Att gå ner på livet

Det är så bra att man numera får prata med Bombay varje gång man har problem med sin dator. Det brukar nämligen inte gå så bra. Såhär lät det till exempel idag när jag pratade med Microsoftsnubbarna på kundtjänst i Bombay (fritt översatt):

Jag: Hej, jag har köpt en ny dator men internet fungerar inte.

Microsoft: Om datorn är helt ny så borde det fungera.

Jag: Eh, jo, det tycker ju jag med. Men nu gör det inte det så det är därför jag ringde dig.

Ungefär fem minuter går åt att han gör saker som inte har någonting med någonting att göra. Jag börjar tappa tålamodet lite smått.

Microsoft: Du måste avinstallera alla program som du har installerat.

Jag: Men jag har inte installerat några program.

Microsoft: Men något måste du ju ha gjort.

Jag: Nej! Jag har inte gjort någonting. Det är det som är problemet. Och dessutom, hur skulle jag ha kunnat installera något när jag inte kan använda internet?

Microsoft (lågmält): Det är en bra fråga.

Ungefär här insåg vi både att vi inte skulle komma så mycket längre så vi sa hejdå. Microsoft alltså. Vilket serviceföretag.

Var hos tandläkaren imorse. Hade fått för mig att jag skulle till tandhygienisten. Men när jag sitter där helt oskyddad i stolen kommer tandläkaren in.
- Det blir bedövning på det här va? frågar han mig.
Va?? Panik! Vaddå bedövning? Vad ska han göra? Jag vill bara ha mina tänder lite putsade! Kom dock fram till att närhelst, i alla sammanhang utan udantag, det erbjuds bedövning ska man tacka ja. Sen kunde jag inte känna min tunga på några timmar. Men den är kvar, så ni kan vara lungna.