Att gå ner på livet

Var ute en hel kväll igår spiknykter. Drack inet en skvätt alkohol. Det var underbart! Upptäckte att det svåra inte var att inte dricka, utan att förklara för folk varför jag inte drack. Uppenbarligen var det mycket provocerande att inte tappa sinnestillståndet. Måste också säga att jag har en himla karaktär som tillägnade min första nyktra utekväll till Valands schlagerklubb. Det verkar nämligen som att schalger-dansar-genen enbart aktiveras efter ett antal liter alkohol - innan dess är det oerhört komplicerat att dansa till schalger. Men tro inte mindre än att jag tillslit klarade det hela med bravur.

Det slog mig idag på jobbet att det finns en situation inom handeln som är olösbar. Nämligen någon-handlar-för-mycket-pengar fenomenet. Detta innebär kort att när någon för en större summa pengar vill man gärna uppmärksamma detta lite extra. Visa någon slags tacksamhet och betona vad för kunden säkerligen är ett speciellt inköp. Problemet är bara att det finns inget sätt att göra det på. Det finns liksom i princip bara ett sätt att säga "Det blir tusen kronor tack". Man kan liksom inte säg " OJ, OJ, OJ! Här slår vi på stort! Nu blir det allt vatten och bröd resten av månaden!". Omvända situationen finns också, alltså när man själv handlar för mycket och gärna vill att kassören ska notera detta. Antar att det bara är att acceptera att man inte kan uttrycka sig över andra människor ekonomi.