Tant och mor
Ska iväg och tälta i tre dagar och har tagit med mig en plastpåse full av olika krämer och tvålar. Är definitivt tant nu. Brukade på sin höjd ta med schampo (funkar även som tvål) och balsam, men nu är det olika krämer och tvålar för olika delar av kroppen som om det skulle kuna stoppa åldringsprocessen. Krämer mot evolutionen. Snarare krämer mot min plånbok. Men blir väl i alla fall stark av att bära omkring på skiten så någon nytta kanske det gör. Känns också bättre att göra något aktivt än att bara passivt bevittna förfallet.
Förutom att jag är tant har jag också blivit ännu mer som min mamma. Kan nämligen inte berätta en koncis historia. Största problemet är att jag inte vet var en historia börjar. Hur långt tillbaka i tiden ska man gå för att få med all relevant bakgrundsinformation? Man vet vad som är helt för långt - typ Adam och Eva - men det är väldigt svårt att träffa rätt. Min mamma är notorisk med att ungefär 4/5 av hennes berättelser inte är relevanta för storyn och jag har nu insett att jag är likadan. Inte nog med att jag börjar alldeles för tidigt, jag hamnar också på sjuttioelva helt irrelevanta sidospår. Är även väldigt detaljerad när detaljer är helt överflödiga. Får vara väldigt glad om åhörarna ens minns vilken historia det var meningen att jag skulle berätta när - om - jag når slutet. Tur i alla fall att jag pratar snabbt.
Fast och vibrator
Eftersom jag pajat ryggen genom för tunga vikter i böj och mark tänkte jag att det var dags att förstöra bänken idag. Försökte göra reps PB på 52.5kg, kände egentligen med en gång efter andra reppen att det aldrig skulle gå, men friskt vågat hälften vunnet. Vann dessvärre inget och hade dessutom ställt in säkerhetsarmarna för lågt, så fick rulla upp stången mot halsen för att inte klämmas. Som tur var såg en tjej mig och kom till räddning. Vilade ett tag och försökte sedan igen, fast med en passare. Föga förvånande gick det inte då heller! Min inlärningskapacitet är uppenparligen som en guldfisk. Glömmer, eller förtränger, alla min misstag inom tre sekunder och kör på igen.
Imorgon får jag äntligen lön. Har shoppat på de senaste månaderna för ovanlighetens skull, så är rätt pank. Känns dock skönt att inte enbart ha träningskläder hela tiden. Ingen mer shopping nu dock, men däremot tänkte jag införskaffa en ny vibrator. Känns egentligen helt vansinnigt att bara ha en enda när det typ är den enda ägodelen som skänker verklig njutning. Borde liksom ha ett helt stall av hjälpmedel. En podd jag lyssnar på, Styrkebyrån, har en rabbatkod men tyvärr levererar de bara till Sverige. Känns inte riktigt som något jag vill be familjen köpa och skicka. Jag må vara obrydd men även jag har mina gränser. Inte ens mins snålhet kan vinna över den här gränsen, dessvärre.
Yoga och kritiker
Har extremt stel rygg efter att ha lyft för mycket vikter. Skulle ha slutet lyfta och vilat, men blev getsad av att andra kvinnor på gymmet är jämnstarka (nu lite starkare) än jag. Idiotiskt jag vet, beter mig som en man alternativt allierad med patriarkatet. Är meningen att man som feminist ska lyfta andra kvinnor inte tävla mot dem, jag vet, men det är svårt att låta bli. Är iofs inte ens en riktig tävling utan den utspelar sig helt i mitt huvud. Tack patriarkatet för att deu parkerat dig där. I vilket fall har jag börjat göra yoga dagligen för att råda bot på stelheten. Idag var det dock sjukt mycket andningsövningar. Känns helt meningslöst så drack kaffe under tiden i sann zen-anda.
Grillade för några vänner häromdagen. Var lite besviken på revbenspjällen även om beef short rib blev sjukt goda. Hade dock köpt, för ovanlighetens skull, för lite av dem. Saken blev inte bättre av att Duncan skulle poängtera att revbensspjällen inte var så goda. Jag försökte säga att jag inte bett om kritik, och definitivt inte om ärlig kritik. Han fortsatte dock och tyckte tydligen inte om salladen heller. Ingen mat för honom på en vecka det hör man ju.
