Att gå ner på livet

Hihi. Skulle ut och shoppa med pappa idag var planen, men han sköt upp det hela ytterliggare. Så jag beslöt mig för att trotsa en tom plånbok och bege mig ut själv. Varför? För jag klarar helt enkelt inte av en till dag utan att få shoppa. Det var enbart för mitt sinnes välbefinnande jag har spenderat tre timmar på stan. Underbart var det, det var så längesedan jag shoppade. Underbart.

Annars blir jag bara mer och mer galen. Och allt är enbart jobbets fel. Under de senaste fyra timmarna av arbete hann följande försigå i mitt huvud: jag hittade på små historier om folk som passerade, jag funderade på att hitta på saker om om folk jag känner så att när de kommer fram till mig skulle jag gratulera dem till olika saker som bröllop, barn, etc. (jag satte dock inte denna plan i verket, som tur är), jag berättar roliga historier för mig själv i huvudet (ett tag funderade jag på att börja vandra runt i en cirkel för att slippa stå still, men detta i kombination med fnitter pga. skämt i mitt huvud hade nog sänt mig raka vägen till Lillhagen). Tillsist funderade jag på om jag inte skulle ta och flippa ut och då snackar jag en ordentlig jävla utflippning; sätta på "walking on sunshine" i huvudet och börja dansa till denna runt hel NK, springa upp och ner i rulltrapporna, även åt motsatta hållet, gå in i affärerna och sno saker (som hattar, kuddar att kasta på folk, illrött läppstift) och el grande finale skulle vara när jag slänger mig ner från högsta våningen, fångar en av vimplarna och glider ner till entrén där jag landar på knäna och avslutar med lite lätt headbangande. Jag måste byta jobb.

Nyss hemkommen från första riktiga dagen på mitt nya jobb, som i stort går ut på att stå still i en folkdräkt och se söt ut. Jag kan säga att det är inga friska saker man tänker efter att ha gjort ingenting i fyra timmar. Enbart efter en timme poppar tankar som "en snabbis på toaletten med lämplig kollega kanske skulle kunna liva upp mig" upp. Detta jobb kommer driva mig till vansinne.

Nu är det i alla fall klirrat att jag åker till Leeds för att plugga stasvetenskap den 18:e september och återkommer den 18:e januari (med två planerade hemresor under tiden: Kent-konsert och julafton (skulle i och för sig kunna skita i julafton)). Ser mycket fram emot detta, måste nog fräscha upp minnet om statskunskapen bara...

Alltså seriöst, vad har hänt med Liberala ungdomsförbundet? Inte för att jag är speciellt insatt i vad som händer nuförtiden, men att döma av det lilla jag snappar upp verkar det ha förvandlats till ett tråkigt, mediebildsbesatt och till viss del maktgalet förbund. Hela diskussionen om att några luffare hade blivit för fulla en lördagsnatt i Almedalen - kom igen! Jag tror att det har mycket att göra med samma sak som "dataskandalen", nämligen en närmast besatthet att kränga fler anhängare, sympatisörer, röster och mediaplats. Problemet som jag ser det, och det var även en förändring jag började känna när jag slutade vara aktiv, är att man blir för proffsig. Man vill för mycket, tar sig på lite för stort allvar. Även om det låter patetiskt så handlar politik någonstans om passion, men den verkar ha kvävts av byråkrati och profesionalism. Det är inte det allra viktigaste att allt är perfekt hela tiden, men det är viktigt att hålla uppe glöden och att inte ge sig där man tycker att det är viktigt. Och ärligt talat, vi är väl vuxna människor, hur kan man bara bli upprörd av att någon har satt i sig ett glas för mycket?

För övrigt har Göteborg blivit invaderat av små och halvstora fotbollsspelare som förvandlar bussarna till illaluktande omklädningsrum. Jag säger bara duscha innan ni sätter er på bussen för fan!

Befinner mig i ett totalt lyckorus. Kent ska släppa skiva och spela i höst!!!! Jag skiter i att jag är i England, jag flyger hem. Underbart, det kommer bli underbart.

Annars lurade Linda ut mig igår bara för att kunna trasha min lägenhet (misstänker jag). Måste städa. Men orkar inte. Jag vet, den som kommer hit nu och städar bjuder jag på kebab. Skynda er!

Jag har varit republikan så länge jag kan minnas, men har aldrig varit allt för uphetsad över frågan och mest tyckt att kungahuset kan få vara kvar så länge en majoritet av folket tycker så. Men nu har jag insett att kungahuset har spelat ut sin roll. Det finns nämligen ingen som helst mening med kungafamiljen längre; de är inte speciella på något vis, bara en i mängden av svenssonfamiljer. Ta Viktorias 30-års firande; det var ju bara b-artister! Varför? Därför att det är inte coolt att hylla kronprinsessan om man är en stor och erkänd artist i Sverige. Det är det i andra länder som har en kungafamilj, men inte i Sverige. Nästan 700 000 fler tittade dessutom på Allsång på Skansen än firandet av Viktoria. Kronprinsessan är inte intressant längre. Hon är bara en vanlig 30-åring, som pluggar hej vilt och som vägrar att gifta sig och skaffa barn, vilket, ursäkta mig, mer är en prinsessas uppgift än att strutta omkring på UD. Och vad får vårt kungahus för patetiskt status om vår blivande drottning gifter sig med en gymkille?
Nä, kungafamiljen blir mer och mer menlösa. Inte ens Madeleine roar oss med några partyskandaler längre. Jag som är för en republik trodde i alla fall att om man har ett kungahus ska det vara konservativt och traditionellt. Det ska vara kyrkklockor och nyfödda prinsar och prinsessor på löpande band, följt av en och annan skandal. Det ska visserligen vara folkligt, men mest mystiskt och bubblande. Är det inte detta, är det som i Sverige en vanlig familj som inte gör speciellt mycket uppståndelse av sig, vad är då poängen? Om det är en modern presentationsfamilj vårt land vill ha, vilket verkar vara fallet, sluta då hyckla om det och avskaffa kungahuset och inskaffa republik. Så kanske vi får några demokratiska vinster på köpet också.

Precis tillbakakommen till Götet från en visit hos Louise i Malmö. Anländ till Malmö kände snabbt igen den malmöitiska trevligheten då jag väntandes på bussen råkade höra en kille i telefonen säga: "Du ska hålla dina fingrar i styr. Om du inte håller dina fingar i styr ska jag klippa av dem en för en.". Japp...

Klädvalen under större delen av helgen tvingades vi dessvärre noga anpassa efter vår hud, där desto mer heltäckande ju bättre var ledordet. Detta kom sig av att vi efter en dags strosande på stan mycket ivrigt och euntisiatsiskt skulle göra oss vackrare med nyinköpta brun-utan-sol-servetter. Strålande idé tyckte vi och det förstår man ju att det är mycket lättare att få det jämnt med en servett än med en kräm och vi kommer bli så heta, brunast i Malmö. Ska bara ta ett glas rödvin först. Resultatet? Någon som har en overall att sälja till en vän i nöd med fläckig hy?

Efter den kvällens bravader följde en oerhört händelselös dag i frosseriets tecken. De absolut största kraftansträngningarna gick åt till att två gånger under dagens lopp gå ner till ICA Maxi som ligger fem minuter från Louise och inhandla den mest feta kost vi kunde komma över. Resten av krafterna användes åt de ytterst anträngande i att sträcka sig (från soffan) efter något av följande: ostbågspåse, fanta, cigg, askfat, tändare, tv-kontrollen, pizzan eller brie - osten. Huh!

Väl hemma i Göteborg kan jag inte låta bli att avundas alla som vunnit på Liseberg. Överallt går de omkring med gigantiska chokladkakor, enorma chipspåsar eller jätte gosedjur. Jag vinner aldrig på Liseberg. När är det min tur?

