Att gå ner på livet

Instruktören på body balance talade idag under avslappningen om för oss att vår andning är vårt vertyg som bland annat hjälper oss att reflektera och fatta beslut. Det blev jag bara stressad av att höra. Alla mina beslut bör jag alltså kunna fatta enbart genom att andas. Vad är då mitt problem?

Ser på Kunskapskanalen att nu ska man förbjuda homeopatisk medicin därför att den inte kan visa upp någon vetenskaplig effekt. Så typiskt västerländsk. Vi vägrar att bli lurade. Strunt samma om det visar sig fungera utan att innehålla några farliga ämnen som ger bieffekter. Finns det inga kemikalier som man kan se reagerar med varandra så fungerar det inte. Punkt slut. Så fort någon nämner placebo förpassas läkemedlet till stenåldern. Trots att placebo är det mest genialiska läkemedel som existerar. Man blir frisk - utan att ta medicin. Men nej nej, vi västerlänningar vill ta medicin. Hellre det än att blu lurade.

Bloggen har blivit utsatt för buggning. Dock, efter noga övervägande, har jag beslutat att inte låta sådana övervakarmetoder hindra det fria samtalet. Inte för att bloggen direkt är något samtal. Det är ju mest jag som samtalar med mig själv. Under mindre suspekta, mer accepterade omständigheter.

I och för sig är det lite svårt att hålla samma ton i bloggen som tidigare. Den har ju mest handlat om hur lat och oorganiserad jag är och hur mycket kebab jag äter. Nu är jag inte så speciellt lat längre och inte så oorganiserad heller, och jag äter nästan ingen kebab. Häromdagen tittade jag dessutom på ett helt avsnitt av Engelska Trädgårdar. Det går helt klart utför. Läste igenom min studentmössa igår och insåg att till och med mitt sexliv har blivit mer likt engelska trädgårdar än, ja vaddå, kebab? Nej usch. (Ja du mamma, nu ångrar du dig allt!)

Dagens principaktion. I protest mot att Västtrafik vill ta ut pant för ett kort som jag redan äger bestämde jag mig för att bojkotta detta utsugarföretag och gick således hem i ösregnet släpandes på gymväska och matkasse. Genomblöt blev jag. Men oj vad Västtrafik fick lida.

Det borde förresten vara olagligt att skriva ett kapitel i en bok utan underrubriker. Att ersätta underrubrikerna med romerska siffror borde också vara olagligt. Min förslappade hjärna behöver milstolpar, samt lockande inledningar. Jag kan inte bara läsa för innehållets skull. Så jävla intresserad är jag inte.

Man föds ju inte till kvinna, man blir det. jag tror att jag har blivit det nu. Kvinna alltså. Alternativt vuxen (vilket möjligtvis hade varit att föredra). Häromdagen kommer jag hem till pappa där mina två bröder har levt loppan ett tag. Trots att jag egentligen inte har tid ställer jag mig och städar köket. Bara för att jag heöt inte kunde stå ut med det. Någonting har jag blivit i alla fall, för normalt är det inte.

Jag undrar om min kundvagn såg extra attraktiv ut idag på ICA Maxi. Två gånger gick nämligen någon iväg med min vagn istället för sin egen så att jag fick jaga efter dem. Måste vara att folk instinktivt drar sig till min kulinariska finess.

De rapporterar på nyheterna att dödstalet för svininfluensen i Mexiko har sjunkit från 167 till 141. Hur fan har det gått till? Har folk återuppstått från de döda?

På grund av att min korridorare diskade sina tekoppar i hundra år är jag nu sen. (Jag bloggar medans jag torkar.) Jag skyller allt på henne. Lättast så.

Jag har lite otur när jag tänker ibland. Satt och läste en artikel om huruvida det ska vara tillåtet att abortera foster på grund av att de har fel kön och tänkte att en liten jämförelse skulle underlätta för tankeverksamheten. Så tog standardexemplet hudfärg och frågade mig om det skulle vara okej om någon ville abortera ett foster på grund av att det har fel hudfärg. Sedan gick jag till gymet istället. Hjärnan kändes inte riktigt på topp.

För övrigt håller jag på att lära mig franska. Den mest användbara meningen jag lärt på hitills är "jag är singel". Så nu känner jag mig reda att åka till Frankrike och pröva mina vingar.

