Lurad och kultur

Jag har blivit internetlurad. Lurad på internet. Det är så oerhört genant. Sådana som jag blir inte lurade på internet. Det är bonnläppar som blir lurade på internet. Folk som tror att de kan vinna en miljon om de först för över tusen kronor på ett bankkonto. Folk som spelar Bingolotto. Gamla människor, människor som tror att internet är en person. Jag suckar alltid lite empatiskt men ytterst nedlåtande åt folk som framträder i tidningen och på teve för att berätta om när de blev internetlurade. Tycker att dessa människor faktiskt får skylla sig lite själva som varit så oförsiktiga och korkade. Jag blir nästan glad när jag läser om dessa människor - glad för att jag inte växt upp till att bli en sådan blåögd och smått socialt efterbliven person. Folk som blir internetlurade är helt enkelt inte som jag. Jag har alltid sett mig själv som något av motsatsen till en person som blir lurad på internet. Det kommer att krävas en lång omvärderingsprocess för att komma över detta.

Nu är det fotbolls EM och folk börjar planera sina liv efter matchtiderna. Allt ska anpassas. Någon kallade fotboll världens största kulturyttring. Jag är skeptisk. Eller, för att vara lite akademiskt korrekt, någon form av kulturyttring är det naturligtvis och den är säkerligen i världsklass storlek. Men vad är det egentligen för slags kultur? Storbildskärmar sätts upp på Avenyn så att alla bönder ska slippa sitta hemma. Istället ska de spendera sina pengar på avenyprisöl och stå och knuffas för att få en glimt av matchen. På gatorna efteråt går folk (mest män) omkring med jättelika hattar, händer och svenska flaggor utsmetade i skägget. Varför inte byta ut jeansen och den beiga skjortan någon gång då och då istället, eller kanske är det så att de bara tar på sig Sverige-outfiten därför att de skulle sticka ut ännu mer utan den? I tidningen skriver en sportjournalist att under matchen låser han in sig och sätter upp lappar på dörren om att han inte får störas. Vilken kulturyttring. Vilken gemenskap. I samma tidning listar Lagerbäck sina önske-middagsgäster. Nelson Madela. Olof Palme ("en intressant person"). För säkerhets skull står det i parantes att dessa personer är politiker.  Jag vet faktiskt inte om fotbollspubliken faktiskt är så inskränkt. Uppenbarligen tror i alla fall GP det. Sporten ser ner på sina egna läsare. Vilken kulturyttring. I teve sitter Zlatan och kommenterar sina skador med blicken fastspetsad i knäna. Sveriges största hjälte kan inte ens titta folk i ögonen.  Alla ska ha en åsikt om fotbolls EM. Till och med Göran Hägglund sitter i morgonsoffan och spekulerar. Har inte han ett land att styra? Fast ingens åsikt spelar någon roll. Just i detta fallet har vårt plötsliga enande och vår nationskänsla ingen som helst betydelse för någonting. Vilken kulturyttring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback