Att gå ner på livet

Jag tänkte att jag skulle börja blogga igen. För mycket intressanta saker händer i mitt liv för att inte delas med av. Idag har jag till exempel skällt ut min kompis över ett glas vin för att hon inte tycker att den svenska valrörelsen är rolig. Sedan funderade jag på vägen hem på vad som egentligen är så roligt med valrörelsen (allmänt nörderi, Göran-säger-appar och butlerpolitik borträknat). Då jag inte kan komma på något objektivt roligt med valrörelsen föreslår jag att den ounderhållna väljaren låtsats att vi befinner oss i ett annat lands valrörelse. Kirgizistans till exempel.

På tal om politik. Min biologiska klocka har uppenbarligen tagit kontroll över mina politiska ställningstaganden. Efter att ha harvat runt lite på bloggen här hittade jag detta inlägg där jag ondgör mig, nej raljerar, över fenomenet barnlöshet. Lustigt, eftersom en av de få seminarier utöver Fores som jag besökte under Almedalen handlade om just barnlöshet. Där förvandlades jag till en hängiven barnlöshetsaktivist och har sedemera utmärkt ofrivillig barnlöshet till en av mina två stora politiska profilfrågor skulle jag någonsin bestämma mig för att ställa upp i ett val. Den andra är mitt absoluta motstånd av närproducerad mat. (Och för er som nu inte inser hur valrörelsen skulle kunna bli roligare räcker det nog inte att låtsas - det är lika bra att ni flyttar till Kirgizistan.)