Att gå ner på livet

Igår fick jag svara på E-panelen från Göteborgs universitet, som handlade om vallöften och ideologi. Jag får alltid lite prestationsångest när jag ska göra politiska opinionsundersökningar. Jag vill svara så bra och påläst som bara möjligt. Det känns mer som ett prov än en undersökning. Stundtals när jag som mest febrilt försökte komma på vad Kristdemokraternas främsta vallöften är kom jag på mig själv med att leta efter tidtagaruret för att se hur mycket tid jag hade på mig. Det är synd att man måste vara anonym, annars hade jag kunnat tänka ig att memorera alla olika slags opinionsundersökningar som gjorts av till exempel GU och sedan plugga in alla svar noggrant inför nästa val. Jag har fyra år på mig. Jag ska bli svensk mästare i opinionsundersökningar. Prestige.

Idag stannar jag hemma under morgonen för att få skrivlugn. Inte för bloggen då, utan för sammanfattningen jag ska skriva för en antologi. Först måste jag bara köpa mjölk så att jag kan bunkra upp rejält med kaffe. Så från och med cirka kvart över åtta råder tystnadoch koncentration här och kreativiteten och de språkliga finnesserna kommer att flöda!