Gubbkareoke och olärlig

Strålande. Hålls vaken av ett gäng övremedelåders män som sjunger kareoke så det hörs över hela stan. Just nu är dem inne på "I believe I can fly". Så mycket värre än såhär blir det nog inte.

Pratade en timme i telefon med mamma idag. Det är lite hemskt att det eviga övernalyserandet och panikreflexerna inte verkar lämna en trots att man levt över 50 år. Som när mammas nya pojkvän inte ringt på två dagar, ja, då drar hon slutsatsen att han antingen a) är död eller b) inte vill vara med henne längre. När han förvånat säger att "men, om jag inte hade velat vara med dig längre hade jag ju sagt det" blir mammas svar "alltså var du död". Usch, jag som hade hoppats att man lärde sig något på vägen.

Nä nu får dem fan ta och hålla käften.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback