Att gå ner på livet

Var hos tandläkaren idag igen. Både hon och jag fick skrattanfall av ljudet som uppkom när jag svalde med en sug i munnen. Lungt för henne att ha skrattanfall men inte för mig eftersom det är hon som står och petar i min mun med mycket vassa verktyg. Fick anstränga mig till mitt yttersta för att lunga ner både henne och mig. Nästan när-döden-upplevelse där!

Imorgon bär det av mot sydligare breddgrader. Närmare bestämt Malmö. Louise, jag och en himla massa skor. Kan bara gå dåligt för ekonomin.


Skor att ha i Malmö. Skla vara där i tre dagar. Borde nog rationalisera bort ett par...

Mamma och jag var uttråkade igår så vi åkte till Ica Maxi för att köpa erbjudanden. Jag köpte fem kiwi för 10 kronor, två burkar philadelphia för 24 och två mozarella för 24. Visade sig dock att mozarellaerbjudandet bara gällde om man hade kundkort så i slutändan tjänade vi nog inte så mycket. Men tanke på att jag inte ens ville ha mozarella från början lönade det sig ännu mindre. Men lite tid fördrevs i alla fall.

kan inte sluta shoppa trots katastrofalt dålig eknomi. Köpte en kjol och ett par rosa jeans idag. Visserligen sjukt billigt, men ändå. Som straff gick jag hem istället för att ta bussen. Med sådana hårda straffpåföljder kommer jag säkert att sluta shoppa omedelbart...

Vad gör Clara uppe, hemma i sitt egna hem, klockan tio på midsommardagen? En mycket befogad fråga, min vän, och liksom alla bra frågor så finns det ett bra svar. Clara vaknar upp i en skinnsoffa. Claras hud har nästan blivit ett med nämnda skinnsoffa. Mitt emot Clara ligger det en kille och sover i en fåtölj. Clara känner inte killen. Clara börjar känna att det är dags att röra på sig. Clara smyger ut och ringer en taxi. Clara inser att hon ar tappat ett örhänge och går tillbaks för att leta. Hittar det inte. Väldigt sur. Clara tar taxin till pappa. Clara hittar lite chokladglass hos pappa. Gott. Pappas tjejs son ska åka till Frankrike. Han har glömt sitt pass. Pappa får kasta sig in till stan med passet. Clara åker med. Clara kommer hem. Clara funderar på vad man ska göra klockan tio en midsommardagsmorgon om man inte är sömnig. Clara är öppen för förslag.

Uppdatering: Clara hittar örhänget i håret. Clara blir genast glad. Clara går och dricker kaffe och öl med Fredrik och Tobias på Avalon.

Mycket trevlig midsommar annars. Förstod dock att det skulle sluta illa när det stod en dunk på bordet med en dödskalle på. Själv höll jag mig till georgiskt vin och georgisk vodka. Slutade förvisso också ganska illa. Men det är väl meningen att det ska göra det på midsommar?

Gjorde något slags fåfängt försök till håruppsättning. Än mer fåfängt ter det sig eftersom det kommer att finnas minst två frisörer på midsommarfesten. Vem hade jag tänkt att imponera på? De kommer snarare skratta åt mig...

Nu ska ja gå och köpa en krans. Just det. Köpa. Varför göra saker själv som man kan betala andra att göra åt en?

Nu är äntligen Sex and the City filmen här! Filmen ställer mig dock inför ett antal dilemman. Till exempel har Sveriges Hans Wiklund hårt kritiserat den för att vara bakåtsträvande i kvinnokampen, ett uttalande som i sin tur starkt kritiserades av bland andra Ebba von Sydow. Jag vill ju verkligen inte tycka att SATC är antifeministiskt. Men jag kan heller inte ställa mig på samma sida som Ebba von Sydow. Vad det än gäller. Och innerst inne känner jag ju på mig att det inte är så speciellt feministiskt. Och jag vet att filmen uppmuntrar till orealitisk konsumtion. Men det hade ju varit tråkigt att titta på annars! Oj vad jag skäms för att jag tycker så. Dessutom förstår jag inte varför feminism alltid ska ställas i polemik till kärlek. Jag tänker i alla fall gå och se filmen illa kvickt. Och jag kommer förmodligen att vara lika mycket feminist innan som efter.

Det här med snabb viktminskning visar sig vara jobbigare än vad man kan tro. När man är tjock kan saker och ting i alla fall bara bli bättre. När man är smal kan dem bara bli värre. Att unna sig något fett nät man redan är tjock är ju bara att behålla status quo. Att göra detsamma när man är smal är att rasera en hel kroppsform. Funderar på om jag bara ska ha det jävligt gött ett tag och äta upp mina förlorade kilon så att jag slipper tänka på det här längre. Verkar onekligen lockande.

