Att gå ner på livet

Jag har alltid varit av åsikten att sushi är äckligt, mat ska vara tillagad (vilket kan tyckas vara ett konstigt ställningstagande från någon som älskar gravad lax och inlagd sill) och pinnar åt man med på stenåldern. Nu är det dock så att jag har börjat att verkligen tycka om sushi, ja man skulle nästan kunna tala om ett beroende. Problemet är att hur mycket jag än har försökt framhäva gaffeln och knivens förträfflighet så går det inte att äta sushi med dem. Och eftersom jag alltid har förkastat pinnar får jag nu äta med händerna, vilket ju är ganska ironiskt med tanke på mitt argument för att inte lära mig att äta med pinnar. Varje gång jag äter sushi nu är jag för lat för att orka lära mig att äta med pinnarna så vet inte hur jag ska kunna lösa det här problemet. Kanske ska öva på typ jordnötter.

Har kommit på varför jag har slut på pengar hela tiden. Jag har nämligen aldrig förstått konceptet spara, medan konceptet spendera har blivit som en drog. Har för tillfället det helt okej ställt på bankkontot och det enda jag kan tänka på är när och på vad jag ska spendera dem. Vill på något sätt bara göra av med dem så fort som möjligt, det känns liksom inte naturligt att ha pengar på kontot som inte spenderas just vid detta tillfälle. Så även om jag bara sitter hemma idag för att plugga försöker jag komma på olika sätt att göra av med pengar på; köpa mer kredit på skype, exklusiv take-away mat, kläder från internet, musik från iTunes... Tror jag ska sätta mig och meditera och acceptera det faktum att det är okej att ha pengar på sitt bankkonto.

En sista notering: Glömde mitt USB-minne smart nog på biblioteket igår så var tvungen att gå tillbaka. Förvånansvärt många studenter som sitter och pluggar där en lördagskväll vid tolv-snåret. Vad hände med det glamourösa studentlivet?