Att gå ner på livet

Har tänkt varenda dag nu att jag måste sätta mig ner och göra en budget för våren och se om jag har råd med allt jag vill göra. Har dock aldrig orkat. Typiskt att jag tar tag i det nu mitt i natten. Jag ska då alltid göra det jobbigt för mig. Känns dock som att jag tagit mig lite vatten över huvudet, jag är inte miljonär liksom (dessvärre). Känns lite tomt i kassan nu speciellt eftersom man får betala allt själv. Första gången på över ett år som jag inte får csn också, det märks! Att åka till England och plugga engelsak funkar ekonomiskt eftersom man kan få rättså mycket lån från csn, dessutom är min eviga bank inte snål när det gäller utbildning. Men Thailand och Spanien kostar desto mer, dessutom ska hyran här hemma betalas för fyra månader! Hur ska det gå för stackars fattiga mig...(kanske inte var så smart att  säga upp mig på Mcd nu när jag behöver pengar men pallar faktiskt inte att jobba där längre. Någon självakting får man faktiskt ha.)

Tror förresten ändå att jag måste flytta. Upptäckte nämligen att det bor massa galna indier här. En av dem försökte utföra någon slags besvärjelse över mig när jag klev av bussen. Farligt. Fast å andra sidan, det är inte många svenskar som bor i Sverige längre. Läste på Fridas blogg att det bor en halv miljon finnar här. Och jag vet att det bor typ en miljon muslimer. Lägg där till övriga minoriteter och se vilka som är i minoritet egentligen - svenskarna! Ganska ball ändå, om den procentuella ökningen av antalet ickesvenskar fortsätter i samma takt borde det rent logiskt sett snart inte finnas några svenskar alls i Sverige. Och då kan det ju inte heta Sverige. Undrar vad det skulle heta då. Bara Rige kanske? Det låter ändå helt okej. De som bor här kan kallas för riger. Ska nog försöka lansera det nu så att det är etablerat tills dess svenskarna är borta. Bra plan.