Att gå ner på livet

Jag blir rädd för mig själv alltså. Har ägnat den senaste timmen åt att baka och ändå är det helt kliniskt rent i köket!! Hjälp, vad händer med mig? Jag tror att jag långsamt, men helt säkert, dras ner mot avgrunden, blir uppslukad...och utan att jag kan göra något åt det håller jag på att förvandlas till min mamma (förutom att min mamma inte bakar...)! Herregud, jag är ännu mer huslig än min mamma! Vet inte riktigt hur detta ska sluta, får nog rehabilitera mig i nåt kollkeitv med pubertala tonårskillar eller nåt.

Har även kommit på att jag inte är lika bitter längre. Och det är inget positivt. Jag verkligen avskyr människor som inte är bittra, cyniska eller jävligt förbannade. Det är bara det att jag inte riktigt haft anledning att vara bitter över så mycket den senaste tiden (förutom det vanliga då, dålig med pengar, ser inte ut som Angelina Jolie, har inget välbetalt jobb etc. etc.). Vad ska jag ta mig till?