Att gå ner på livet

Tuggummi mysteriet är löst. Visade sig att Rob rignt mitt i natten då jag sussat som bäst och i ett sömnigt försök att hitta telefonen har jag antagligen grabbat tag i ett gammalt tuggumi istället och sedan på obestämt sätt kletat in i håret. Har inget minne av något telefonsamtal och jag hade tydligen inte fått fram något vettigt alls. Dock imponerad över att de få ord jag fått fram var på engelska, inte illa mitt i nassen. Så här hade det låtit: "I can't hear you! I can't hear you!".

Är nu färdig packad och utstädad. Det gick trots allt. Något panikdrabbad dock när diskmedlet mystiskt försvann mitt i städningen. Krävdes frenetiskt letande, telefonstamtal och rökande för att tillslut lokalisera det till städskåpet (jag det kanske låter logiskt, men diskmedlet står faktiskt vid diskhon). Avnjuter nu en välförtjänt öl och ska snart inta dagens första mål, ja, dagens första föda  faktiskt över huvud taget. Gott.