Att gå ner på livet

Vilken produktiv dag jag har haft idag. Började i och för sig bra med att Saroush och jag gick till gymet. Fick dock håll på löpbandet bara för att jag inte ville verka vek inför en kille och sprang på som bara den... Sedan bar det av för att leta reda på judiska studentföreningen och äta Rosh Hashana lunch med dem. Efter att ha letat i en och en halv timme efter det jävla huset (som skulle ligga på Guest Road 1, bara det är den satans vägen började med nummer 4), i regn och storm, gav jag upp. Gick och köpte en cosmopolitan och en kaffe istället. Gick sedan hem och tittade på Sex and the City. Åt en apelsin. Åt köttbullar. Somnade. Vaknade och gick och köpte glass. Tittade på vänner. Dags att sova.

Jag har en grekisk vän här som heter Sokrates. Det tycker jag är så sjukt fräckt. Vill bara säga hans namn hela tiden och helst i intelektuella sammanhang. Måste få honom att säga några smarta saker som jag kan citera i olika diskussioner. Så kan jag bara slänga ur mig typ "ja, som min vän Sokrates alltid säger" eller "som min vän Sokrates så riktigt uttryckte det" etc. Måste komma ihåg att ta med mig papper och penna när jag träffar honom nästa gång så att jag är redo när han kläcker ur sig något genialt.

Började dagen helt hysteriskt ambitiöst med att gå till gymet och sedan till biblioteket för att skriva ett CV. Biblioteket är för övrigt sjukt coolt med stora svarta widescreen-skärmar till datorerna. Betalade sedan 60 spänn för att skriva ut en massa CV i färg och begav mig muntert ut på stan för att söka jobb. Var väldigt sugen på kaffe och cigg, men höll ut därför att jag inte ville lukta rök. Fick blankt nej i alla butiker. De hade redan tillsatt ny personal. Blev mer och mer uppgivem och mer och mer röksugen. Tillslut gav jag upp och satte mig på Starbucks. För att sedan gå hemåt med en cigg i munnen. Så ser jag en Karen Millen butik och får någon slags impuls att försöka där. Men nu luktade jag både kaffe och cigg så vräkte i mig alla tuggummin jag hade och tuggade av bara den. Försökte gömma tuggummit i mungipan när jag gick in för att inte se nonchalant ut. Såg förmodligen ut som att jag snusade istället. Men! Jag fick en intervju! Ha! Synd bara att den är på Jom Kippur då jag fastar. Kommer att ha dålig andedräkt och en knorrandes mage. Kanske bättre än uppgivenhet och röklukt dock.

Dagens stora händelse är dock att jag hittade filmjölk i en matbutik. Kanske inte låter så upphetsande, men det ligger en hel del i den här upptäckten. Nämligen muffins. Muffins blir helt enkelt mycket bättre med filmjölk i. Mitt liv är så spännande.

Ni kan sluta att oroa er nu. Det är inget fel på mig. Jag tycker fortfarande att hämninglös konsumtion är något av det bästa som finns. Åkte på någon slags rehabilitering idag till ett gigantiskt shoppingcenter. Och om jag blev rehabiliterad. Sammanlagt spenderades fyra timmar och en summa pengar jag helst inte pratar om. Jag älskar att vara rik. Eller i alla fall att låtsas som att jag vore det.

När man kommer till ett helt nytt ställe har man fördelen att man kan ha vilken stil man vill utan att bli ifrågasatt - de andra vet ju inte om vilken stil man brukar ha. Följaktligen har jag hittills varit punk. Slet till och med sönder strumbyxorna häromdagen och vandrade omkring med och kände mig hur cool som helst. Synd att jag inte har så mycket punkkläder i garderoben bara, det kommer snart att avslöja mig. Jaja, bara att gå ut och shoppa igen då.

Alltså, tanter. Dem borde förbjudas. Eller i alla fall ha vissa restriktioner om när de får vistas bland folk. Gick in i mataffären idag och kände mig sjuk, miserabel och tyckte allmänt jävligt synd om mig själv. Beslutade mig därför för att baka muffins och ställer mig således vid chokladen för att hitta något passande. Så kommer en sådan där tant.

Tant: Det spelar ingen roll vilken du väljer, det kommer göra dig tjock ändå. Japp, sätter sig direkt på låren!

Synd att man inte får slå tanter. Eller nysa snor på dem.

