Att gå ner på livet

Kom hem igår från en weekend-trip till Kutaisi, en liten stad 20 mil från Tbilisi. Där åkte vi ut till små byar och raggade bybor för att intervjua. De flesta var mycket positiva och hjälpsamma, men andra var lite mer skeptiska. Som till exempel en gammal gumma som menade att "Jag kommer inte ens ihåg vad jag åt igår, hur ska jag kunna säga något om demokrati?". Nä, det är klart, hon har en poäng. En annan kvinna tyckte att Viktor skulle konvertera till ortodox kristendom. Som argument framförde hon att "Vi hade en neger här förra veckan och honom konverterade vi". Viktor lät sig föga övertygas, men på vansinnesbussfärden hem höll han ändå hårt runt armbandet vår tolk gett honom där det stod "Gud förlåter dig". Det var nog tur det.

Familjen vi bodde hos lät oss dock inte åka hem förrän v hade lyssnat till deras dotters operasång. Hon var säkert jättebra men gäll operasång i kombination med knastriga datorhögtalare orsakade en smärre migrän, så resten av dagen var inte så rolig. Pappan, som var en berömd gynekolog, hade också skrivit en egen opera som vi "tvingades" lyssna på och ge våra omdömen om. Två 500 mg bamyl krävdes för att jag skulle kunna somna.