Igår råkade jag av misstag porrsurfa i skolan. Stor tur att jag var ensam i vårt lilla datorrum när helt plötsligt underliv i full action dök upp på rutan. Jag skulle nämligen gå in på blondinbellas blogg, men råkade slå in bondinbella. Synden straffar sig direkt.

Jag vill lära mig franska en gång för alla och har därför köpt ett lär-dig-själv kit, innehållandes cd-skivor med lektioner. Lektionerna ges av en lärare och med på bandet finns två andra "elever". Redan har jag börjat störa mig på hur läraren favoriserar den ena av dem, nämligen tjejen. Så fort hon säger något säger han trés bien! och han rättar henne aldrig. När killen säger något däremot blir han alltid rättad och när han väl säger rätt får han inget beröm. Man märker hur han bara blir mer och mer nervös för varje uppgift. Typiskt att mitt franskalärande ska distraheras av mobbning även när jag är helt ensam.

Om någon trogen läsare minns mitt katastrofala första april skämt förra året så kan jag säga att jag har tagit igen det i år! Lurade mina korridorare att det var en katt i köket varpå de inte vågade gå in. Fast om jag fick tillbaka. När jag kom hem var hela köket uppochner vänt. Jag trodde först att vi blivit rånade och rusade följaktligen i mitt rum för att försäkra mig om att allt var kvar, vilket det ju var. Då trodde jag att den ena tjejen jag bor med hade tänt eld på köket (det har varit nära flera gånger...). Men det hela vara bara en oskyldig hämndaktion.

Gjorde precis ett göteborgstest på Facebook för jag har inget liv och fick det mycket tillfredställande resultatet Renblodig göteborgare. Kul att man är renblodig någonting. Går ju inte för sig att vara sådan blandras som jag i allmänhet.

Någon gång mellan ett och två i natt trillade ett par glada filosofistudenter in i köket till en studentkorridor, för att abrupt bli konfronterade med ett religiöst altare. Den muslimska korridoraren hade dukat upp ett bord av blommor, krasse, ett äpple, en vitlök, ljus, vax, två böcker på arabiska samt en arabisk kalender. Som de ignoranta (samt berusade) ateister vi är var vi övertygade om att detta var något slags religiöst indoktrineringsförsök (vi förstod ju inte att det är persiskt nyår...) och blev helt ställda. Ingen kunde komma på något bra sätt att hantera situationen på. Samtidigt gjorde hela närvaron av dessa religiösa symboler alla väldigt nervösa. Vårt drickande, rökande och jag-har-aldrig-spelande stod i uppenbar kontrast till det religiösa och ingen ville varken vara respektlös eller riskera att hamna i helvetet. Så vi bestämde oss på att flytta på allt till ett större bord så att vi inte skulle råka förstöra det. Genast blandade vi dock ihop sakerna och glömde av i vilket mönster de stått, vilket ledde till lite smärre panik ett tag. Efter ett antal timmar hade det nästan glömts av och vi festade glatt i närvaron av Gud. Mångkulturalism, skulle man kunna kalla det. Skamlös syndfull ateism, skulle kanske också passa.

För övrigt hatar jag när man är bakis en fantastiskt vacker och solig vårdag som idag. Det känns så oerhört orättfärdigat att ligga inne i mörkret med en påse chips och en kanna kaffe. Det hade varit så mycket bättre om det bara var kallt och ruskigt och regnigt. Så att man kunde få bara bakfull med got samvete.

I ett försök att vara lite strukturerad och planerad bestämde jag mig för att göra en lista på fördelar med de två olika koncept som jag skall jämföra i min uppsats. Den ursprungliga tanken var att jag sedan skulle välja de bästa och skriva om dem. Men när jag var klar blev jag så otroligt uttråkad så orkade inte varken välja eller skriva. Insåg dock att listan för det ena konceptet hade 23 fördelar medan det andra bara hade 19 min sin lista, så helt plötsligt kändes frågan avgjord. Varför ska jag behöva argumentera för det ena konceptet när lite enkel matematik kan avgöra frågan?

