Att gå ner på livet

Idag är officiell sorjedag. Idag dog mina fornarina stövlar. Eller egentligen dog dem i fredags, men de blev dödsförklarade idag. Det hela började när jag skulle stödja en något överförfriskad cillan ner för den relativt långa trappan utanför nattklubben Halo. Jag skötte inte mitt jobb så bra. Jag trillade nämligen ner för hela trappan själv istället. Och bröt av klacken på mina käraste stövlar. Och nu snackar vi hela jävla klacken, från hälen var den helt av. Den bara hängde och dinglade från en skinnslamsa av stöveln. Gick förtvivlad till skomakren idag och han skrattade mig rått i ansiket. Han frågade mig hur det ens var möjligt och om jag varit med i en bilcrash. Tog med mig skon hem ändå. Hade inte hjärta att slänga den. Börjar nästan, seriöst, gråta när jag se på den hela skon som är var och hur grymt snygg den är. På förslag från Louise skall det idag tillbringas en tyst minut för mina skor. Denna ska äga rum klockan 22:00 brittisk tid, 23:00 svensk. Jag ber er respektera detta.

Har nu pluggat i ungefär två timmar. Det enda jag har gjort är dock att öppna ett powerpoint dokument och öppna min anteckningsbok till rätt sida. Med den här takten blir jag kanske klar någon gång nästa millenium. Och då har EU:s medborgarskapsregler förmodligen modifierats en aningens. Slutsats: ingen idé att plugga.