Att gå ner på livet

Det är tur att jag har en sån fin hatt. Annars hade jag varit galen.

Har varit hos tandläkaren nu. De var snälla. Men dyra. De hade en tv i taket som man kunde titta på när man låg ner i stolen. Den visade pingviner. Och reklam för lite tandprodukter. Mest reklam, fast pingvinerna spelade en inte helt obetydlig roll. Jag förstår för övrigt inte varför de pratar med en samtidigt som de pillar en i munnen. Det är ju inte direkt som att man kan svara tillbaka. Oftast får man sig också en uppläxning i tandvård och där ligger man utan möjlighet att försvara sig medan de riktar strålning emot en och sedan rusar ut ur rummet. Ganska orättvist tycker jag.

 
Såg en lapp om en revolutionär frukost som skulle äga rum första maj. Då undrade jag naturligtvis vad man gör på en revolutionär frukost. Man kanske äter middag istället. Typ, vi vägrar fan att anpassa oss till systemet. Bara för att några kapitalistsvin bestämt att man ska äta frukost på morgonen innebär det inte att det är det man ska göra. Tvärtom. Kanske är det hela bara ett kodord för de redan invigna. De vet förstås att man inte äter frukost på morgonen i enlighet med systemet utan att frukosten äger rum på kvällen. Så i självaste verket kommer den revolutionära frukosten förtäras vid middagstid. Ha, jag genomskådade dem.

Fick förresten ett lustig brev/lapp förut. Det var från bostadsföreningen som informerade om årsstämman som jag inte kan gå på därför att jag är i Georgien då. Längst ner stod det att efter mötet ska det vara frågestund om det kommande bytet av dörrar. Vilket jäkla byte av dörrar? Här ska inte bytas några dörrar. Låt mig vara.

Jag ska till tandläkaren klockan 07:40 imorgon så fattar inte varför jag forftarande är vaken. Har varit på väg i säng ett bra tag nu. Det går uppenbarligen inte så bra. Tror att det beror på att Maja börjat skriva på sin bok så jag fick lite presationsångest och var tvungen att börja skriva på min. Hennes handlar om en knarkandes låtskrivare. Min handlar om löv. Gissa vilken som är roligast. Uppenbarligen inte heller befogat att stanna uppe för att skriva tråkiga romaner om löv. Kommer säkert att somna i tandläkarstolen. Kanske prata i sömnen om löv. Fråga tandläkaren i sömnen om vilken färg på löv han tycker bäst om. Fast jag kommer i och för sig inte att kunna prata om jag har en massa vertyg i munnen. Kanske kommer att försöka imitera ett löv istället. Undrar hur man gör det på bästa sätt från en tandläkarstol. Ska sova nu.

Såg på något slags underhållningsprogram på kanal 5 i söndags. En kille satt och sålde lite billig förnedring medan Pontus Gårdingar snurrade runt i en fåtölj med för korta byxor. När killen hade avslöjat att han haft sex på en kyrkogård, att han kompisar tyckte att hans flickvän var tråkig (han försvarade henne dock med att hon visst var rolig därför att hon sa korkade saker), att han inte gillade sina halvsyskon samt att han ansåg att hans pappa splittat deras familj hade han tjänat ihop 150 000 kronor. Tre frågor återstod för att han skulle kamma hem den åtråvärda, men dock halva, miljonen, men han avstod. Man undrar ju vilka lik han hade i garderoben som inte vågade ta risken att svara på dessa tre frågor efter att ha sålt sin värdighet i 18 frågor, medan hans flickvän som satt och tittade på såg allt mer nedslagen ut. Var finns gränsen för pengars värde?

På väg från bussen hem ikväll kom en kille och sträckte fram en hundralapp som han ville ha tre cigg för. Jag sa att jag inte kunde med att ta så mycket betalt, men att han kunde få en om han ville. Han propsade men jag vägrade. Efter lite förhandling slutade det med att han fick två cigg. Jag fick inget. Vilket jävla pretentiöst pucko jag är. Kunde gjort världens klipp. Löfte till mig själv: om någon vill ge mig pengar ska jag ta dem.

Jag öpnnar aldrig mina brev för jag vet att det ändå bara är räkningar. Så innan räkningarna skulle betalas denna månaden gav jag en hög oöppnade brev till pappa (eftersom min bankdosa lägligt nog slutat att fungera). Han ringde dock och berättade att brevet från Radiotjänst inte var en räkning utan en uppmaning att anmäla tv-innehav. Jaha, men det skiter jag i, sa jag. Men, tänk om du ska bli politiker då, sa pappa. En sådan lömskt uträknande politiker vill jag ändå inte bli, tänkte jag då. Om jag ska bli politiker ska jag vara som folk mest är. Det vill säga snåla.

