Att gå ner på livet

Jag har varit republikan så länge jag kan minnas, men har aldrig varit allt för uphetsad över frågan och mest tyckt att kungahuset kan få vara kvar så länge en majoritet av folket tycker så. Men nu har jag insett att kungahuset har spelat ut sin roll. Det finns nämligen ingen som helst mening med kungafamiljen längre; de är inte speciella på något vis, bara en i mängden av svenssonfamiljer. Ta Viktorias 30-års firande; det var ju bara b-artister! Varför? Därför att det är inte coolt att hylla kronprinsessan om man är en stor och erkänd artist i Sverige. Det är det i andra länder som har en kungafamilj, men inte i Sverige. Nästan 700 000 fler tittade dessutom på Allsång på Skansen än firandet av Viktoria. Kronprinsessan är inte intressant längre. Hon är bara en vanlig 30-åring, som pluggar hej vilt och som vägrar att gifta sig och skaffa barn, vilket, ursäkta mig, mer är en prinsessas uppgift än att strutta omkring på UD. Och vad får vårt kungahus för patetiskt status om vår blivande drottning gifter sig med en gymkille?
Nä, kungafamiljen blir mer och mer menlösa. Inte ens Madeleine roar oss med några partyskandaler längre. Jag som är för en republik trodde i alla fall att om man har ett kungahus ska det vara konservativt och traditionellt. Det ska vara kyrkklockor och nyfödda prinsar och prinsessor på löpande band, följt av en och annan skandal. Det ska visserligen vara folkligt, men mest mystiskt och bubblande. Är det inte detta, är det som i Sverige en vanlig familj som inte gör speciellt mycket uppståndelse av sig, vad är då poängen? Om det är en modern presentationsfamilj vårt land vill ha, vilket verkar vara fallet, sluta då hyckla om det och avskaffa kungahuset och inskaffa republik. Så kanske vi får några demokratiska vinster på köpet också.