Fake-bröst och gråt
Tog på mig en push-up BH i söndags när vi hade folk på middag. Alex tyckte väl at det såg misstänkt ut så puttade till ett bröst och upptäckte hur mjukt och vadderat det va. Han började sedermera knuffa på båda brösten medan han sa roat "bumpy bumpy bumpy". Så höll det på i typ tjugo minuter, bland annat medan jag försökte prata med vår nya granne. Man har så mycket integritet när man har barn.
Har för övrigt ett problem. Jag börjar gråta så fruktansvärt lätt. Har alltid haft lätt för att gråta, men just nu känns det extremt. Så fort någon nämner något gulligt Alex gjort till exempel, eller att jag minns något känslosamt, så får jag tårar i ögonen. Häromdagen berättade jag en kort grej jag och Alex gjort för några vänner och genast fick jag vatten i ögonen. Så pinsamt! Sen försöker jag liksom diskret torka tårarna utan att dra dit uppmärksammheten, men det är mkt svårt. Förstår inte var alla hormoner kommer ifrån. Hormoner är fan bajs, ställer alltid till det på ett eller annat sätt. Sabbar matsmältningen, fertiliet, sexlust och nu även socialt liv pga framstår som känslomässigt vrak (dock korrekt framställning). Ner med hormoner.
Ensamstående och förkyld
Jag skulle uppenbarligen inte klara mig som ensamstående speciellt länge. Började fredagen med att äta en Eton mess med ett glas prosecco till middag medan Alex sprang omkring på lekplatsen på puben. Han skulle tvuget klättra upp där han egentligen var för kort så jag fick ställa mitt glas prosecco på klätterställningen medan jag hjälpte honom. Joe och Nuray påpekade dock att det kanske skulle vara lite svårt att förklara för de andra föräldrarna varför deras barn är täckte med prosecco (eller glas!) så Joe fick hålla det för mig istället andra gången. Resten av helgen åt jag snacks konstant och ingen ordentlig mat, samt drack två glas vin på lördagen. Stark mammainsats.
Straffet är att jag nu verkar ha en förkylning på ingång. Extremt dålig tajmin eftersom jag i veckan ska maxa i knäböj och marklyft, göra klart all min rättning på jobbet samt ha folk på middag både lördag och söndag. Så måste gå och injicera c-vitamin nu för att mota bort den. Alernativt lägga mig på soffan, kolla ett avsnitt av The Bold Type och försöka sova lite.
Gymfika och ensam hemma
Var på gymmet imorse trots att jag inte är återhämtad eftersom Duncan är borta i helgen. Så det var enda chansen. Glömde dock telefonen så hoppas att jag kom ihåg passet. Det var rätt gött att inte ha telefonen, avslappnande. Kanske ska glömma den igen. Det är en kille på gymmet som tycker det är så himla roligt att jag ibland har med kaffe. Han börjar jiddra om kakor varje gång han ser mig (för tydlighets skull har jag inte haft med kakor, det är hans eget påhitt). Likaså idag. Tycker inte att han är så himla rolig faktiskt, och så konstigt är det inte att ha med kaffe. Han körde boot camp idag och vi ett tillfälle såg jag att han tappade en boll hela tiden som han skulle ha mellan fötterna när han gjorde knälyft. Kände för att gå fram och fråga om han ville ha lite kaffe, då hade han kanske inte tappat sin boll hela tiden.
Duncan är som sagt borta så det är Alex och jag hela helgen. Alex är på förskolan nu så har några timmar för mig själv. Rätt gött. Måste jobba lite, men sen kanske kan latar mig med. Och gör lite yoga. Har en något inflammerad ländrygg (borde kanske inte knöböjt nästan 100 kilo idag nej) och kan inte hålla på och äta ibuprofen hela dagarna. Kan då köpa lite antiinflammatorisk salva. Och yoga. Försöker motså frestelsen att enbart luta mig mot droger. De är bara så sjukt mycket mer effektiva än yoga.
Änglavakt och bluff
Självmord och soluppgång
Läste precis att en studie har visat att varje tittas tv-timme efter 25-års ålder förkortar ens liv med 22 minuter. Hur sjukt är inte det? Varje gång jag slappnar av framför tv:n dödar jag alltså mig själv för 22 minuter. Vet inte vems idé det var beräkna hur många minuter man dödar sig själv med genom en viss aktivitet, men det var en jävligt dålig en. Allt blir ett smärre men bokstavligt självmord. Mycket otrevligt sätt att leva på.
Ska ut och cykla nu. Hoppas fan att jag får se en fin soluppgång för behöver något dom övertygar mig om att det är värt att motionera utomhus vid den här tiden.
Protestätande och goda ölnyheter
Protestäter mot alla bantnings- och träningstips nu efter nyår. Gick kanske lite långt när jag i princip åt smör från paketet dock (med ett litet, litet kex under). Mår lite illa nu för att vara ärlig. Men det var för en god sak. Upp till kamp.
Lär mig på bantningsprogram på tv (tittat på under förtäring av ost så ok) att en pint öl är 233 kalorier. Jag trodde att det var minst 300. Så hit med ölen.
Jobbar och brännskadad
Jag jobbar! Jag jobbar! Stoppa pressarna! Jag jobbar! Jag behöver mer kaffe.
För övrigt inte lika stort fan av min varvattenlurv sedan den lett till att jag hällde kokande vatten över min stackars tumme.
Ångestfylld och inspirationslös
Stalkade framgångsrika kompisar på Facebook igår och fick ångest (förvånande). Kommer hem och ena housematen har skrivit ett paper under dagen och den andra, som redan är flytande på franska, håller tydligen på att lära sig spanska. Mer ångest. Tog mig lite i kragen idag efter sömnlös ångestnatt. Har nu installerat mig på Srarbucks för andra dödsrycket.
Vissa saker är så tråkiga att göra att man bara måste strunta i dem. Slänga tomma toarullar, är en sån sak. Tömma besticklådan, är en annan. Det går liksom bara inte att hitta inspirationen.
Oljebehandling och semesterplaner
Har fått vaxpropp eller liknande i örat (jag vet, jätteäckligt). Min housemate sa till mig att hälla varm olivolja i örat. Hahaha, sa jag. Gick till läkaren. Häll olivolja i örat, sa han. Har nu följaktligen olivolja i örat. Också relativt äckligt.
Mamma och jag ska försöka lura pengar av våra släktingar så att vi kan åka till Kanarieöarna. Tips på metoder någon?
Samma ras och hagelpremiär
Gång på gång försöker jag förklara att vi svenskar också är människor. Vi är inte en separat ras immun mot kyla. Däremot hat vi centralvärme och isolering. Tror mina housemates (vad är egentligen ett bra svenskt ord?) har förstått, för fick jättemysig lurvig varmvattenflaska i julklapp. Passar utmärkt till mina lurviga kuddar.
Dagens första löptur som ingår i mitt hemmagjorda maratonprogram idag. Det var jättekul. Verkligen. Speciellt när det blev bäcksvart och hagel attackerade våra ansikten. Fan skulle ju smörja in stackars ansiktet innan jag gick och la mig. Nu ligger jag ju här och myser med min lurviga flaska. Orkar jag resa mig och gå de två stegen...? Hm, ska sluta blogga och sedan ta ett beslut.
Ost från Satan och teknik från Satan
Helvetes jävla djävulscheesecake. Försvinn ur mitt liv. Dock helst ej via min försvagade ämnesomsättning.
Bloggar från min telefon. Framtiden är här. Synd dock att jag är i klorna av Apples från Satan sända autocorrect. Utan cheesecake och rättstavningsprogram skulle mitt liv vara betydligt förbättrat.
Djävulscheescake och avlägsen undergång
Har matbaksmälla idag som direkt följd av gårdagens försök att bota riktig baksmalla genom ätning. Kan dock inte sluta äta verkar det som. Problem med att ha fest är att det blir en massa matrester som man inte annars hade haft hemma. Som baileyes- och chokladcheesecake till exempel, numera omdöpt till djävulscheesecaken sedan jag satt i mig ungefar ett kilo igår. Ska gå till mitt nya gym om någon timme, sedan på vägen hem bara köpa sallad och grönsaker och väl hemma slänga ut allt som är i kylen - i synnerhet djävulscheesecaken - och ersätta med grönsakerna.
Lyssnar på alla nyhetsprogram som sänts sedan innan jul for att uppdatera mig om vad som händer i världen. Har ignorerat allt på över en vecka, men tydligen pratas det fortfarande enbart om Juholts vara eller icke vara. Gillar dock att gotta mig i andras svagheter/fall. Får min egen undergång att framstå som mindre akut.