Har precis läst den där populära boken Underbar och älskad av alla och håller nu på att läsa Bitterfittan. Av dessa två böcker får man intrycket av att män hatar kvinnor, kvinnor hatar män samt att livet är allmänt skit, jobbigt och påfrestande. Konstigt, för det är inte det intrycket jag har fått. Av livet alltså. Dessutom, om jag var man skulle jag också hata alla kvinnor om de bara var bitterfittor hela bunten. Vilken tur att jag är en sån skinande solstråle mest hela tiden då.

Slutligen, kan man tänka sig att ligga med en kille med rött, långt, tvinnat getskägg? Svar:nej.

Gårdagens obligatoriska strömming-diskussion. Jag sitter på bussen på väg hem. På stiger en tant med lite för mycket rosa läppstift som precis kommit hem från Amerika.

Tant: Kan jag sitta här? Jag ska bara en hållplats.

Jag: Ja visst, om du står ut med att det luktar strömming.

Tant: Va? Känns det så tydligt?

Jag: Va? Nä asså, jag har strömming. Här. I min påse.

Tant: Jaha, jag har nämligen också strömming här i påsen!

Så fortgick diskussionen om strömming.

Nu ska jag dra till Stockholm. Bloggar igen nästa vecka om jag inte blir uppäten av stockholmare!

Nu är det så skitigt i min lägenhet att skiten börjat sprida sig ut ifrån själva lägenheten. Måste nog städa snart så att inte grannarna börjar klaga på den växandes högen skräp i trappuppgången utanför min dörr. Eller så väntar jag så kanske trappstädarna tror att min lägenhet bara är en förlägning av trappuppgången och städar min lägenhet av bara farten. Eller så får jag ta till den allra mest effektiva strategin som existerar - bjuda hem mamma på middag. Då finns det liksom ingen återvändo, då måste det bara vara kliniskt rent. Mamma har inte något överseende med gulnande tidningar på köksbordet eller apelsinskal på skriv-och soffbordet. Det kanske måste bli så.

Igår inleddes ett av mina årligen, yttrest godtyckliga, religiösa utövelser. Det är den judiska påsken och då äter jag inte bröd. Ett oerhört rationellt beslut tagit på grund av religiös övertygelse. Nej, kanske inte. Min religiositet infaller när det passar mig, när jag har tid, möjlighet och ork. Ungefär som andra övertygelser, så som välgörenhet, miljöengagemang och goda handlingar i allmänhet. Man kan liksom bara vara god när inget annat kommer i vägen, när inget annat för tillfället känns viktigare. Inte kan man gå omkring och vara god dagarna i ända, hur skulle det se ut?

Efter nästan två månaders innehav och bruk av ett gymkort tänkte jag att det var dags att pröva mina vingar och gå ut och springa. Dessutom kändes det inte så lockande att traggla på gymet när det var så fint väder ute. Efter första varvet var jag döende. Men okej, tänkte jag med hoppet uppe, det beror säkert på att valde att springa åt det hållet där man får alla uppförsbackar. Så jag bytte håll. Efter ytterliggare något varv var jag dock ännu närmare dödsbädden. Varvet efter det ville jag bara sätta mig i solen med en cigg och ett glas vin. Vilket också var precis vad jag gjorde. Vin är mycket godare än svett. Fakta.

Annars har det varit väldigt trevligt att sitta i solen vid näckrosdammen och plugga. Med undantaget alla skrikandes barn som "leker" (jag tror inte på att de leker, jag tror att de är utsända för att jävlas med människor i allmänhet). Hörde en tjej berätta för sin kompis om något idylliskt ställe hon kände till. Förutom porlandes bäckar och vilda gräsmattor fanns där även skrattandes barn. Jag ville verkligen gå fram och korrigera henne. Barn skrattar inte. Barn skriker, gapar, allmänt väsnas. Det är ytterst sällan man ur en "lekande" skara barn kan urskilja något som skulle kunna kallas skratt. Mina barn ska vara vaderade från topp till tå. Dessutom ska de lära sig skriva med en gång så att de kan skriva till mig vad det är dem vill istället för att väsnas.

Bredvid mig på gymet igår stod det en tjej på en maskin och pruttade konstant. Hon stod på maskinen i en timme och fes var femte minut. Eftersom jag hade hörlurar kunde jag bara känna lukten och blev först orolig för att det var jag som släppte mig och att jag inte hade märkt det eftersom jag inte kunde höra något. Så jag var mycket uppmärksam på mina egna luftvägar och insåg då att det var tjejen bredvid som inte kunde hålla inne. På något sätt tycker jag att eftersom man accepterat att det kommer att lukta svett på gymet ska man inte behöva stå ut med pruttlukt också. Faktiskt.

Läste att på de universitet studenterna har mest sex har de också sämst studieresultat. Underligt tycker jag, jag hade förväntat mig att det skulle vara tvärtom. Fast det är klart, det beror på hur mycket sex dem har. Dem kanske har så mycket sex att dem varken hinner plugga eller gå på några föreläsningar. Fast i så fall är det ju inte sexet i sig som är problemet utan prioriteringsförmågan. Förmodligen beror det på vad för slags sex de har också. Om de till exempel har värsta maratonsexet med extrem fysisk påfrestning kan man ju förstå att de är för trötta för att gå till skolan. Lösningen vore kanske att skolan delade ut olika batteridrivna sexleksaker så att de slapp anstränga sig så mycket själva och istället kunde lägga den energin på att plugga. Bra förslag, faktiskt.

Har harvat runt på pappas dator ett tag i ett ytterst medvetet försök att undvika att plugga. Hittade dock några roliga små texter jag skrivit för ett par år sedan och tänkte dela med mig av dem här. Den första verkar handla om rigida normer och skulle förmodligen föranleda en diskussion om liberalismens förträfflighet. Dock har jag nog mest velat gnälla lite - kopplingen till politik var inte glasklar och texten fick ett abrupt slut. Den andra handlar om min mamma och är även den ett uttryck för mitt gnäll, i det här fallet gnäll över att min mamma följde efter mig bättre än Säpo hade kunnat göra. I vilket fall, här är de:

Det finns så mycket knäppa människor i det här landet. I mitt område bor det en efterbliven kille som tror att han jobbar för Västtrafik. På pendeltåget till jobbet brukar det åka en schizofren snubbe som pratar för sig själv högt och ljudligt; väldigt irriterande tidigt på morgonen. Häromdagen träffade jag en fylletant som var alldeles blodig i ansikte till följd av vad hon påstod var en spårvagn som hade slagit henne. Konstiga människor, människor som inte riktigt har den verklighetsuppfattning som vi kallar för sann. Problemet är dock inte att det finns knäppa människor i samhället, utan att samhället utestänger allt som är normavvikande.

Den senaste tiden har det varit mycket diskussion i Sverige om på vilket sätt telefonnätet skall användas för att få fast terrorister. Det framstår för mig, och antagligen för alla som känner mamma, som en onödig diskussion. Att anställa mamma skulle ju vara den optimala lösningen för justitieministerns alla bekymmer. Finns det någon på den här planeten som har ett närmare förhållande med sin telefon än min mamma så skulle jag råda den personen att genast byta ut luren mot en fikus. Om den som utsätts för buggning skulle kränkas så kan jag säga att ger du ut ditt nummer till mamma så kommer du förlora all personlig integritet. Antagligen kommer hon bara att ringa dig för att fråga om vart jag är, men hon kommer aldrig att lämna dig ensam. Min chef ringer hon till exempel dagligen för att fråga om vart jag kan befinna mig.

Mamma är också den sortens person som ringer tills man svarar. Ni vet hur det är, ibland kan man bara inte svara. Kanske sitter man på toaletten mitt uppe i en spännande artikel, kanske är man superstressad på jobbet, kanske håller man på att köra om, kanske sover man. Det spelar ingen roll. Och råkar hon väcka eller störa en och man kanske visar ett visst mått av irritation får hon det till att det är mitt eget fel att jag har telefonen på eller att jag svarar. Som underrättelsetjänst hade hon i alla fall passat bra!   

Gevalias mellanrost kostar exakt lika mycket som Gevalias ekologiska mellanrost. Då kan man ju fråga sig varför de inte bara säljer ekologiskt kaffe, om det nu inte är någon skillnad på pris. Såvida de nu inte gör en mindre vinst på den ekologiska kaffet, men jag tvivlar på att de då inte bara skulle höja priset med några kronor. Slutsatsen är att det måste vara något lurt med det ekologiska kaffet. Något som gör att det inte ovetydaktigt är bättre än det vanliga. Vad kan detta vara? Ska man ana oråd?

Har ägnat hela förmiddagen idag åt att ligga i sängen och ömsom sova ömson läsa Herman Lindqvists Historien om Sverige. Jag vet inte, och vill inte veta, vad detta säger om mig som person.

