Att gå ner på livet

Någon gång mellan ett och två i natt trillade ett par glada filosofistudenter in i köket till en studentkorridor, för att abrupt bli konfronterade med ett religiöst altare. Den muslimska korridoraren hade dukat upp ett bord av blommor, krasse, ett äpple, en vitlök, ljus, vax, två böcker på arabiska samt en arabisk kalender. Som de ignoranta (samt berusade) ateister vi är var vi övertygade om att detta var något slags religiöst indoktrineringsförsök (vi förstod ju inte att det är persiskt nyår...) och blev helt ställda. Ingen kunde komma på något bra sätt att hantera situationen på. Samtidigt gjorde hela närvaron av dessa religiösa symboler alla väldigt nervösa. Vårt drickande, rökande och jag-har-aldrig-spelande stod i uppenbar kontrast till det religiösa och ingen ville varken vara respektlös eller riskera att hamna i helvetet. Så vi bestämde oss på att flytta på allt till ett större bord så att vi inte skulle råka förstöra det. Genast blandade vi dock ihop sakerna och glömde av i vilket mönster de stått, vilket ledde till lite smärre panik ett tag. Efter ett antal timmar hade det nästan glömts av och vi festade glatt i närvaron av Gud. Mångkulturalism, skulle man kunna kalla det. Skamlös syndfull ateism, skulle kanske också passa.

För övrigt hatar jag när man är bakis en fantastiskt vacker och solig vårdag som idag. Det känns så oerhört orättfärdigat att ligga inne i mörkret med en påse chips och en kanna kaffe. Det hade varit så mycket bättre om det bara var kallt och ruskigt och regnigt. Så att man kunde få bara bakfull med got samvete.

I ett försök att vara lite strukturerad och planerad bestämde jag mig för att göra en lista på fördelar med de två olika koncept som jag skall jämföra i min uppsats. Den ursprungliga tanken var att jag sedan skulle välja de bästa och skriva om dem. Men när jag var klar blev jag så otroligt uttråkad så orkade inte varken välja eller skriva. Insåg dock att listan för det ena konceptet hade 23 fördelar medan det andra bara hade 19 min sin lista, så helt plötsligt kändes frågan avgjord. Varför ska jag behöva argumentera för det ena konceptet när lite enkel matematik kan avgöra frågan?

Ikväll smäller det, japp, final i melodifestivalen! Jag vet inte riktigt vem jag hejar på. Ugglas är nog favoriten därför att hon sticker ut lite, men jag måste även erkänna att jag är lite svag för både Alcazar och Agnes. På något sätt är ju melodifestivalen min musiksmaks alibi. Det är ändå gången på året jag offentligt kn erkänna att jag tycker om discopop. Så om jag måste heja på någon slags soulballad har liksom hela detta kryphål i min musikkaraktär förintats. Därför håller jag mig nog till glitter, tajta fodral och tonartshöjningar!

Två personer delar samma kök. Person nummer ett står dushcat, sminkad och klar och kokar ägg, kokar kaffe, gör iordning lunchmacka med räkor, och allt detta medan hon lugnt lunkar omkring i köket och tittar på nyheterna. Person nummer två kommer inrusandes i pyjamas, lyfter på locket till kaffekokaren och inser att det redan kokar. person nummer ett säger att det finns nog med kaffe för dem båda, varpå person nummer två rusar tillbaka in i sitt rum för att duscha. Fem minuter senare kommer person nummer två in i köket igen, halsar i sig en kopp kaffe och springer sedan iväg till skolan. Person nummer ett äter fridfullt sin äggmacka och har tid med både kaffe och cigg innan hon behöver gå till skolan. Vilken person är jag? Tragiskt nog är jag person ett. Jag har blivit ett pretto.

Usch jag satte på P3 Morgon. Skulle jag aldrig ha gjort. Deras gäst är Maragreta Winberg. Hela min morgon är förstörd.

Behöver vi alla.