Att gå ner på livet

Såg på något slags underhållningsprogram på kanal 5 i söndags. En kille satt och sålde lite billig förnedring medan Pontus Gårdingar snurrade runt i en fåtölj med för korta byxor. När killen hade avslöjat att han haft sex på en kyrkogård, att han kompisar tyckte att hans flickvän var tråkig (han försvarade henne dock med att hon visst var rolig därför att hon sa korkade saker), att han inte gillade sina halvsyskon samt att han ansåg att hans pappa splittat deras familj hade han tjänat ihop 150 000 kronor. Tre frågor återstod för att han skulle kamma hem den åtråvärda, men dock halva, miljonen, men han avstod. Man undrar ju vilka lik han hade i garderoben som inte vågade ta risken att svara på dessa tre frågor efter att ha sålt sin värdighet i 18 frågor, medan hans flickvän som satt och tittade på såg allt mer nedslagen ut. Var finns gränsen för pengars värde?

På väg från bussen hem ikväll kom en kille och sträckte fram en hundralapp som han ville ha tre cigg för. Jag sa att jag inte kunde med att ta så mycket betalt, men att han kunde få en om han ville. Han propsade men jag vägrade. Efter lite förhandling slutade det med att han fick två cigg. Jag fick inget. Vilket jävla pretentiöst pucko jag är. Kunde gjort världens klipp. Löfte till mig själv: om någon vill ge mig pengar ska jag ta dem.