Att gå ner på livet

Det är konstigt hur man ibland förväntas att ha åsikter om något totalt godtyckligt. Som idag då jag fick ett mail från min bostadsförening, där jag inte ens bor för tillfället, om vilken färg den nya randen på väggarna i trappuppgången skulle ha. Bifogat fanns en pdf-fil med tre olika förslag - röd, grön eller gul. Herregud, tänkte jag. Vem fan bryr sig. Men jag öppnade ändå pliktskyldigt filen. Den röda var väl okej. Ja den gröna med. Suck vad meningslöst detta är. Nej men herregud vad ful den gula var! Usch! Måste nog maila föreningen och säga att de verkligen inte kan använda den gula. Frågan är vilken som är bäst mellan den röda och den gröna nu. Den gröna är lite stiligare. Den röda lite mer ett säkert kort, å andra sidan också lite tråkig. Den är liksom lite mer vinröd, medan den gröna är alldeles klargrön. Men nej fy jag kan inte ens titta på den gula så ful den är. Och vips hade jag utvecklat väldigt starka åsikter om färgen på den nya randen i trappuppgången i bostadsförättsföreningen där jag inte bor. Inte undra på att folk blir terrorister.

För övrigt önskar jag ibland att jag vore en man. Men bara för att jag i sådana fall skulle kunna se ut som Russell Brand.