Att gå ner på livet

Vad, bland alla miljoner onödiga saker jag hade med mig till Bristol, glömmer jag? Nycklarna, såklart. Jävligt smart, speciellt eftersom jag nu fick spendera mina absolut sista pengar på att komma in i mitt rum. Väldigt välspenderade pengar. Verkligen.

Annars var det nog bäst att jag åkte från Bristol, kändes som att det började bli för våldsamt där. Var ganska vinglig när Julia, Sofia och jag våldgästade Rob i lördagsnatt och det slutade med att jag ganska brutalt trillade ur sängen till Robs asgarv. Dagen efter när ett ganska så rejält blåmärke börjat utvecklas tittar Rob försynt på det och säger att det får honom att vilja slå till mig. Vet inte om det är ett speciellt bra tecken om ett blåmärke framkallar våldbehov hos ens pojkvän...