Att gå ner på livet

Så, var det jul. Gårdagen började faktiskt precis som alla andra dagar, det vill säga ett hysteriskt springande efter bussen på väg till jobbet. Japp, jag jobbar på julafton. Väl på jobbet visade det sig att jag och Carro hade exakt likadana klänningar på sig så det fick bli vår juloutfit istället för de vanliga tröjorna. Dock var det inte så många som panikshoppade på jul så vi kunde gå hem lite tidigare.

Innan jag och mamma åkte till pappa kollade jag lite på mammas och pappas bröllopsvideo. Har aldrig sett den innan och det var rätt kul att se. I vissa sekvenser blev det dock lite sentimentalt när man hade både farmor och morfar i bild. Morfar höll även ett tal som jag skrattade gott åt. Roligast var dock minen mamma gjorde efter att hon sagt ja, typ "vad fan har jag gjort?".

Det blev en trevlig jul även om vi bara var fyra stycken. Vi är verkligen en liten släkt. Jag har till exempel inga kusiner alls. Jag hade nog önskat just vid sådana här tillfällen att vi var några fler. Å andra sidan har vi ju väldig trevligt med bara vår familj. Men vem vet, när jag är mormor eller farmor kanske vi har världens släkt. Det gäller bara att ligga i...=) Nu ska jag starta operation äta upp marsipangris. Så ska jag ha det jävligt gött när jag äter den och sen ska jag glömma att jag någonsin proppat i mig så mycket kalorier på så kort tid och tänka att jag bara gjorde det för Jesus skull.