Att gå ner på livet

Något som jag verkligen inte har saknat är telefonförsäljare. Eller egentligen alla som ringer på morgonen när jag sussar som bäst. Jag vet, jag har kanske inte den mest normala dygnsrytmen, men om jag vill sova ostört åtminstone till 10 (!) så ska det väl inte vara för mycket begärt? I Bristol bodde jag på källarplan utan mottagning på mobilen, så när jag kunde helt själv välja när jag ville ha kontakt med världen.  Betydligt bättre.

Funderar allvarligt på att starta en salladsbar. Mamma var här i går och vi målade upp storslagna planer på denna ännu odöpta salladsbar. Alla vet att jag är grym på att göra sallader och jag menar att det inte finns någon riktigt bra salladsbar i Göteborg. Min skulle dessutom vara öppen på kvällarna och ha lite lounge/mys känsla (musiken skulle vara en viktigt del, kanske till och med med en dj ibland) så man kunde gå dit innan man skulle ut utan att göra av med en förmögenhet. Är taggad som fan, synd att man måste plugga och ha sig...