Att gå ner på livet

Lite svårt att fokusera på lektionen idag på grund av inte så nådig bafylla. Tyckte att bara själva mödan att faktiskt ta sig till skolan (eller att faktiskt överleva gårdagen) skulle vara tillräcklig, men icke. Ganska underhållande lektion idag dock och efter att ha haft en vikarie uppskattade jag vår vanliga lärare desto mer också, vilkte ju är postitivt. Vet inte riktigt hur jag lyckades bli så full igår. Det började någonstans i panik då jag försökte laga risotto (den blev faktiskt utsökt tillslut) och inte hittade något decilitermått och inte heller det engelska ordet för det. Så där irrade jag omkring med dålig engelska och lök och champinjoner som var färdigfrästa för längesen och när väl lyckas få fram vad jag letar efter så är måttet inte i deciliter så jag måste börja omvandla och ha mig och då kändes det som att det enda rätta var att sätta i sig ett glas av vinet som skulle i risotton. Och en cigg.

Ska snart kolla på sista delen av Ordförande Persson. Tycker att det är en mycket rolig dokumentärserie, det är ju alltid lite kittlande att få ta sig en liten titt bakom kulisserna (även om det är en välregiserad sådan). Även om Persson gärna överdriver bilden av sig själv som en stor ledare, så var avsnittet om hans EU-ordförandetid väldigt intressant i den bemärkelsen att man fick höra lite mer om spelet bakom och hur man förstår mer hur enkelt det måste vara för en politiker att fjärma sig från folket. Det är egentligen bara buisness som allt annat. De flesta säger ju att serien spätt på en redan negativ bild de haft av Persson, men jag måste säga att för mig har det motsatta hänt. Inte för att jag är något fan av honom nu direkt, men jag insåg kanske lite att en människa är mer komplex än "jag vill byta statsminister"-kampanjer. Fast, allt är ju bara buisness så vad gör man?