Att gå ner på livet

Åh jag är såå utråkad! Hatar, hatar, hatar att vara sjuk. Okej om det bara hade varit för en dag, då kan man ha det lilla roliga som ligger i att vara sjuk nämligen att tycka grymt synd om sig själv och ringa alla man känner så att de tycker synd om en. Efter tre dagar finns det dock inte så mycket självömkande eller medlidande kvar, det enda som finns kvar är snoret och febersvetten. Blä. Dessutom tror jag att jag blir sjukare för att jag tycker så synd om mig själv. Jag blir så ynklig och liten och det blir nästan så att jag spär på sjukdomen psykologiskt. Funderar på att ta mig ner till stan ändå idag, orkar inte vara i lägenheten längre, känner mig så instängd. Åh, vad synd det är om mig...=(