Var, om inte i hissen på väg till gynekologen, ska man träffa sin forne klasskamrat man inte sett sedan studenten? Han frågar vart jag är på väg och jag fnissar till då jag antar att han inser det pinsamma i frågan. Antar vidare att jag inte behöver svara då han själv måste inse att vi båda sitter i samma båt och inte själv vill utsätta sig för att behöva svara. Inser dock efter några sekunders fnissande att han faktiskt förväntar sig ett svar, varpå jag börjar staka mig och stamma i en kamp med mig själv om vad som låter bäst: gynekologen (tolkningsmöjlighet: akta, jag smittar) eller barnmorskeavdelningen (tolkningsmöjlighet: jag är på smällen). Bestämmer mig för att gå på bulle i ugnen alternativet och förväntar mig sedan ett lika generat svar ifrån honom. Han är dock på väg till gymet som ligger i samma byggnad. Trevligt att träffas.

Känner mig för övrigt som djävulen. De två som hittills har titta på lägenheten är både perfekta hyresgäster och jag är sliten. Två till kommer snart, hoppas de äter bajs och frågar om de får skruva upp en bondageställning i taket.

Herregud, trodde aldrig att mamma skulle gå härifrån idag. Vet inte om hon försökte jävlas för att hon råkade se mig idag när jag hängde ut genom balkongdörrarna med ett avslappnande glas vin och en cigg (medan potatisen och squashen brändes bäst de ville i köket, tills brandalarmet utlöstes. Så var en era av tjuvrökande över.), eller om hon bara var sällskapssjuk (vilket verkar skumt eftersom hon var på en lång promenad-date under dagen). Efter att ha försökt köra ut henne otaliga gånger får hon för sig att börja prova alla mina jackor (för hon kan ju inte ha en bronsjacka på sig på Marstrand, eller kan man? Det ska väl dem skita i egentligen om hon vill se ut som en st tropez-brud), trots att hennes egen jacka ser ut att duga alldeles utmärkt. Hon börjar mer och mer låta som någon av tanterna i Helt Hysteriskt, som när hon utbrister "Åh! Jag måste få prova denna! Det är en grön jacka, jag som ääääääälskar grönt! Grönt är ju min bästa färg! Men vad smal den var, hur kan du ha en så smal jacka, jag är väl smalare än du? Eller mindre över huvud taget. Nä den här var för smal, det kan jag inte ha på Marstrand." Suck.

Gjorde i alla fall födelsedags middag åt min lillebror idag, som fyllde 19, och tänkte skriva ner receptet här. Kycklingen börjar bli en klar favorit hos mig, salladen var okej (de andra tyckte nog den var godare än jag tyckte), men jag skulle nog hellre göra den med ren getost istället för den marinerade parmesanen, men min bror tycker inte om getost så det fick bli vad det blev. Ett hett tips är också att inte bränna potatisarna i ugnen. =)

Kyckling med potatissallad (ca. 4 pers)

Ingridienser:

kycklingklubbor (1-2/pers.)
1 tsk sambal olek
2 tsk mango chutney
2 tsk dijon senap
3 msk sweet chilli - sås
ingefära
salt
peppar

små färskpotatisar (kanske 20 stycken)
4 msk olivolja
1 msk balsamvinäger
basilika
salvia
2 tsk flytande honung
salt
peppar

1 påse blandsallad
1 avocado
1 squash
körsbärstomater
marinerad parmesanost i bitar (eller getost)
vitlökspulver

dressing:

4 msk olivolja
1 msk balsamvinäger
2-3 tsk dijon senap
3 tsk socker
salt
peppar

Skär potatisarna i halvor och koka upp i cirka 3 minuter. Blanda under tiden ingridienserna till potatisen i en bunke. Blanda potatisen med röran och lägg på en plåt i ugnen: 225 grader i 20-25 minuter. Skär upp squashen och stek i olja med salt, peppar och vitlök. När potatisen och squashen är färdiga: låt svalna och blanda sedan med övriga salladsingridienser. Blanda ihop dressingen så att den blir krämig och blanda runt i sallden ordentligt.

Blanda ihop ingridienserna till kycklingen till en glaze. Pensla rikligt över kycklingarna och stek i ugen på 225 grader i cirka 25 minuter. Smaklig måltid!