Ikväll ska jag bowla. Har inte bowlat sedan jag var typ tolv år. Ser framför mig hur jag glider med längs hela banan. Kanske kan man få lite motion dock, så har man bränt en tredjedelsmuffin kanske. Tantfan.

Nu blir jag ännu mer rädd för mig själv. Jag shoppade faktiskt inte så mycket igår. Köpte bara skorna jag hade lagt undan plus en t-shirt och en brosh (hm, stavas det så måntro?). Det var faktiskt riktigt läskigt att gå hem utan en hel drös med påsar med vetskapen om hur mycket pengar som finns på mitt konto. Försökte också intala mig detta när jag gick omkring i affärerna (hade till och med struntat i biblioteksintroduktionen för att kunna shoppa!), försökte framkalla bilden av ett fullproppat bankkonto, men det hjälpte inte. Jag hoppas inte att jag håller på att gå igenom någon omedveten personlighetsförändring som kommer förvandla mig till en kvinnlig Lasse Åberg i Sällskapsresan. Eller tänk om jag skulle få för mig att ytlig materiell överkonsumption inte betyder någonting längre och typ skänka all mina ägodelar till frälsningsarmén. Usch, ryser av bara tanken.

För övrigt är jag sjuk. Förstår inte varför jag bara blir sjuk när jag är utomlands. Det är verkligen jättedåligt för då har man inga föräldrar som kan ta hand om en och tycka synd om en. Föräldrar är verkligen som bäst att ha just när man är sjuk (möjligtvis med undantag för själva produktionstillfället av en själv då). De har liksom inget val, de måste bara ta hand om en. Det spelar ingen roll hur äcklig man än är eller hur smittsam ens sjukdom råkar vara - de måste klappa på en och prata medlidande i timmar ändå. Nu får jag mest tycka synd om mig själv (vilket jag i och för sig är jäkligt bra på, men inte så stor idé att be mig själv laga mat eller mata mig med yogurt). Empati efterlyses!

Mina farhågor om morgondagens massiva pengatillskott visade sig vara underskattade. Höll idag på att köpa ett par skor på kredit. Det enda som stoppade mig var att jag inte uppfyllde kravet att ha levt i England de senaste året. Och tack gode gud för det, för det hade även inneburit att jag hade haft ett kreditkort på TopShop. Ja, precis. Ingen bra idé.

Träffade en spanjor igår vars favoritband är Kent. Något oväntat. Känns dock som att jag har kommit till precis rätt ställe...!

Imorgon är domedagen. Imorgon sätts allt på prov. Imorgon kommer finanskrisen på Wall street blekna i jämförelse. Imorgon är dagen då csn beslutat att ge mig pengar för sju månaders utlandsstudier. I en klumpsumma. Det är jättemycket pengar. Personen som beslutat detta borde omedelbart få sparken. De vet inte vem de har att göra med. Jag har redan sett ut ett par skor, ett högtalarsystem för iPoden samt bokat tid för tatuering. Har också avsatt tid på fredag för shopping och ska till Sheffield vintage fashion fair på lördag. Jag kan helt enkelt inte ha så mycket pengar på mitt bankkonto, det är emot naturlagarna. Jag är livrädd inför morgondagen. Skulle inte förvåna mig om jag får för mig att köpa en bil eller nåt. Be för mig. Snälla.

För tillfället är mitt rum täckt av reklam och erbjudanden som jag inte har stake nog att tacka nej till. Vissa är dock mer intressanta än andra. Som till exempel det lilla party-kittet jag fick idag innehållandes öronproppar, kondomer och ketchup. Vad mer behöver man?

Jag kan inte fokusera när jag shoppar. Vill bara ha allt. Nu när jag kommit till Sheffield har jag behövt inhandla en hel massa nödvändigheter. Som i slutändan även blivit en massa onödigheter. Som igår till exempel, när jag skulle in på Primemark för att köpa lakan. Kom ut med ett raffset. Strålande.

Har hittills även lyckats tappa och krossa två burkar lingonsylt. På två dagar. Den ena hann jag i alla fall använda två teskedar av. Vågar inte köp en ny burk nu, tror att de bär olycka med sig. Har även hunnit låsa ut mig en gång, tappa bort min rakhyvel, vrida fel på temperaturen till kylen så att allt frös och fick äta frusen keso till frukost (inte gott), ta taxi från Manchester till Sheffield därför att jag köpt för mycket skit på Ikea (dyrt) samt kallat min indiska rumskompis för indian. Men annars går det bra!