Att gå ner på livet

Var, om inte i hissen på väg till gynekologen, ska man träffa sin forne klasskamrat man inte sett sedan studenten? Han frågar vart jag är på väg och jag fnissar till då jag antar att han inser det pinsamma i frågan. Antar vidare att jag inte behöver svara då han själv måste inse att vi båda sitter i samma båt och inte själv vill utsätta sig för att behöva svara. Inser dock efter några sekunders fnissande att han faktiskt förväntar sig ett svar, varpå jag börjar staka mig och stamma i en kamp med mig själv om vad som låter bäst: gynekologen (tolkningsmöjlighet: akta, jag smittar) eller barnmorskeavdelningen (tolkningsmöjlighet: jag är på smällen). Bestämmer mig för att gå på bulle i ugnen alternativet och förväntar mig sedan ett lika generat svar ifrån honom. Han är dock på väg till gymet som ligger i samma byggnad. Trevligt att träffas.

Känner mig för övrigt som djävulen. De två som hittills har titta på lägenheten är både perfekta hyresgäster och jag är sliten. Två till kommer snart, hoppas de äter bajs och frågar om de får skruva upp en bondageställning i taket.