Att gå ner på livet

Nu har jag efter lite krångel med missade bussar anlänt och klarat av min första dag i Bristol. En händelserik dag med många nya människor från hela världen. Det är riktigt spännande faktiskt, idag har jag till exempel käkat med en taiwanesisk skotillverkare (som jobbar i Kina), en rysk advokat, en serb som bor i Schweitz, en svensk från Lidingö och en holländare. Det händer inte varje dag! Och här i lägenheten var det spännande när alla skulle laga middag, för alla lagade verkligen "sin" mat. Japanen lagade nåt som luktade jättegott, men som jag inte kan tänka mig att någon skulle komma på hemma och taiwanesen lagade verkligen en nudelrätt med någon typ av sjögräs till och åt det hela med pinnar! Spanjoren i sin tur bjöd på päronpaj, ha ha!

När jag skulle gå hem från affären där jag samlat på mig åtskilliga kassar visste jag inte riktigt var jag bodde och bestämde mig för att med alla påsarna var det inte riktigt läge att gå fel så det var bäst att fråga någon. Så gick fram till första bästa engelsman som såg proper ut och frågade efter vägen. Han visste inte var gatan låg men kunde hjälpa mig att hitta med hjälp av min karta (jag och kartor...). Så sa han att han också skulle den vägen och att han gärna hjälpte mig att bära mina påsar! Snacka om att det stämmer att engelsmän än vänliga. Så han bar mina påsar hela vägen hem och påpekade att min engelska var mycket bra, he he. Visade sig även att hans syster gift sig i Göteborg så han hade varit där flera gånger. Messade lite sen och han skrev bland annat: "Bristol is no London but it´s got it´s good points. Terrific theatre, great cinema and absolutely brilliant bag-carriers." Det var första dagen i Bristol det!