Att gå ner på livet

En tanke slog mig idag (och det ska sägas, det är fan en bedrift i sig i mitt Potterfyllda vakum till hjärna). Det måste vara hur många som helst som går omkring på stan med skön dansmusik i hörlurarna och bara suktar efter att på svänga på höfterna. Så känner i alla fall jag när jag trallar ner längs Avenyn lyssnandes till Relight my fire. Så varfr inte bara dansa? Fatta hur grymt det hade varit om alla gick omkring och dansade på stan, sicket glädjelyft! Vilka är på?

Nä, nu ska jag läsa de sista skälvande sidorna av Harry Potter till det harmoniska ljudet av min fläkt som har skänkt mig underbart svala nätter de senaste dygnen. Ta det lugnt!