Att gå ner på livet

Diskuterade med Louise igår hur det vore att leva i ett samhälle som är grymt överrepresenterat av något av könen. Till exempel om det nästan inte fanns några män, ja då hade det inte direkt varit läge att vara så kräsen och analyserande och dömande som vi är. I motsatta scenario däremot skulle man ju vara grymt eftertraktad bara utifrån det kriteriet att man är kvinna och då skulle antagligen alla kvinnor bli galna av analyserande och petighet. Tänk dagens kvinna gånger hundra, så mycket som vi funderar över en gest eller ger oss an att tolka en mening, ett sms eller en handling. Jag hade nog ändå föredragit att leva i samhället där männen är överrepresenterade, men man hade ju definitivt behövt lugna ner sig med tänkandet och ifrågasättandet. Det hade förresten inte skadat att börja med det redan nu.

Kollade för övrigt på det mest IQ-befriade programmet igår som ändå visade sig vara ganska underhållande. De var Nattliv på tv4 där det gäller att lösa en gåta och så har man chans att vinna en massa pengar. Två gåtor hann jag med att höra igår och de löd: 1. Något som är gjort av trä. Ordet är trä..... 2. Ett slags ljus. Ordet är ...ljus. En massa människor ringde faktiskt in och chansade på trähäst och träslev och rödljus och dimljus, men ingen rovade hem jackpoten för det. Det bästa var att i första och andra samtalet i tävlingen var det samma person som hade ringt, nämligen Stig. Stig hade även ringt natten innan och prövat sin lycka. Suck.