Att gå ner på livet

Jag förstår inte varför det är olika pris för olika storlekar på te på Starbucks. Jag menar, den enda skillnaden är ju mängden vatten. Och vatten är gratis, för om man ber om ett glas vatten utan te i behöver man inte betala. Om det hade krävts fler tepåsar för en stor mugg så hade det ju varit förståeligt, men så är inte fallet. Lurendrejeri är min slutsats. Fast de är förlåtna ändå, enbart på grund utav att påtår på kaffet är gratis. Det kan förlåta de flesta lurendrejerier faktiskt.

Igår bakade jag lussebullar och lagade risgrynsgröt och hade riktigt julmys med mig själv! Nästa år ska jag dock se till att stanna i norr (till skillnad från i år då jag ska till Australien) över hela julen så att man kan bli tjock på riktigt!

Tyckte så synd om mig själv för att jag inte hade några cigaretter under hela natten då jag inte kunda sova så har kompenserat genom att kedjeröka hela dagen. Mår illa.

För övrigt tycker jag att mantrat "ingenting är onyttigt i rätt mängder" är rättså missledande. Jag menar, visst, tre rutor choklad kan man ju äta utan att det är onyttigt så på så vis kan man ju argumentera att choklad inte är onyttigt i sig. Men sen när vill man äta tre rutor choklad? Choklad ska äta i stora mängder, annars kan man ju lika gärna skita i det. Äter man det inte alls är det ju heller inte onyttigt. Poängen med onyttigheter är ju att det måste ätas i stora mängder för att vara tillfredställande. Det luktar hyckleri tycker jag.

Visste ni förresten att på Isle of Man har katterna inga svansar? Min första reaktion till detta var; varför berättade ingen detta för Pelle-svanslös? Varför lät de honom gå omkring och vara mobbad i ovetskap om denna räddning? Så ofärskämt grymt. Jag tycker genast att en ny bok om Pelle-svanslös bör skrivas, för allas vår trevnad.

Funderar helt seriöst på att skolka imorgon (gud vilket underbart ord det är: från att ha varit så coolt till att bli så töntigt, att livet kan vara så föränderligt). Jag förstår verkligen ingenting av texten vi ska läsa till seminariet och vanligtvis måste alla säga åtminstone något. Säkerligen kommer jag inte att förstå något av vad de andra säger så det kommer bara vara slöseri med tid. Det finns så mycket annat jag vill/borde läsa istället. Plus att jag behöver sova ut (okej, det börjar inte förrän ett, men om jag ska gå så måste jag gå upp tidigare för att läsa texten igen). Ni inser att detta bara är min inre monolog för att rättfärdiga skolket? Om någon har några fler undanflykter att bidra med så välkomnas sådana! I och för sig börjar detta ungefär likna rättfärdigandet av att äta choklad. Har man väl börjat väga för- och motargumenten i hjärnan så vet man liksom att man kommer att äta chokladen tillslut. Det kan kanske bero på att det alltid är mer positivt att äta choklad än vad det är negativt. Jag tror snarare, i båda fallen choklad och skolk, att man alltid tillåter argumenten för det man vill att väga tyngre. Och där har vi den (ir)rationella människan. Det kanske jag kan säga på seminariet imorgon. Så kan jag bjuda alla på choklad som illustration. Om jag nu ska gå...

Idag skulle Jessica och jag testa att gå på body fusion på gymet, vilket vi tyckte lät jättehäftigt. När vi kom dit hade dock ljudanläggningen gått sönder så istället skulle det bli yoga, lett av en kanske 70-år gammal tant. Suck tänkte vi kaxigt, då hade vi ju lika gärna kunnat stanna i gymet och få lite riktigt träning. Om vi fick äta upp det. Tanten hade för det första den mest fantastiska kropp jag någinsin sett. Jag hade inte bara varit till mig om jag haft den kroppen när jag är i hennes ålder - jag hade varit överlycklig om jag såg ut så nu! För det andra var det den jobbigaste yoga jag någonsin varit på (okej, det var andra gången jag var på yoga så mitt statiska underlag kanske inte är så trovärdigt, men sist höll jag på att somna). Vi svettades, vi krängde våra kroppar i de mest onaturlig ställningar, vi balanserade på ett ben med huvudet mellan bena, vi fick kramp, våra muskler darrade som löv. Kände mig dock rätt nöjd efteråt, om än något ödmjukare...

Blev uppraggad på Starbucks häromdagen. Fan ta den som stör mig när jag dricker kaffe. Jag skulle gissa vilket land han var ifrån. Pakistan, drog jag till med. Fullträff. Haha, då blev han tyst.

Jag har en wokpanna i garderoben. Då kan man ju kanske undra, varför har jag en wokpanna i garderoben? Var inte så jävla frågvis.

Vi ska ha inspektion här imorgon. Mina korridorare springer hysteriskt fram och tillbaka till köket för att städa. Jag iakttar förnöjt deras aktiviteter medan köket bara blir renare och renare. Själv fixar jag håret.

