Att gå ner på livet

Sitter i google ads och helt plötsligt står det "Ett fel har uppstått." Och efter kan man klicka på "Avslå.". Ja tack, jag avslår. "Du har fått betalningsanmärkning." "Jag yrkar avslag." "Du har försovit dig." "Avslår." "Du måste laga middag." "Avslag, yrkar bifall för hämtmat." "Hämtmat bifallet."

Imorgon ska vi ha hejdå-fika för mig. Äntligen en anledning att köpa en prinsesstårta. Mums mums mums.

Förra veckan var jag på massage för första gången i mitt liv. Det var sjukt gött men också mycket skumt. Först när jag klädde av mig på överkroppen kändes det lite som att vara hos gynekologen, fast omvänt. En känsla som möjligen förstärktes av att massören var en kvinna i sina bästa dagar. Efteråt kändes det lite mer som det närmaste jag kommer att komma prostitution. Medan jag klädde på mig började vi småprata om vad jag gjorde i mitt liv. Fick känslan av att det pratet borde ha kommit innan massagen. Ungefär som när man lär känna någon på söndagmorgon medan man brygger kaffe. Märkligt minst sagt.

Hörde att FN har utsett en kvinna som kontaktperson för jorden om det kommer utomjordingar hit. Jag hade ingen aning om vem hon var. Käns lite som att den utmärkelsen borde försigås av en lite mer långdragen demokratisk process. Jag menar, bara att bli statsminister i Sverige är ju en himla bedrift och här snackar vi talesperson för hela mänskligheten. Hur vet vi att hon verkligen kommer att göra ett gott intryck? Han kanske får världens pms-ryck precis när dem kommer och retar upp dem som fan så att de invaderar vår planet? Har dem utsett en reservperson? Tänk om hon får scenskräck och vägrar gå utanför dörren när dem kommer? Tycker inte alls att det här verkar speciellt genomtänkt.

Letade runt i min väska efter mynt och hittade en godis. Inget konstigt i sig, om det inte varit för att det var en som jag verkligen inte gillar. Hur har den hamnat i min väska? Kan jag ha köpt någon slags blandpåse där det var några sådana i, men bestämt mig att det övriga innehållet vägde upp att jag skulle vara tvungen att slänga dessa? Jag brukar ibland göra så med Gott&Blandat. Gillar inte lakrisen, men ibland är jag så sugen på de övriga godisarna att jag kan ta smällen att slösa lite pengar även på lakris. Men jag kan verkligen inte komma på någon godisblanding som har den sorten som låg i min väska OCH goda saker. Ett mysterium med andra ord.

Idag har mitt liv åkt iväg i kartonger från Stockholm till Sheffield. Själv stannar jag en och en halv vecka till. Vill egentligen stanna i Stockholm. Men vill också flytta till Sheffield. Kan dem inte slå ihop Stockholm och Sheffield? Namnen är ju redan jättelika!

Igår var jag kreativ för ovanlighetens skull. Eller, försökte i alla fall. Tillverkade nämligen min egen valoutfit. Trycka på t-shirtar kan man tydligen göra på Kulturhuset så dit begav jag mig. Kände mig som en riktig samhällsmedborgare. Jag utnyttjar aldrig saker som drivs av kommunen (kulturella saker då, lite svårt att undvika att utnyttja t.ex. vägar). Fick mig att känna mig oerhört delaktig. Och där kan en tjänsteman ticka av en box i ett formulär. Varesgoda för min insats till samhället. I vilket fall, såhär blev resultate efter att t-shirten även piffats upp av lite pynt från klassiska ÖB:



Jag känner mig anars väldigt lättmanipulerad i den här valrörelsen. Först blev jag kristdemokrat av deras snyga valaffisher. Och nu har sossarna kommit med en skitsnygg affish på Mona Sahlin med en massa boxare i bakgrunden och det enda jag kan tänka när jag ser den är "henne ska vi ha!" För övrigt var det någon som hade klottrat på en moderataffish med en kvinna på texten "Jag äter barn." Tyckte jag var ganska roligt.

Jag tänker rösta på det partiet som vill avskaffa disk. Sjukt konstigt att ingen driver den frågan. Det finns väl ingen som är för disk?

Igår i tunnelbanan började ett barn prata med mig. Jättegulligt barn. Men jag blir fruktansvärt stressad av att prata med barn. Jag har ingen aning om vad jag ska säga, vilket får mig att tro att det måste vara något fel på mig. Jag trodde att det låg i människans gener att kunna kommunicera med barn, men ingenting kommer naturligt för min del. Jag behöver regi för att kunna prata, eller för den delen leka, med barn. Speciellt jobbigt är det när mamman eller pappan står bredvid och utvärderar mig. Barnet har sådant enormt övertag från starten. Det har både gulligheten och evolutionen på sin sida. Verkligen inte alls rättvist.

