Att gå ner på livet

På Slussen på väg hem idag stötte jag på samma kvinna som på grund av att hon inte kunde gå i sina klackar föranledde föregående inlägg. Hon kunde fortfarande i gå i dem. Men samma korta svarta spetsklänning hade fått hänga med hela dagen. Med risk för att låta vulgär: vad är hennes yrke?

Idag har jag bytt bransch för en dag. Statsvetare rakt in i evenemangsbranschen. Jag blev nog mest hånskrattad åt. Men när någon sa åt mig att hon inte trodde att det skulle gå gav jag mig fan på att det visst ska gå. Vilket mest resulterade i att jag irriterade ännu fler människor genom att ringa, sms:a, maila och tala om för dem att jag visst är medveten om att de är på semester, men det vore ändå bra om de kunde lyssna på min galenskaper och sedan lösa biffen åt mig. Det gav inte överdrivet mycket bättre resultat. Tur att min chef lyckades göra fler framsteg. Beror säkert på att han är man och jag kvinna. Precis, det är diskriminering och inte inkompetens. Satans patriarkat, ska alltid blockera något.