Att gå ner på livet

Man skulle kunna tro att en solsemester i Afrika skulle vara avslappnande. Det ar en myt, det ar inte avslappnande nagonstans. Istallet ar det en standig kamp emot solbrannan. Det finns vissa saker man forvantas sta ut med nar man aker pa semester: somnlosa natter pga. sonderbranda axlar och, an otrevligare, orsnibbar, kliande myggbett, svett, fesljummet vatten etc. Men det finns en sak som aldrig nagonsin far handa, nagot som maste undvikas med alla medel: man far inte komma hem utan en ordentlig solbranna. Darav utsatter man sig for extrema mangder soljus, nar man hellre legat i skuggan och last, och vidtar storsta mojliga uppmarksamhet nar man smorjer in sig med solkram sa att varje flack pa kroppen inte skall vara insmord med en grad for stark solkram. Det ar inte avslappning, det ar hysteri och det ar en hysteri ingen kan fly undan.

Annars har min vaska inte dykt upp an och jag borjar inse att den heller inte komma att gora det. Befann mig i en smula komisk/skrack situation forsta dagen da tva man korde oss for att shoppa det nodvandigaste i Stone Town. For en sekund hade jag glomt av att jag var i Afrika och blev saledes en smula trumpen nar jag fann mig sjalv stirrandes pa ett par kopior av roda Calven Klein string medan fyra afrikanska man plus min pappa i sin tur stirrade pa mig och inte forstod min skepsis till dessa underklader. Det blev ingen shopping den dagen.  

Jag har alltid varit av åsikten att sushi är äckligt, mat ska vara tillagad (vilket kan tyckas vara ett konstigt ställningstagande från någon som älskar gravad lax och inlagd sill) och pinnar åt man med på stenåldern. Nu är det dock så att jag har börjat att verkligen tycka om sushi, ja man skulle nästan kunna tala om ett beroende. Problemet är att hur mycket jag än har försökt framhäva gaffeln och knivens förträfflighet så går det inte att äta sushi med dem. Och eftersom jag alltid har förkastat pinnar får jag nu äta med händerna, vilket ju är ganska ironiskt med tanke på mitt argument för att inte lära mig att äta med pinnar. Varje gång jag äter sushi nu är jag för lat för att orka lära mig att äta med pinnarna så vet inte hur jag ska kunna lösa det här problemet. Kanske ska öva på typ jordnötter.

Har kommit på varför jag har slut på pengar hela tiden. Jag har nämligen aldrig förstått konceptet spara, medan konceptet spendera har blivit som en drog. Har för tillfället det helt okej ställt på bankkontot och det enda jag kan tänka på är när och på vad jag ska spendera dem. Vill på något sätt bara göra av med dem så fort som möjligt, det känns liksom inte naturligt att ha pengar på kontot som inte spenderas just vid detta tillfälle. Så även om jag bara sitter hemma idag för att plugga försöker jag komma på olika sätt att göra av med pengar på; köpa mer kredit på skype, exklusiv take-away mat, kläder från internet, musik från iTunes... Tror jag ska sätta mig och meditera och acceptera det faktum att det är okej att ha pengar på sitt bankkonto.

En sista notering: Glömde mitt USB-minne smart nog på biblioteket igår så var tvungen att gå tillbaka. Förvånansvärt många studenter som sitter och pluggar där en lördagskväll vid tolv-snåret. Vad hände med det glamourösa studentlivet?

Ganska kul att se vad som hände när "is" togs bort ifrån Facebook-statusen. Så som alla har tjatat om att få bort det och så fortsätter varenda jävel att använda det. Tänk så kuvad man är, så formgiven. Om vi inte ens kan bryta en sådan vana, hur kan de då förvänta sig att vi ska kunna sluta röka eller sluta äta för mycket ost eller sluta sova för länge på mornarna. Verkar vara alldeles för mycket att begära.

Min granne kom precis och knackade på min dörr när jag hade gosat ner mig mig kex och ost och en film. Öppnade och undrade vad han ville, men han ville tydligen inget, bara säga hej när han kom hem. Sen när började vi gå in i varandras rum och säga hej så fort vi kom innanför dörren? Låt mig vara för fan, jag äter ost. Tur att jag får min egen kära lägenhet tillbaka snart...

Sex är ta mig fan den bästa terapi som finns. Kul är det också. Bara att titta ner ifrån sängen och se att det ligger ett öppnat kondompaket måste vara värt flera tusen i terapisessioner. Underligt hur simplistiskt naturligt man fungerar. Kanske är det inte sådär hemskt mycket som skiljer oss människor från djur ändå. Jag skulle tippa på att det är marginellt.

Lagade Boeuf Bourguingong (eller hur det nu stavas) ikväll. Det blev alldeles utsökt trots att det såg kritiskt ut vid ett läge: Hade inte ätit något på hela dagen och det tog över två timmar att laga, varpå jag hade gott om tid att slurka i mig resten av vinet som inte skulle i grytan (vilket var det mesta). Ni kan ju själva gissa vad som hände. I god tid till att löken skulle hackas upp var jag full. Ett under att jag inte hackade av mig fingrarna då jag glatt (och rökandes) hoppade omkring i köket till julmusik och puttrande grytor och kokande potatis. Men, som sagt, grytan blev utomordentligt smaskens!

Jag ringde en gång min telefonoperatör och frågade om de kunde spärra ett nummer för utgående samtal. Kvinnan i kundtjänst var mycket förvirrad och frågade om det inte var ingående samtal jag menade. Nej, sa jag, utgående. Jag vill att det ska vara omöjligt för mig att ringa detta numret. Kvinnan var fortfarande förvirrad och sa att hon bara kunde spärra nummer att ringa till min mobil, inte från. Tydligen utgår telefonbolagen från att man besitter någon slags självbehärskning. Det är inte fallet. Jag har försökt göra samma sak med Facebook nu, alltså spärra det från min sida, så att jag inte kan se en viss persons aktivitet. Det går tydligen inte heller. Återigen ska man besitta den här självbehärskningen. Jag bara undrar, var kommer den ifrån?

Har i alla fall varit någotsålunda diciplinerad idag och skrivit nästan halva min uppsats. Tog precis en paus för att spana in Idolfinalen som jag laddat ner. Bra final måste jag säga, bra att Marie vann också. Låten passade henne bättre än Amanda. Nu måste jag fortsätta på uppsatsen dock. Har varit för mycket smitande från den i helgen. Dumdidumdidum.

Vad underhållande jag måste vara att prata i telefon med eftersom mina kompisar känner behovet att ladda ner porr och titta på medan de pratar med mig. Eller det kanske snarare är så att jag sätter igång vissa vibbar? ;) Hm, har inte bestämt mig än om jag ska känna mig smickrad eller förolämpad.

Befinner mig annars i ett mycket kritiskt ekonomiskt läge just nu. Väntar på att mitt Ersasmus-stipendie ska trilla in på kontot, som enligt den mycket tillfredställande informationen ifrån Göteborgs universitet ska komma om någon/några veckor. Jag överlever någon (knappt) - inte några. Så om någon känner att de har några slantar för mycket på sina konton och dessutom känner sig lite extra generösa och skyldiga såhär i juletider: mitt konto skulle bli mycket lyckligt av lite sällskap av pengar!

Gick till biblioteket idag för att plugga, biblioteket som ligger i universitetsbyggnaden. Det fanns inget kaffe att köpa. Någonstans. I hela bygnaden. Hur kan de förvänta sig att studenter ska vilja plugga på söndagar om det inte finns något kaffe? Ledtråden kanske i och för sig ligger i "plugga på söndagar". Känns faktiskt vid närmare eftertanke inte speciellt naturligt. Det borde dock fortfarande vara olagligt att fylla byggnader med studenter utan att sälja kaffe.

Det har nu gått snart två veckor av singelskap och, än viktigare, celibat och jag börjar känna att det är dags för lite action. Vad händer då? Jo, jag får min mens. En vecka för tidigt. Höll på att börja gråta. Har universums förenade sexdistributörer gaddat ihop sig och bestämt att jag inte ska ha sex? I så fall tycker jag att de kan rikta sitt, obefogade, agg emot någon annan. Tack.