Man vet att man har en liten lägenhet när det går att dammsuga hela från samma hål i väggen. Målet måste vara att bli så rik att det krävs mins fem RUT:are med varsitt hål i väggen.

Har gått omkring och känt mig lite småfet de senaste dagarna och bestämde mig för att nu får det vara nog. Bästa strategin för att känna sig nöjd över sig själv, vilken också följdes, är att duscha och sedan dansa omkring naken i lägenheten. Jag blev kanske lite väl inspirerad av min egen nakenhet eftersom jag även ställde mig och diskade i födelsedräkten. Nu ska jag dammsuga, vilket innebär lite mer insyn från grannar, så drog på mig snygga underkläder istället. Naken enda in i väggen.

Fick hem ett rekommendationsbrev som min bank skrivit å mina vägnar som jag kan använda när jag ska starta ett nytt konto i England. Det var väldigt snällt av dem. Sist i brevet hade det lagt till att de inte tar något ansvar. För mig antar jag. Smart drag. Det hade inte jag heller gjort.

Hade tråkigt så läste jobbannonserna i DN. SMI (Smittskyddsinstitutet) sökte chef för hivprevention. jag läste dock fel och trodde att det var SMHI som sökte en sådan chef. Hade varit roligt om SMHI också rapporterade om spridningen av HIV och könssjukdomar. Efter varje väderprognos kom en till karta som visade hur klamdyia sveper in över norra Sverige en kylig decemberfredag, eller färdas över östra Götaland en regnig oktobersöndag. SMHI rekommenderar att man antingen stannar hemma eller kontrollerar kondomskafferiet.

Jag har också blivit lite kär i Göran Hägglund märker jag. En gång drömde jag att jag hade sex med Thomas Bodström, men jag har aldrig drömt att jag legat med Hägglund. Skulle gärna göra det dock (drömma, alltså). Såg på Inception igår, kanske kan plantera detta scenario i mitt undermedvetna.

Då jag de senaste veckorna genommgått något av en ofrivillig, men ytterst kraftig, politiskt identitetsmässig kris, var det skönt att komma hem till Jenny och inse att jag inte är den enda drabbade. Jag pratar om Kristdemokraternas valrörelse. Det är alltifrån Göran Hägglunds charm och ryggmärgsförsvar av romernas rättigheter, till dem snygga valaffischerna. Det är som en enorm dragningskraft av kristen frälsning som dragit över mitt klena irrationella hjärta. När vi resonerade lite och insåg att risken att rösta in en abortmotståndare är övervägande kändes det hela dock lite olustigt. Å andra sidan är ju affischerna väldigt väldigt snygga.

Idag har jag återvunnit tidningar. Jag fick faktiskt med mig alla i ett svep: ett gäng över axel i en ikea-påse och två stora kassar i vardera arm. Varje gång tänker jag att om jag hade gjort detta med lite mera regelbundenhet så hade det inte varit så jobbigt. Och varje gång påsen blir full hemma fortsätter jag att skapa ett tidningsberg. När berget svämmar över och tidingarna underst börjat gulna ställer jag helt enkelt en ny påse bredvid. När den är full kan man börja bygga ett gemensamt berg av de båda högarna som nu fått en stabilare bas. Och så kan man egentligen hålla på i all evighet. Vi någon punkt börjar berget dock växa sig högre än soffan, vilket medför att man ser alla tidningar från alla vinklar i lägenheten. Då börjar det bli lite jobbigt, eftersom det konstant påminner mig om min lathet, och jag vill helst uppräthålla en annan image även inför mig själv. Så egentligen är det självförnekelsen som tillslut gör att jag släpar hela det satans berget ner till återvinningen, med ikea-kassen skärandes in i axeln.

Så himla bra att jag satt hela kvällen igår och gjorde klart sammanfattningen till den bok jag jobbar med, när jag sedan ändå skickar iväg fel version till layout. Fick således gå hem igen när jag kom till jobbet imorse, eftersom rätt version låg på min dator här. Bestämde mig för att stanna här ett tag eftersom word inte kraschar konstant på PC. Bra sätt att vänja sig vid studentlivet - sitta hemma i tystnad framför en dator. Kul liv.

Uppdatering (1 minut senare): Word kraschade precis. Om jag någonsin skulle förespråka kärnvapen skulle det vara om de var riktade mot Microsoft.

Måste gå in på jobbets hemsida och klicka på mig själv för att komma ihåg vilket fast jobbnummer jag har. Fast lite gör jag det också för att jag är så snygg på den bilden. Skulle ju kunnat kolla på visitkortet, men då hade jag ju gått miste om några sekunders narcisism. Och det hade ju varit synd.