Att gå ner på livet

Hm, underlig kväll igår. Frida och jag fick lite ryck efter skolan och gick för att ta ett glas vin. Som blev två. Som blev tre. Och det hela slutade med dans på bardisken...hehe...Hade väldigt trevligt i och för sig, men var inte liga på G på jobbet idag. Snarare ganska bitter. Jag har förresten kommit på vilken sorts människor jag avskyr över alla tykna och otrevliga människor och det är dem käcka personerna. De som hela tiden ska småprata lite och vara alla till lags och som ser ljust på allting. Och när dessa människor väl ska snacka skit om någon så liksom suckar de bara lite och går vidare. Jag klarar inte av dem presonerna, jag får nervsammanbrott om någon inte har lite cynism och bitterhet inom sig. Tror inte man mår bra av att vara trevlig hela tiden heller. Någonstans måste det göra jävligt ont liksom.

Nu har det gått några dagar sedan Idol-finalen och jag har lyckats smälta det hela. Hela den kassa tävlingen blev liksom inte bättre av att Markus vann. Han kan ju inte sjunga! Och hur fan tänkte tv4 när de valde att låta de gamla deltagarna sjunga sina låtar? Det var ju ett hån mot Markus och Erik. För det Daniel, Agnes, Darin och Sebastian har gemensamt är att de sjunger skiten ur de flesta och dessutom är musikaliska och har utstrålning. Markus är bara en coverartist. Och hur kan han sjunga Coldplays urusla låt Fix you i finalen? Så töntigt! Nä, inget bra Idol i år. Juryn är dessutom så löjliga när dem försöker hylla artisterna så att tittarna ska luras att tro att dem är så bra. Men det är dem inte. Markus är inte bra, låten Everything changes är verkligen inte bra (den hänger ju inte ens ihop, låter som typ fyra olika låtar som har klippt och klistrats av en femåring) och den fjantiga videon som precis gick på fyran var definitivt inte bra. Pinsamt.

Förresten har jag fått kritik för att mina blog innehåller för mycket kebab. Jag tar åt mig av responsen och lovar bättring.