Ska laga jättegod höstmiddag ikväll till Maria och mig, men det är sånt jävla skitväder att jag inte orkar gå utanför dörren för att handla. Önskar att jag hade magisk tankekraft så att jag bara kunde tänka på ingridienserna och vips skulle de ligga och vänta på mig i köket. Och kanske kunde jag fövandla de obkeväma sofforna o köket till en levande brasa (det skulle i och för sig gå att göra utan magi, om jag bara kunde lista ut hur man stängde av brandalarmet). Förstår inte av att alla länder jag kunde ha flyttat till så väljer jag ett som har precis lika pissigt väder som Göteborg, om inte pissigare. Jag kanske gillar pissighet. Tvivelaktigt.

Två bra saker har i alla fall hänt idag. Ett är att jag hittade den lilla pärlan till ett halsband som jag fått av mormor, som varit borta i flera veckor. På något mystikt sätt hade den hamnat i en av mina väskor och råkade få tag på den när jag rotade efter tuggummi. Två är att jag lyckats få ihop min uppsats till rätt längd i en hyfsat sammanhängande manér. Halva uppsatsen går dock att läsa i fotnoterna (som inte räknas med hihi). Kanske kan göra om "att läsa mellan raderna" till "att läsa i fotnoterna". Möjligtvis kan en tredje bra sak bli att jag lyckas laga världens godaste lamm. Det förutsätter dock att jag först går och köper lammet. Om det bara kunde sluta vara så pissigt.

Jag saknar Sverige litegrann så här i höstmörkret...Här är en lista på allt jag inte kan få här:

1. Familjen
2. Vännerna
3. Vandra i Vasastan och Haga bland höstlöven
4. Fika på Garbo eller alla andra kaféer för den delen
5. Plockgodis
6. Take-away sushi
7. Söndagsmiddag hos pappa
8. Handla på Ica Maxi eller Ica Focus
9. Min lägenhet
10. Mitt kök, helt för mig själv
11. Plock-naturgodis
12. Lingon
13. Fänkål
14. Promenera med mamma runt Delsjön
15. Sats
16. Nefertiti
17. Kalvbuljong
18. Svenska språket
19. GP
20. Göteborg. Allmänt.

Ja, man vet aldrig vilka saker man kommer att sakna...

På baksidan av mitt tuggummipaket går det att läsa: "No real fruits were used or harmed in the making of this chewing gum.". Pju, jag är så lättad. Kände en extrem skuld innan jag visste säkert att inga frukter hade kommit till skada. Kunde knappt tugga då bilder av lemlestade frukter konstant dök upp i mitt huvud. Nu kan jag tugga med gott samvete.

Har varit sjukt seg idag, vilket faktiskt är väldigt oförtjänt eftersom jag inte blev så full igår och inte heller gick och lade mig så sent. Hädanefter ska jag supa ner mig och stanna uppe hela natten eftersom det ändå uppenbarligen inte gör någon skillnad. Strålande.

Eftersom ungefär alla här går till samma gym blir gymet lite som att gå till puben. Man går med några kompisar, träffar några andra, stöter på one-night-stands. Vänta lite, var det där sista verkligen nödvändigt? Finns det inga platser kvar där man bara kan få vara ensam och svettig? Vänta lite igen, det där lät ju ännu värre. Som att jag lika väl skulle kunna smörja in hela min kropp i glidmedel och låsa in mig ensam i mitt rum. Nej nu börjar det gå alldelles för långt.

Pratade med Madde idag om vilka kroppsdelar man skulle vara villig att offra för att förbättra andra. Madde funderade först på att offra sin lillnagel för att få längre hår. Jag påpekade att hon nog skulle få betala ett lite mer proportioneligt pris, varpå hon drog till med (på förslag av pojkvännen) några tänder också, dem som sitter längst in i munnen. Jag skulle nog börja med att offra allt hår som jag ändå rakar bort. Sedan kanske jag skulle kunna offra några födelsemärken. Resten av kroppsdelarna känns dock lite svårare att ge ifrån sig. De bildar liksom en helhet. I och för sig, om man offrade till exempel båda lilltårna så skulle det kanske inte synas så mycket så länge det var symetriskt. Det resonemanget går dock inte att dra så långt - även om man offrade båda sina armar så skulle det nog märkas, symetrin till trots. Nä, det är nog bäst att behålla allt intakt så länge det går.

Var ute på en maskerad-bar crawl i lördags, men orkade inte klä ut mig eftersom att det var dagen efter halloween. Så tog helt enkelt på mig en, för mig, vanlig partyutstyrsel. Ändå frågade folk mig vad jag skulle föreställa. "Mig", svarade jag. "Ja men alltså, vad är du utklädd till?". Inget! Jag ser ut såhär! Vet inte om det är ett tecken på att jag har en extravagant stil eller bara dåligt omdöme.

För övrigt är det mycket irriterande att Starbucks börjat spela julmusik. Dem som alltid annars har den perfekta musiken kommer nu att plåga mig med repetativ musik á la Rudolf med röda mulen, fast i någon patetisk jazz-version. I två månader. I det här fallet är det klart vem som har dåligt omdöme.

Före



Efter



Tur att man inte fick för sig att köra en bortamatch. Snacka om walk of shame.