Att gå ner på livet

Stort, och underskattat, problem med att ha man boende hos sig är att man inte kan varken fisa eller gå på toaletten ordentligt. Lurade ut honom på kebebjakt igår (för dagen efter måste man faktiskt få andas ut lite), men nu ser det kritiskt ut. Kan trots denna vetskap inte sluta att äta varken ostbågar eller tugga tuggummi, vilket inte är speciellt värnande om magen. Illa.

Har nu en vecka kvar tills jag lämnar landet, men en miljard saker att fixa (känns det som). Måste verkligen, verkligen, ta tag i mig själv. Ska faktiskt börja nu med en gång med att fylla i csn-blanketterna och eftersändningsblanketten. Och skadeanmälningsblanketten för iPoden. Alla dessa jävla papper. Jag trodde att vi var internetgenerationen, att allt var elektroniskt. Att vi brydde oss om regnskogen. Tydligen inte.