Att gå ner på livet

Måste överge illusionen om att jag är rik. Jag är inte rik. Jag är inte rik. (Upprepa för mig själv var femte minut eller oftare om nödvändigt.) Har idag spenderat cirka 200 kronor enbart på Starbucks. Började med redan nämnda frukost. Sedan lunch. Vilken dock förstördes av att ett helt jävla dagis invaderade Starbucks. Barn borde verkligen förbjudas på allmänna platser. Bara för att man inte kan bilda ordentliga meningar än betyder det inte att man har rätt att skrika och hoppa omkring som någon slags kompensation. De borde sitta ner med en bok och lära sig att kommunicera som riktiga människor. På grund av denna invasion blev jag tvungen att byta Starbucks och fick således anledning att köpa ytterliggare en kaffe och muffins. På det sista stället hade barnen dock bytts ut mot tonåringar och de borde ju kunna formulera meningar så vet faktiskt inte vad deras ursäkt var för att skrika och hoppa omkring. De byttes dock efter ett tag ut mot ett gäng pensionärer. Åh underbara pensionärer. Bara sitter där så stillsamt och lågmält och konverserar med varandra med hjälp utav alldelles perfekta meningar. Om alla bara vore sem dem. Lugn och ro ändrade dock inte faktumet att jag slösat bort pengar jag inte har på kaffe och muffins.

Kom annars på att hela konceptet med åldrande är ganska onödigt. Det finns så många stadier i livet som det hade varit betydligt bättre att bara hoppa över. Som barndomen till exempel. Vilket slöseri med tid den är. Man har ju ingen aning om vad man gör eller varför man gör det eller om man ens vill göra det. Det hade varit mycket bättre om man föddes helt färdig, vid sådär 30-årsåldern, och sedan stannade där för resten av livet. Då hade man sluppit tonårskriser, skoltrötthet (extra bra att det varit om man föddes färdigutbildad), oerfarhet sex (tänk vad bra om det inte fanns några oskulder! alls!), fattigt studentliv, tonårsfyllor, etc. etc. I och för sig hade det varit lite jobbigt om man behövde leva hela livet i en konstant 30-årskris. 35 kanske är en bättre ålder att födas vid då. Ja, och nu tänker ni, hur ska någon kunna föda ut en 35 år gammal bebis? Inte fan vet jag, jag har bara hittat på allting. Kanske kunde man lägga alla bebisar i någon slags åldringsapparat direkt när dem föds som gör att dem åldras 35 år på några minuter. Eller så struntar vi i hela graviditeten och låter fostrerna växa fram i maskiner som är inställda för att tillverka 35 år gamla bebisar. Då slår vi ju två flugor i en smäll - inga graviditeter och inga bebisar! Och lung och ro när man fikar! Strålande! Varför har ingen tänkt på detta innan? Jag borde vinna Nobelpriset.