Att gå ner på livet

Funderar på att säga upp min prenumeration på GP efter frukstanvärd våldtäkt ifrån filmrecensenterna idag. Mrs. Doubtfire, bästa filmen någonsin, fick två ynka små fjuttiga, hånande fyrar! Detta är filmen som följt mig hela livet, alltid varit lika rolig och upplyftande. Alltid lika pinsam, alltid lika självklar. Jag förväntar mig en offentlig ursäkt ifrån GP.

Idag har jag för övrigt bestämt mig för att köpa en BH. Insåg igår att bara för att jag fortfarande har samma BH-storlek som när jag var tretton innebär det inte att jag bör gå omkring i samma BH som när jag var tretton. Har inte köpt BH på väldigt länge så det ska bli spännande att se om det ligger något nöje i det hela!

Det är konstigt det här med nakenhet. När man får vara det och så. På stranden är det till exempel helt okej att visa allt utom stjärten. Om man sitter ner vill säga. Vid bad eller promenader ska brösten åter döljas. Varför? Man är väl lika naken när man sitter ner som när man står upp? Det är inte okej att vara halvnaken inne i stan. Varför? Det är väl lika många främlingar på stranden som på stan? Om man inte är ett barn förstås. Häromdagen satt en naken liten kille på trottoaren och snurrade på snoppen mycket koncentrerat. Uppenbarligen okej om man inte har könshår. Annars inte alls okej. Till och med olagligt. Varför? Vad gör några hårstrån för skillnad för förbipasserande? Det är på det hela taget mycket förvirrande om reglerna kring när man får vara naken och när man inte får det. Mista övertramp kan få katastrofala konsekvenser. (Jag uppmuntrar inte vuxna män att sätta sig nakna på trottoarer och snurra på sina snoppar. Det var mer en retorisk fråga. Bara så att alla är på det klara med det.)

Har precis ätit ett kilo vattenmelon på ungefär tio minuter så kännes mig rätt tilltäppt. Måste verkligen plugga och städa, men kan inte riktigt förmå mig. Har även en irriterande finne på överläppen vilket inte ökar motivationen till ansträngning.

Hade stor diskussion med mamma idag på väg hem från Marstrand om vilken tid vi skulle åka till stranden. Jag tyckte att vi kunde bestämma att vi åker senast halv tolv. Det tyckte mamma var jobbigt. Tänk om man vaknar senare? Tänk om man somnar om? Ja, men då kanske du kan låta bli att somna om, försökte jag. Det tyckte mamma lät jobbigt. Jag försökte med argumentet att det är ju skönt att kunna planera sin förmiddag. Och man vill ju gärna ha en liten bit klippa att ligga på innan allt blir fullt. En parkeringplats vore inte helt fel heller. Men nej, mamma tyckte det var jobbigt att kunna få sova så länge hon ville. Jag börjar blir alldelles för vuxen...

Jag har försökt fly från min lägenhet några dagar och bosatt mig hos pappa där jag bland annat har lekt mamma och lagat mat åt min bror och min plastbror (underbart uttryck. Som om han vore en liten legofigur.). Har känt mig mycket vuxen, en känsla som abrupt försvann när jag åter kom hem och insåg varför jag varit så ivrig att lämna mitt hem. Jag försöker alltid upprätthålla en bild av mig själv som ordningsam. Framhåller jag att jag tycker ju om att ha det ordning, jag trivs helt enkelt inte med oordning. Det må vara sant. Men det ändrar inte det faktum att min lägenhet håller på att bli en sanitär olägenhet. Borde kanske tänka på att försöka upprätthålla min ordningsamma image även för mig själv och inte bara för folk som aldrig satt sin fot i ett rum jag varit bosatt i.
Malmö var trevligt i alla fall! Löpte lite amok med min nya kamera också...;P