Att gå ner på livet

Idag är det det farsdag coh det ska naturligtvis firas. Så jag och min bror köpte en musik-dvd med Katie Melua (eller vad hon nu heter) och sedan åt vi och pappa middag på Caleo. David hade först köpt strumpor åt pappa men jag tyckte kanske inte att det var så roligt så han lämnade tillbaka dem. Caleo har sjukt god mat, jag och pappa år en skaldjurssoppa som var helt underbar. Pappa går dock på penicilin så han var alldeles dålig i magen så det fick bli en kort middag...

Sedan körde pappa mig hem, men när jag skulle traska in i lägenhete så hade jag glömt en mycket väsentlig sak, nämligen nycklarna. Första gången jag blivit uteslåst i vår nya lägenhet, ganska bra jobbat ändå med tanke på att vi bott här sedan maj. Jag har nämligen en historia av att inte kunna hålla så bra koll på nycklar vilket har resulterat i ett flertal klättringar på stege. En gång höll mamma på att ringa brandkåren när hon fick reda på att jag var på väg de tre metrarna upp till andra våningen...I vilket fall var det bara att ringa pappa igen som fick köra mig til mamma där jag fick vänta på att Magnus skulle komma hem. Hos mamma blev jag inte direkt mött med välkomnande; hon hade sett fram emot en ensam hemmakväll med film och godis och hade trott att David skulle vara hos pappa. Så när hon kom hem var David där och två sekunder senare kom jag. Efter ett tag hade hon dock smält besvikelsen över av att få sällskap och vi hade riktigt trevligt. Jaja, så kan det gå.