Att gå ner på livet

Sov hos pappa igår igen. Såg att på dörren till mitt gamla rum satt fortfarande lappen kvar där jag hade skrivit: "Den som gillar ordning är bara för lat för att leta". Tänk vad skönt livet var när jag levde efter den devisen. Inte som nu när garderoben faktiskt är det ställe man kan hitta kläder, köksskåpen ett ställe där man kan hitta porslin och golvet faktiskt syns på de ställen som inte är täckt av möbler. Ganska tragiskt vad snabbt en människa förändras. Pratade med Cillan i telefon igår och hon ondgjorde sig över sina korridorskompisar som hade bestämt att man inte fick lägga kvar diskborsten i diskhon. Självklart instämde jag i det absurda och löjliga i denna antibakterihysteri, men kunde också erinra mig om att jag själv flertalet gånger lite stört gick och plockade upp diskborsten efter Frida när hon var här. Och själv skulle jag aldrig lägga diskborsten i diskhon mer än medan jag diskar. Vad säger det om mig som människa?

Lyssnade för övrgt på radio igår när jag körde till Madde. Lyssnar sällan på radio och nu förstår jag varför. Jag var hos Madde i kanske två timmar och jag skojar inte, det spelades exakt samma låtar på vägen dit som på vägen hem. Hallå?! Det finns ju sjukt mycket bra musik i världen, varför tjata ut samma (dåliga)?