Att gå ner på livet

Kan knappt förstå att jag har bakat de här bröden. Helt otroligt! Mamma kom upp när bröden var precis färdiga och vi åt dem helt färska ihop med kaffe, te och en hel del skvaller. Följde henne sedan en bit ner på stan och när jag kom upp i min trappuppgång igen och det doftade ljuvligt av nybakade bröd kände jag stor tillfredställelse över att det var jag som hade orsakat dofterna.

Har kommit på en bra sak att vara bitter över för övrigt (även om det är svårt att vara bitter när det luktar nybakta bröd och ljusen är tända och ett glas mjölk står på bordet). Datorer. Jag har alltid hävdat att datorer är Guds straff till människan och jag vidhåller. Varför, varför, varför kan de aldrig bara fungerar som de ska? Varför måste det alltid krångla? Och varför skyller de (datorerna) alltid på mig när de går sönder? Du har inte stängt av datorn rätt, du har inte rätt brandvägg, du har inte kopplat in sladdarna rätt, du har inte du har inte..gaah! Kanske inte är så jävla lätt när datorn beter sig som en jävla treåring som bara helt plötsligt får för sig att sätta sig på pottan i några timmar. Hm, kanske inte så smart att racka ner på datorn nu när den äntligen funkar...Förlåt!

Har velat citera Lasse Lindh flera dagar men har glömt (eller så kanske min antipretto sida i hjärnan har haft övertaget ett tag): "De säger att dem bästa är tagna men dem ljuger dem ljuger för vi finns ju kvar"