Livlös och livslust

Har inte haft ett liv på senatse så har därför heller inte haft något att skriva om i min blogg. Såvida ni inte vill läsa om metodteorier eller postkolonialism eller kulturmöten i Mellanöstern förstås. Vilket ju kanske låter intressant men om jag skulle skriva om det skulle det låta ungefär såhär: gagagaaaa. Typ.

Hade dock fullt hus här i helgen vilket var...intressant. I lördags var det tur att vi hade Cillan med oss och hon fick höra ett antal "ja älksdar däj såå mycke". Till exempel höll hon undertecknads hår i en känslig situation och ägnade 20 minuter åt att spärra Louise bankomatkort som hon tappat bort tillsammans med 12 000 kronors Diroväskan. Jag hittade dock väskan senare, men vid det tillfället var kortet redan förseglat och förkastat. Inte konstigt att Cillan försökte smyga in på Park Lane när vi var upptagna vid grillköket på Avenyn. Vill också lägga in några ord om att mannen som är ansvarig för stämpeln på Neferititi borde genomgå någon slags kurs i detta jobb eftersom han uppebarligen inte kunde hantera ansvaret. Istället löpte han amok med stämpeln, varpå min arm fortfarande är fyllt av svart bläck. Snyggt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback