Att gå ner på livet

På biblioteket har dem fullt med fläktar på golvet. Så om ibland om man måste stanna precis över en fläktar det iskallt rakt upp mellan benen. Varför har dem fläktar på golvet?

Var på pilates igår för första gången. Det visade sig vara samma sak som jag noramlt tränar själv, men de gick dock ut lite vassare genom att göra någon slags akrobatisk övning på ett ben. Vi hade redan skämtat om min osmidighet innan och när jag nu försökte få ihop alla mina kroppsdelar till något hanterligt, samtidigt som min höft höll på att gå ur led, gick det inte längre. Jag fick vika mig dubbel på mattan istället och skratta hejdlöst. En av de andra tjejerna rusade fram till mig och frågade om jag behövde lite vatten och om jag var okej. Hon trodde nog att jag hade börjat störtlipa. Kvävt skratt kan lätt misstolkas som hysteriskt gråt. Var när att få ett till utbrott lite senare då instruktörerns rätt generösa uringning visade upp alla sina former rakt framför näsan på mig när vi låg på mage och pressade upp överkroppen. Det var helt fantastiskt, det var som tre helt olika börst beroende på vilken vinkel hennes överkropp hade. Mina bröst har bara en form, oavsett vinkel. Så jag blir lite uttr¨kad av dem ibland.

För ett tag sedan skrev jag om att jag kommit på själva definitionen av att vara fet och det var att man kunde se sina egna kinder. Det är dock enbart fethet i relativa termer: även om man kan se sina egna kinder kan man fortfarande vara mer eller mindre fet. Nu har jag kommit på definitionen av att vara absolut fet, det vill säga då man helt enkelt inte kan bli fetare. Absolut fet är man när man inte längre kan urskilja sina kroppsdelar. Man är helt enkelt bara en klump fett.

Efter att i fredags ha konfronterats med ett bankonto mer fyllt med pengar än någonsin tidigare bar det av till shoppingcentrumet. Och om jag shoppade. Tror aldrig att jag har gjort av med så mycket pengar på en enda shoppingrunda förut. När jag kom hem fick jag panik och extremt dåligt samvete. Försökte bota det genom att skänka pengar till välgörenhet, men det fick mig bara att må ännu sämre eftersom jag insåg hur mycket mer jag hade kunnat ge om jag inte att shoppat så mycket. Vaknade jättetidigt på grund av panik och dåligt samvete så gjorde det enda rätta och åkte och lämnade tillbaka ett par stövlar och en topp. Gick sedan och tröstköpte ett par skor på Primemark. Kändes snopet.

Imorgon är dagen. Dagen jag fruktat sedan mitten av juni. Dagen då min redan hårt prövade ekonomi sätts på ett prov den så länge lyckats undvika. Dagen då mitt tappra försöka att döda mig själv i förtid också kommer att gå ut över antal skor jag har råd att köpa. Det är dagen då mitt föråd av georgiska cigaretter kommer att ta slut. En snabb upplysning: ett paket georgiska cigaretter kostar 8 kronor, ett paket engelska kostar 80 kronor. Det är, milt uttryckt, en jävla skillnad. Ser heller inte lika coolt ut att röka engelska cigaretter som georgiska. Åh, om imorgon bara aldrig kunde komma.

För övrigt undrar jag om jag ser ovanligt sympatisk ut när jag handlar mat. Igår blev jag uppraggad när jag stod och valde grönsaker. Idag blev jag rådfrågad om vilken chokladask en kille skulle köpa till en tjej (vilket smälte mitt hjärta). Anser mig själv vara allmänt osympatisk och bitter, men det kanske inte stämmer (lär dock stämma bra imorgon efter att jag har inhandlat mitt första 80-kronors cigarettpaket).

Hur kan det vara över 9 miljoner medlemmar i Sverigenätverket på Facebook? För det första bor det inte ens så många i Sverige, för det andra tror jag knappast att alla, inklusive spädbarn, som bor i Sverige har Facebook. Jag kan i alla fall räkna upp minst tre som inte har det: mamma, pappa och mormor. Detta innebär att det finns en massa inkräktare. Usch.

Annars verkar det vara en himla massa människor som fyller år i oktober. Jag tycker inte riktigt om det. Det tar liksom udden av det faktum att jag fyller år i oktober. Det minskar fokuset på mig. Och det kan ju aldrig vara bra.

Vad jag önskar att det fanns en hålslagare på biblioteket. Varför finna det inte en hålslagare på biblioteket? Åh jag måste köpa en hålslagare.

Biter mig på samma ställe i tandköttet hela tiden. Har hållt på i flera dagar. Kommer snart att bita hål i munnen. Hm, undra om jag kan ta två tuggor sammtidigt då, om jag kan stoppa in maten genom två hål. Förmodligen inte så bra för min diet. Måste sluta bita mig i tandköttet. Aj.

Den uppenbara faran med att bo med andra människor: de kan få dig att stanna uppe hela natten och dricka vin. Med tillhörande huvudvärk dagen efter. Fick dock reda på både det ena och det andra om mina korridorsvänner. Och hatten av till en av dem: efter två veckor fick hon byta ut sin madrass därför att hon haft för mycket sex i den. Imponerande.

Måste få lov att säga något seriöst också. Det är sp underbart att bo med människor från olika kulturer. Det senaste två åren har jag träffat människor från hela världen och det är lite samma känsla som när jag lämnade liberala ungdomsförbundet. Då kunde jag inte längre argumentera för något genom att säga att det var liberalt - nu kan jag inte argumentera för något genom att luta mig på svenska värderingar. Allt måste motiveras - och det går! Så olika är vi trots allt inte.

Måste överge illusionen om att jag är rik. Jag är inte rik. Jag är inte rik. (Upprepa för mig själv var femte minut eller oftare om nödvändigt.) Har idag spenderat cirka 200 kronor enbart på Starbucks. Började med redan nämnda frukost. Sedan lunch. Vilken dock förstördes av att ett helt jävla dagis invaderade Starbucks. Barn borde verkligen förbjudas på allmänna platser. Bara för att man inte kan bilda ordentliga meningar än betyder det inte att man har rätt att skrika och hoppa omkring som någon slags kompensation. De borde sitta ner med en bok och lära sig att kommunicera som riktiga människor. På grund av denna invasion blev jag tvungen att byta Starbucks och fick således anledning att köpa ytterliggare en kaffe och muffins. På det sista stället hade barnen dock bytts ut mot tonåringar och de borde ju kunna formulera meningar så vet faktiskt inte vad deras ursäkt var för att skrika och hoppa omkring. De byttes dock efter ett tag ut mot ett gäng pensionärer. Åh underbara pensionärer. Bara sitter där så stillsamt och lågmält och konverserar med varandra med hjälp utav alldelles perfekta meningar. Om alla bara vore sem dem. Lugn och ro ändrade dock inte faktumet att jag slösat bort pengar jag inte har på kaffe och muffins.

Kom annars på att hela konceptet med åldrande är ganska onödigt. Det finns så många stadier i livet som det hade varit betydligt bättre att bara hoppa över. Som barndomen till exempel. Vilket slöseri med tid den är. Man har ju ingen aning om vad man gör eller varför man gör det eller om man ens vill göra det. Det hade varit mycket bättre om man föddes helt färdig, vid sådär 30-årsåldern, och sedan stannade där för resten av livet. Då hade man sluppit tonårskriser, skoltrötthet (extra bra att det varit om man föddes färdigutbildad), oerfarhet sex (tänk vad bra om det inte fanns några oskulder! alls!), fattigt studentliv, tonårsfyllor, etc. etc. I och för sig hade det varit lite jobbigt om man behövde leva hela livet i en konstant 30-årskris. 35 kanske är en bättre ålder att födas vid då. Ja, och nu tänker ni, hur ska någon kunna föda ut en 35 år gammal bebis? Inte fan vet jag, jag har bara hittat på allting. Kanske kunde man lägga alla bebisar i någon slags åldringsapparat direkt när dem föds som gör att dem åldras 35 år på några minuter. Eller så struntar vi i hela graviditeten och låter fostrerna växa fram i maskiner som är inställda för att tillverka 35 år gamla bebisar. Då slår vi ju två flugor i en smäll - inga graviditeter och inga bebisar! Och lung och ro när man fikar! Strålande! Varför har ingen tänkt på detta innan? Jag borde vinna Nobelpriset.

Åh vad jag älskar att bo centralt. Har haft en perfekt bakis-lördagmorgon. Knallade upp de få metrarna till Starbucks imorse och köpte med mig en hel brakfrukost (kanske lite dyrt, men vad fan, har ju äntligen lyckats få pengar skickade från Sverige så lite kan man väl få fira) som avnjöts i sängen till en hel massa avsnitt Sex and the City. Nu, tre timmar senare, är jag fit for fight igen!

Har för övrigt köpt en pärm. Kanske inte låter så upphetsande, men då känner ni inte mig. Jag sysslar inte med pärmar. Jag strör papper omkring mig, viker ihop dem i pyttesmå handväskor, kastar in dem i någon låda när mamma kommer på besök etc. Nu har jag köpt en pärm och register som jag ordnat efter alfabetet (fick dock titta på mobilen för att komma ihåg hur många bokstäver alfabetet har och i vilken ordning dem står...). Ska nu bara införskaffa en hålslagare och häftapparat och mitt liv kommer aldrig att vara oorganiserat och hopplöst igen. Kanske behöver en till fika på Starbucks också. Ah, vad bra mitt liv är för tillfället.

Hahaha har precis fått mig ett gott skratt! Sätter in mitt usb minne i atorn efter att ha hämtat det på biblioteket där jag råkade glömma det häromdagen. Ser att en ny mapp har skapats. Mappen är tom och heter "hello there u fucking idiot u left ur fucking usb stick! r u a stupid cunt!". Så bra att någon uttråkad stackare på biblioteket kunde ta ut sin ilska någonstans.

För övrigt går det här med den bortglömda koden bara sämre och sämre. Fick beställa ett nytt kort från Sverige. Går dagen efter in på Starbucks för att köpa kaffe. Mitt kort fungerar inte. Ringer banken. Det har spärrat mitt gamla kort. Jag har inga pengar. Överhuvudtaget. Får låna pengar av en kompis och pappa får föra över pengar till någon skumrask bank som sysslar med sådant. Så får imorgon gå till något kontor någonstans och uppge en kod så ska de tydligen ge mig pengar. Ska tatuera in den nya koden på handen.

Svenska politiker är för tragiska.

Anna Hedenmo: Lars Ohly, pratas det för mycket om A-kassan?

Lars Ohly: Det tänker jag inte svara på, men däremot pratar jag gärna lite mer om a-kassan.

Mona Sahlin vägrar som vanligt att ändra tonläge eller att visa känslor.

Härmed utnämner jag mig själv till århundradets mest korkade människa. Och då bör man betänka att århundradet precis har börjat, men att min korkadenhet lär hålla sig i topp tills det slutar. Jag har glömt av min kod till mitt bankkort. Bara sådär. Glömde av den i fredags, trodde att jag hade kommit på den idag och testade såldes att ta ut pengar, men icke. Har haft samma kod i säkert två år och helt plötsligt kan jag bara inte komma på den. Vad hände med min hjärna?

Hade ett bråk igår med en av vakterna i mitt hus. Han hade synpunkter på att vi flyttade mitt bord till en annan lägenhet för att kunna äta söndagsmiddag tillsammans.

Vakt: Sluta flytta möbler. De kan försvinna.

Jag: Jag tror inte att vi kommer att tappa bort ett bord.

Vakt: Säg inte det. Sluta bara flytta möblerna.

Jag: Okej, då äter vi väl på golvet nästa gång då.

Så stängde jag dörren. Det finns för många maktmissbrukare i denna värld.

Nej! Det kan inte vara sant! Blondinbella har slutat att blogga! Vad ska jag nu göra hela dagarna när jag inte kan följa hennes liv längre? Gud så tråkigt allt kommer att bli.

Min ex-pojkvän har precis varit här och hälsat på. Har inte träffat honom på åtta månader och gissa vad jag får? Ett sugmärke. Suck.

Har precis avslutat Jom Kippur genom att bryta fastan med rejäl middag tillsammans med judiska studentföreningen. Det är så underbart att umgås med judar. Det spelar liksom ingen roll vart man är ifrån eller hur få sekunder man känt varandra - det är alltid bekvämt och naturligt att umgås. Dessutom får man vara hur antisemitisk man vill.

Synagogan var dock tråkig som vanligt. Inte för att syftet är att det ska vara underhållande. Vet inte riktigt vad syftet är. Det är nog olika för alla. Mitt syfte med att gå till synagogan är att hitta en judisk man att gifta mig med. Det känns trots allt mer realistiskt än att be till någon man inte vet finns. (Och nu hamnar jag väl i hevetet för att jag skrev det... sex timmars synagoga förgäves.)

När jag vaknade imorse hade öronpropparna inte fastnat i örat och jag hade heller inte brunnit inne. Däremot hade jag sovit gott i några timmar. Ett vinnande koncept med andra ord.

För övrigt är tjejerna som jobbar på gymet mycket otrevliga. När två löpband inte fungerade idag, och dessutom bytte språk till spanska, gick jag och bad om hjälp.

Jag: Ursäkta, jag vet inte vad som är fel på löpbandet. Jag kan inte ställa in det och helt plötsligt började det prata med mig på spanska.

Gymtjej: Det är italienska.

Jaha, för det gör ju stor skillnad. Bitch.

Åh så bra! Magnus kom precis med förslaget öronproppar och då kom jag ihåg att jag ju fick öronproppar i någon reklam häromdagen. Hurra! Fast nu när jag sätter in dem blir jag lite rädd. Har aldrig använt öronproppar innan. Tänk om dem åker in i örat under natten och sen aldrig går att få ut igen? Eller tänk om det börjar brinna och jag inte hör brandalarmet? Hur mycket är en god natts sömn (hm, är det ett, två eller tre ord?) egentligen värd? Risken att ha kroniskt oranget öronvax och bortbränd hud?

Strålande. Hålls vaken av ett gäng övremedelåders män som sjunger kareoke så det hörs över hela stan. Just nu är dem inne på "I believe I can fly". Så mycket värre än såhär blir det nog inte.

Pratade en timme i telefon med mamma idag. Det är lite hemskt att det eviga övernalyserandet och panikreflexerna inte verkar lämna en trots att man levt över 50 år. Som när mammas nya pojkvän inte ringt på två dagar, ja, då drar hon slutsatsen att han antingen a) är död eller b) inte vill vara med henne längre. När han förvånat säger att "men, om jag inte hade velat vara med dig längre hade jag ju sagt det" blir mammas svar "alltså var du död". Usch, jag som hade hoppats att man lärde sig något på vägen.

Nä nu får dem fan ta och hålla käften.

Jag har ett jättelångt skrivbord och en stol med hjul. Så jag kan åka med stolen fram och tillbaka längs skrivbordet. Det får mig att känna mig jätteviktig.

Jag har träffat en kille som är för snygg för att dejta. Jag vet, det låter som ett lyxproblem och som att jag bara försöker skryta här i bloggen (vilket givetvis också är sant). Men han är så snygg att jag förvandlas till någon slags amöba med synfel runt omkring honom. Jag bara stirrar och i mitt huvud låter det "åh herregud, åh herregud, åh herregud". Det kommer helt enkelt inte att fungera.

Fan, Maria kom precis på mig när jag sprang ut till hissen för att spegla mig. Kände mig inte alls som Agnes i Fucking Åmål. Men vad ska jag göra, jag har ju ingen spegel i rummet! Och jag hade faktiskt kläder på mig. Kan inte jag hjälpa att min gå-ut-outfit är ungefär lika påklädd som andras sovkläder...

Läste i mitt horoskop för året att jag kommer vara orolig för att vara gravid 10 dagar efter Alla hjärtans dag. Ursäkta, men vilken singel är inte det? I och för sig hade jag bestämt mig för att helt ignorera den dagens existens nästa år eftersom jag uppenbarligen är helt inkapapabel att hantera den. Så tycker att det är mycket oförskämt av Cosmopolitan att ens föra det på tal. Ska nog stämma dem.

Ikväll har jag varit på mitt första extremvänstermöte. Dock tämligen ofrivilligt. Skulle gå på Amnestys första möte, som hade ersatts av filmvisning av en flyktingorganisation. Helt okej med mig, tänkte jag naivt, och såg fram emot att se en film som påstods handla om hur man "förvarar" flyktingar i Storbritannien. Ju längre filme pågick dock, desto mindre kom den att handla om flyktingar och desto mer kom den att handla om hur kapitalismen och "etablissemanget" konspirerat fram någon slags rasism/nazism genom media och utsugningen av tredje världen och arbetarklassen. När filmen var slut var jag i en smärre chock och förväntade mig att viss diskussion skulle uppstå under frågestunden med regissören. Alla verkade dock överväldigande överens om sanningen i allt filmen hade påstått. Höll nästan på att få en panikattack. Dessutom, det är en sak att vara anarkist, men man kan väl hålla sig till saken för det? Måste allt alltid handla om felet med "systemet", oavsett vilket ämne som var tänkt att behandlas? Lite smått intressant var det i alla fall och utan tvekan en upplevelse utöver det vanliga...

Annars är det jäkligt jobbigt att umgås med vänstermänniskor (och nu menar jag inte extremvänster). Dem får en att göra en massa goda gärningar. Som Jessica i min klass, häromdagen fick hon mig att anmäla mig för att ge blod. Jag vill inte ge blod. Det är mitt blod och jag gillar inte nålar. Kan jag få fortsätta vara en ond, utsugande kapitalist. Tack.