Jag har en mapp på min dator som heter Privat. För att den innehåller privata saker som ingen ska läsa. För om jag skulle hittat en mapp på någons dator som hette Privat så skulle jag naturligtvis inte titta? Ungefär som att skriva över en knapp att "tryck inte på knappen". Som att inte någon nyfiken jävel kommer att gå och trycka bara för att. Borde nog döpa om mappen till "för allmän läsning". Då är den nog bättre säkrad.

Annars gjorde jag en intressant iaktagelse på biblioteket igår. Nämligen hur konstigt det är att vissa människor har så mycket ljud för sig. Medan de flesta sätter sig ner på en stol så fullkomligt slänger sig andra människor ner och orsaker en smärre jordbävning. Och medan de flesta tyst och lungt bläddar sida drar andra nästan loss hela sidan. Vidare andas de flesta regelbundet och tystlåtet, medan andra flåsar och stonkar som att det vore som att springa ett maratonlopp varje gång de ska dra ett andetag. Varför är det då?

GP:s söndagsrepotage varnar idag alla kvinnor: vänta för länge och du riskerar BARNLÖSHET. Där skävlde jorden och helvetet öppnade sina portar. Vi får reda på att medelåldern för förstföderskor bara ökar samt att kvalitén på kvinnors ägg försämras allt med åldern. Två saker är värda att notera; att man riskerar barnlöshet och männens frånvaro. Vad hände med alla de saker man riskerar om man föder barn för tidigt (eller överhuvudtaget)? Som typ inget socialt liv, ingen karriär, tinnitus,handikappat sexliv, kass ekonomi, hängbröst, ens hem förvandlat till dödsfälla pga. leksaker överallt, etc. Och männen? Trots mitt ytterst liberala synsätt på famlijebildningar så inser även jag att det krävs en man och en kvinna för att skapa ett barn. Håller sig sperman lika pigg och fräsch oavsett ålder? Och mannens åsikt om när det är dags att yngla av sig har ingen som helst påverkan på när ett par bestämmer sig för att skaffa barn? Det verkar som att det är enbart kvinnor som skaffar barn, enbart kvinnor som riskerar att bli barnlösa (barnfria?). Männens roll är oklar, de verkar bestå varken barnlösa, barnfria eller med barn samt med en konstant ,men passiv, allert produktionsförmåga. Det kanske var det Marx menade med alienation i produktionssamhället?

Annars ska det bli spännande att se vilken årstid det är idag. Här i Göteborg byts årstiderna nämligen av ytterst godtyckligt men ändock frenetiskt. Igår verkar det ha varit ungefär höst. Dagen innan var det helt klart vinter, men innan dess vår. Så bara för att det var höst igår kan man inte bara anta att det ska vara vinter idag, utan det kan lika väl vara sommar. Sommaren verkar dock vara den minst förekommande årstiden. Toppen.

Var ute en hel kväll igår spiknykter. Drack inet en skvätt alkohol. Det var underbart! Upptäckte att det svåra inte var att inte dricka, utan att förklara för folk varför jag inte drack. Uppenbarligen var det mycket provocerande att inte tappa sinnestillståndet. Måste också säga att jag har en himla karaktär som tillägnade min första nyktra utekväll till Valands schlagerklubb. Det verkar nämligen som att schalger-dansar-genen enbart aktiveras efter ett antal liter alkohol - innan dess är det oerhört komplicerat att dansa till schalger. Men tro inte mindre än att jag tillslit klarade det hela med bravur.

Det slog mig idag på jobbet att det finns en situation inom handeln som är olösbar. Nämligen någon-handlar-för-mycket-pengar fenomenet. Detta innebär kort att när någon för en större summa pengar vill man gärna uppmärksamma detta lite extra. Visa någon slags tacksamhet och betona vad för kunden säkerligen är ett speciellt inköp. Problemet är bara att det finns inget sätt att göra det på. Det finns liksom i princip bara ett sätt att säga "Det blir tusen kronor tack". Man kan liksom inte säg " OJ, OJ, OJ! Här slår vi på stort! Nu blir det allt vatten och bröd resten av månaden!". Omvända situationen finns också, alltså när man själv handlar för mycket och gärna vill att kassören ska notera detta. Antar att det bara är att acceptera att man inte kan uttrycka sig över andra människor ekonomi.

Tvingades att kolla på Oprah igår på gymet eftersom teven stod där precis framför mig när jag stod och trampade som bäst. Det var dock mycket underhållande. De pratade om alla människor som blivit hjälpta av "The Secret". Tidigare var de alla feta, panka, olyckliga och bodde på snöiga ställen (detta är inte mina ordval). Efter att de börjat tänka på vad de ville ha blev de däremot smala, rika, lyckliga och bodde på soliga ställen. De har aldrig funderat över att de kanske beror på att de börjat äta mindre, fokusera mer på karriären, tänka positivt och flyttat? Eller det kanske inte var deras vilja att flytta, det var ju universiums attraktionskraft som drog dem till solen. Och antagligen var det samma attraktionskraft som sög fettet ur deras rumpor också. Intressant också att de alla blivit rika på att förmedla vidare Hemligheten. De har tänkt hemligt på att bli rika hemligt och sedan blivit rika på att berätta hemligt. Allt är väldigt hemligt och attraherande.

Fick ett positivt ekonomiskt besked häromnatten. En av reklamtidingarna som jag inte orkat slänga än visade sig vara min deklaration. Så det var ju tur att jag inte hade slängt den. Speciellt eftersom jag får 7000 kronor tillbaka! Här snackar vi skatteåterbäring till de fattiga. Ett tydligt exempel på när omfördelningspolitiken fungerat. Mer pengar till mig = ökad rättvisa.

Jag måste lära mig att ljuga. Idag satt jag till exempel i bilen med pappa och tänkte febrilt på någon rolig lögn så här på första april. Hjärnan gick verkligen på högvarv och tillslut fick jag ur mig att parkeringen vid Liseberg skulle rivas och flyttas till Heden och där parkeringen hade legat skulle man bygga ut Liseberg. Vilket roligt aprilskämt. Verkligen. Masken kunde jag hålla i ungefär två sekunder också innan jag började fnittra åt min egen fyndighet. Pappa bara suckade åt sin humoristiskt inkompetenta avkomma. Fram till nästa år ska jag lära mig att ljuga plus tänka ut ett tjugotal hysteriskt roliga aprilskämt att ha i beredskap. Så se upp!

För övrigt är jag sjukt pank. Har inte kunnat komma åt min internetbank på några dagar så har levt i förnekelse. Har dock varit ganska nervös varje gång mitt kort ska dras, så bad min bror kolla mitt konto idag innan jag skulle gå och köpa frukt. Visade sig att förneklesestadiet inte varit särsklit konstruktivt för min ekonomi. Snarare jävligt destruktivt. Har nu bestämt mig för att lura min ex-pojkvän på de pengar jag är skyldig honom (fast med tanke på ovanstående så kanske det inte är en så bra idé...). Hoppas att han inte går in och försöker översätta min blogg. Hihi det skiter jag, någonting kan man väl få för ett krossat hjärta och just nu uppskattar jag pengar betydligt mer än någon slags känslomässig återbäring. Det gör jag nog förresten alltid. Bara så att alla vet.

När man ser någon tappa något och vill göra denna person uppmärksam på detta brukar det låta ungefär såhär; "Ursäkta, jag tror att du tappade något." Varför säger man så? Uppenbarligen såg man ju att personen ifråga tappade något, alltså är det något man vet och inget man tror. Varför måste man gardera sig genom att säga att man tror att man såg något när man de facto såg något? Om det nu inte skulle vara den person ur vars ficka/väska/barnvagn det tappade föremålet trillat som var ägaren till föremålet, tror man att man kommer att bli anklagad för att ha försöka förvanska sanningen och pracka på någon något de inte äger/vill ha? Eller så kanske man tror att man kommer att bli anklagad för översitteri, att man tror sig vara bättre bara för att man vet att personen varit så oansvarig coh inte hållt ordning på sina saker. Då är det bättre att säga att man tror att personen kanske, möjligtvis, varit aningen oansvarig. Men det är absolut inget man är säker på. Kanske var det rent av meningen att den där leksaken skulle trilla ur barnvagnen. Personen kanske inte alls tappade den utan bara ville bli av med den och här kommer man och försöker verka viktig och måste naturligtvis påpeka detta. Nej, sådana risker kan man ju inte ta. Det är bättre att tvivla på sina egna sinnen än andras omdöme.

Har annars insett att det här med att äta grönsaker med dipp istället för chips bara är ett billigt trick för att känna sig nyttig. I själva verket skiter man ju fullständigt i grönsakerna - dem är bara verktyg för att komma åt dippen. I en skål med dipp är det ungefär lika mycket kalorier som i en påse chips, så genom att sleva i sig en massa dipp med hjälp av gurkor och morötter är knappast bättre än att äta en massa chips. Detta är en den eviga dietfällan; bara för att man lägger till något nyttig så försvinner inte det onyttiga. En gurka må ha få kalorier men den verkar inte negativt på kaloriintaget, dessvärre. Hade dock varit smidigt om man kunde äta en bunt gurkor istället för att springa en halvtimmer på löpbandet. Ingen som kan uppfinna sådana gurkor?