Att gå ner på livet

Förra veckan var jag på massage för första gången i mitt liv. Det var sjukt gött men också mycket skumt. Först när jag klädde av mig på överkroppen kändes det lite som att vara hos gynekologen, fast omvänt. En känsla som möjligen förstärktes av att massören var en kvinna i sina bästa dagar. Efteråt kändes det lite mer som det närmaste jag kommer att komma prostitution. Medan jag klädde på mig började vi småprata om vad jag gjorde i mitt liv. Fick känslan av att det pratet borde ha kommit innan massagen. Ungefär som när man lär känna någon på söndagmorgon medan man brygger kaffe. Märkligt minst sagt.

Hörde att FN har utsett en kvinna som kontaktperson för jorden om det kommer utomjordingar hit. Jag hade ingen aning om vem hon var. Käns lite som att den utmärkelsen borde försigås av en lite mer långdragen demokratisk process. Jag menar, bara att bli statsminister i Sverige är ju en himla bedrift och här snackar vi talesperson för hela mänskligheten. Hur vet vi att hon verkligen kommer att göra ett gott intryck? Han kanske får världens pms-ryck precis när dem kommer och retar upp dem som fan så att de invaderar vår planet? Har dem utsett en reservperson? Tänk om hon får scenskräck och vägrar gå utanför dörren när dem kommer? Tycker inte alls att det här verkar speciellt genomtänkt.