Har precis titta på En prinsessas dagbok 2. När prinsessan ger tiaror till dem föräldrarlösa barnen sitter min ena hjärnhalva och skäms över att jag underlåter mig att ens fortsätta titta. Min andra halva är så rörd att den vill börja lipa av lycka. Vilken sida vinner? Jodå, jag sitter där i soffan och gråter till En prinsessas dagbok 2. Är det nog här? Nejdå. Hon ska ju gifta sig också. Hon vill inte ens gifta sig. Det är typ det filmen handlar om (tror jag, det framgår inte så tydligt). Men jag är inte så nogräknad. Bröllop som bröllop. Så sitter jag där och lipar för andra gången till En prinsessas dagbok 2. Jag borde hjärnröntgas.

Jag har gått ner en massa i vikt utan att märka det. Sedan jag kom hem har folk påpekat att jag är brun och smal. Två egenskaper jag i vanliga fall har mycket bra koll på om jag för tillfället besitter. Nu känner jag mig mest uppsvälld och hängig. Men jeansen ljuger inte, kilona är borta. Det är egentligen surt. Här bantar man titt som tätt, svettas på gymet, räknar kalorier, avstår från öl och godis, smetar in sig med brun-utan-sol, utsätter sig för cancer-strålning, etc. etc. Så när något väl händer, då märker man det inte ens. Inte har det föregåtts av någon speciell anstränging heller. Blir nästan lite rädd för att jag kommer gå upp i vikt om jag ändrar någonting över huvud taget nu. Tänker att om jag bara lever på exakt samma sätt som nu så kommer jag stanna i den här vikten. Är nästan rädd för att gå till gymet. Det kanske blir någon konstig motsatseffekt, att jag bara kan gå ner i vikt om jag inte försöker. Fan vad jobbigt det blev nu.

Jag hade tänkt att föra någon slags budget när jag kom hem. Spara alla kvitton och bara handla med kontanter och sådär. Sen kom jag på att det är så tråkigt att hålla budget för man kan inte köpa någonting. Så jag struntar i det.

Svensk subtilitet får ibland praktiska konsekvenser. En dam i Göteborg har problem med att fyllon kissar utanför hennes trappupppgång. Som taktik för att få dem att sluta anför hon: "Jag brukar stirra stint på dem...men det bryr dem sig inte om." Hon har aldrig funderat på att en mer explicit metod skulle kunna vara att säga typ "Sluta kissa i min trappuppgång."?

Jag har blivit internetlurad. Lurad på internet. Det är så oerhört genant. Sådana som jag blir inte lurade på internet. Det är bonnläppar som blir lurade på internet. Folk som tror att de kan vinna en miljon om de först för över tusen kronor på ett bankkonto. Folk som spelar Bingolotto. Gamla människor, människor som tror att internet är en person. Jag suckar alltid lite empatiskt men ytterst nedlåtande åt folk som framträder i tidningen och på teve för att berätta om när de blev internetlurade. Tycker att dessa människor faktiskt får skylla sig lite själva som varit så oförsiktiga och korkade. Jag blir nästan glad när jag läser om dessa människor - glad för att jag inte växt upp till att bli en sådan blåögd och smått socialt efterbliven person. Folk som blir internetlurade är helt enkelt inte som jag. Jag har alltid sett mig själv som något av motsatsen till en person som blir lurad på internet. Det kommer att krävas en lång omvärderingsprocess för att komma över detta.

Nu är det fotbolls EM och folk börjar planera sina liv efter matchtiderna. Allt ska anpassas. Någon kallade fotboll världens största kulturyttring. Jag är skeptisk. Eller, för att vara lite akademiskt korrekt, någon form av kulturyttring är det naturligtvis och den är säkerligen i världsklass storlek. Men vad är det egentligen för slags kultur? Storbildskärmar sätts upp på Avenyn så att alla bönder ska slippa sitta hemma. Istället ska de spendera sina pengar på avenyprisöl och stå och knuffas för att få en glimt av matchen. På gatorna efteråt går folk (mest män) omkring med jättelika hattar, händer och svenska flaggor utsmetade i skägget. Varför inte byta ut jeansen och den beiga skjortan någon gång då och då istället, eller kanske är det så att de bara tar på sig Sverige-outfiten därför att de skulle sticka ut ännu mer utan den? I tidningen skriver en sportjournalist att under matchen låser han in sig och sätter upp lappar på dörren om att han inte får störas. Vilken kulturyttring. Vilken gemenskap. I samma tidning listar Lagerbäck sina önske-middagsgäster. Nelson Madela. Olof Palme ("en intressant person"). För säkerhets skull står det i parantes att dessa personer är politiker.  Jag vet faktiskt inte om fotbollspubliken faktiskt är så inskränkt. Uppenbarligen tror i alla fall GP det. Sporten ser ner på sina egna läsare. Vilken kulturyttring. I teve sitter Zlatan och kommenterar sina skador med blicken fastspetsad i knäna. Sveriges största hjälte kan inte ens titta folk i ögonen.  Alla ska ha en åsikt om fotbolls EM. Till och med Göran Hägglund sitter i morgonsoffan och spekulerar. Har inte han ett land att styra? Fast ingens åsikt spelar någon roll. Just i detta fallet har vårt plötsliga enande och vår nationskänsla ingen som helst betydelse för någonting. Vilken kulturyttring.

