Att gå ner på livet

Hallå, västhuseffekten! Kom tillbaka! Fryser verkligen skiten ur sig utanför, plus att man inte kan lite på att någonting fungerar längre på grund av antingen snö eller blåst eller något annat otrevligt. Nä nu är jag bitter, det är faktiskt lite mysigt med snö. Men det blir en jäkla massa slask inne i stan och det är inte lika mysigt. Man blir ju våt om fötterna. Vaknade imorse glad i hågen och skulle kolla vilken buss jag skulle ta ner till stan. Gissa en gång vad som hände då? Varken internet eller telefonen fungerade, dvs. det jävla skitmodemet var paj!! Okej, hade inte tid att fixa det då. Ringde comhem när jag kom hem och fick förklara allt igen. Var riktigt trött på skiten då så orkade knappt med att inte bli förbannad. Hon i luren sa att vi skulle göra en felsökning och så fick hon mig att dra sönder en sladd varpå hon skulle skicka en ny sladd. Sen skulle jag kolla på tv och vad hände då? Jo teven funkade inte heller! Suck asså. Efter mina briljanta insatser fungerar nu alla tre sakerna, men säg den lycka som varar för evigt...

Såg helt bisarr dokumentär förut om några som var beroende av att onanera. En kunde onanera upp till 15 gånger på en dag! Helt ärligt, då har man för mycket fritid. En sak jag inte fattade heller var att den ena killen gick in på en massa porr å sånt på internet när han var tvungen att onanera. Är inte det liksom lite att be om det? Om han nu inte vill onanera så mycket kanske han inte ska uppmuntra det hela liksom? Helskumt faktiskt. Annars är det här med onani ganska intressant eftersom det är så sjukt skuldbelagt. Ingen vill liksom direkt erkänna att man onanerar. Rätt konstigt eftersom man inte har några problem med att erkänna andra saker som skänker en njutning. Som typ god mat, häftiga upplevelser, grymma inköp osv. Konstigt tycker jag. Hellre lite skamkänslor än onaniberoende dock...