Viktor och jag har blivit matforgiftade. Jag har aldrig provat matforgiftning forut. Mitt forsta intryck ar nej, inte sa ball. Men, allting har ju sina for- och nackdelar, sa aven matforgiftning.

Fordelar med matforgiftning:
1. Viktminskning. Drastisk minskning av matintag i kombination med drastisk okning av matuttag leder till viktminskning. Dock ingen langsiktig bantingsmetod pga. sjukdomens relativt korta varaktighet. Dessutom ar magen helt uppsvalld typ svaltandes afrikanskt barn.
2. Empati. Egentligen inget speciellt for just matforgiftning utan generellt sett fordel med sjukdom i allmanhet. Dessutom minskar empatitillforseln pga. forvaxling med magsjuka och darmed smittoriskradsla. Vidare intraffar matforgiftning ofta i utomlandet, varfor telefonikostnaderna kraftigt minskar spridningen av veteskapen om matforgiftningen vilket foljaktligen kraftig begransar antal personer som kan kanna empati.
3. Minskat roksug. Nar kroppen agnat senaste dygnet at att rensas pa gift kanner man foga for att inhalera just gift.
4. Ohammad laskkonsumtion. Pga. brist pa vatska och energi uppmuntras man att dricka lask i stora mangder. En lyx fa forunnad.
5. Ekonomiskt. Klart minskad konsumtion av egentligen allting, vilket leder till ekonomiskt uppsving.

Nackdelar med matforgiftning:
1. Uttrakning. Pga. konstant risk for krakningar maste man stanna pa samma plats tills det hela ar over. Mycket trakigt.
2. Fornedring. Att ha en pase med sin egna redan konsumerade mat brevid sangen ar inte speciellt uppmuntrande for sjalvkanslan.
3. Avsaknad av medicinering. Det finns enbart ett satt att bota matforgitning pa och det ar att tomma magsacken. Inga droger eller mediciner kan hjalpa, man ar forvagrad modern teknologi och utlamnad at naturens lakeprocess. Visserligen kan man inte klandra naturen for att vara ineffektiv, men dock for att vara ganska...obarmhartig.

Det verkar alltsa som att fordelarna med matforgitning overvager nackdelarna. Ska hora med Viktor om han ar beredd att halla med.

Vi trotsade dock vara vandor idag for att ge oss ut till marknaden och kopa billiga cigg och vodka. Det var en ganska hemsk upplevelse, speciellt da vi tvingades ga forbi rokt (snarare rutten) fisk och en massa andra illaluktande djur. Men, vodka for 16 kronor trumfar till och med matforgiftning.

Kom hem igår från en weekend-trip till Kutaisi, en liten stad 20 mil från Tbilisi. Där åkte vi ut till små byar och raggade bybor för att intervjua. De flesta var mycket positiva och hjälpsamma, men andra var lite mer skeptiska. Som till exempel en gammal gumma som menade att "Jag kommer inte ens ihåg vad jag åt igår, hur ska jag kunna säga något om demokrati?". Nä, det är klart, hon har en poäng. En annan kvinna tyckte att Viktor skulle konvertera till ortodox kristendom. Som argument framförde hon att "Vi hade en neger här förra veckan och honom konverterade vi". Viktor lät sig föga övertygas, men på vansinnesbussfärden hem höll han ändå hårt runt armbandet vår tolk gett honom där det stod "Gud förlåter dig". Det var nog tur det.

Familjen vi bodde hos lät oss dock inte åka hem förrän v hade lyssnat till deras dotters operasång. Hon var säkert jättebra men gäll operasång i kombination med knastriga datorhögtalare orsakade en smärre migrän, så resten av dagen var inte så rolig. Pappan, som var en berömd gynekolog, hade också skrivit en egen opera som vi "tvingades" lyssna på och ge våra omdömen om. Två 500 mg bamyl krävdes för att jag skulle kunna somna.