Ikväll smäller det, japp, final i melodifestivalen! Jag vet inte riktigt vem jag hejar på. Ugglas är nog favoriten därför att hon sticker ut lite, men jag måste även erkänna att jag är lite svag för både Alcazar och Agnes. På något sätt är ju melodifestivalen min musiksmaks alibi. Det är ändå gången på året jag offentligt kn erkänna att jag tycker om discopop. Så om jag måste heja på någon slags soulballad har liksom hela detta kryphål i min musikkaraktär förintats. Därför håller jag mig nog till glitter, tajta fodral och tonartshöjningar!

Två personer delar samma kök. Person nummer ett står dushcat, sminkad och klar och kokar ägg, kokar kaffe, gör iordning lunchmacka med räkor, och allt detta medan hon lugnt lunkar omkring i köket och tittar på nyheterna. Person nummer två kommer inrusandes i pyjamas, lyfter på locket till kaffekokaren och inser att det redan kokar. person nummer ett säger att det finns nog med kaffe för dem båda, varpå person nummer två rusar tillbaka in i sitt rum för att duscha. Fem minuter senare kommer person nummer två in i köket igen, halsar i sig en kopp kaffe och springer sedan iväg till skolan. Person nummer ett äter fridfullt sin äggmacka och har tid med både kaffe och cigg innan hon behöver gå till skolan. Vilken person är jag? Tragiskt nog är jag person ett. Jag har blivit ett pretto.

Usch jag satte på P3 Morgon. Skulle jag aldrig ha gjort. Deras gäst är Maragreta Winberg. Hela min morgon är förstörd.

Behöver vi alla.

Göteborgs Posten har fått kritik därför att de publicerat en bild på Daniel Westling då han rättar till byxorna. Förnedrande, tycker vissa. "Hur kan ni välja en bild på Daniel där han framstår som en sån obelevad man", tycker andra. Ja det är minst sagt chockerande måste man ju medge. Så fruktansvärt obelevat och ohövligt att rätta till byxorna! Vi vill inte ha en prins i det här landet som beter sig så obelevat. Och om vi har det så vill vi åtminstone inte ha det på bild. Tänk om framtida generationer får reda på vilken obelevad prins vi hade! Vad kommr det att säga om oss? Att ingen kunde ha belevenhet nog att låta byxorna halka ner?



Bild från GP.se.

För övrigt är jag så svensk när jag är utomlands. Det man inte kan få vill man och får göra själv. Idag lagade jag följaktligen köttbullar, potatismos, gräddsås med lingonsylt (smugglad från Sverige). Jag har aldrig haft lingonsylt i mitt hem förrut.

Jag tror att det kommer en punkt i alla liv då man tänker: "Om jag tar bort den torkade disken ifrån diskstället innan jag börjar diska så kommer den nydiskade disken att få plats." Och detta är en viktig vändpunkt i livet. Från denna insikt följer flera tankar vars effekt inte går att förminska. Sådana är till exempel: "Om jag tömmer papperskorgen när den är full istället för att fortsätta att kasta saker i den så kommer den inte att svämma över." eller (och när man har nått denna tanken tror jag att man är nära fullbordning) "Om jag lägger tillbaka de rena kläderna i garderoben, samt lägger de smutsiga direkt i smutskorgen, så kommer jag att kunna gå på golvet utan att behöva hoppa över kläder." Dessa är inga "aha"-upplevelser. De kommer inte alla på en gång (herregud vilken shock det hade varit!), utan smyger på en succesivt och relativt smärtfritt. Det är bara helt lugna och sansade noteringar. Men de förändrar ens liv in i grunden.

Är det förresten inte konstigt hur halv-vegetarianer hela tiden blir kritiserade för inkonsistens? Alltså, om någon till exempel inte äter kött eller fågel, men fisk, då får de stå till svars med en gång till varför de inte betraktar fiskar som lika värdiga som kycklingar eller grisar. Denna kritik kommer från både vegetarianer och köttätare. Vegetarianens kritik är väl befogad - men hade samma vegetarian kritiserat en köttätare för att, inte nog med att neglegera fiskarnas värde, också glatt mumsar i sig kycklingar och grisar? Och från köttätarens sida är det än mer obegripligt; de äter ju i alla fall inte alla djur som köttätaren! Varför kommer köttätaren lindrigare undan än enbart-fiskätaren? Är det bättre att vara konsistent omoralisk än inkonsistent moralisk? Bättre att diskriminera alla än bara några? Bättre att mörda alla än bara ett fåtal? Ja, enligt denna logiken så är det ju det: man är visserligen en mördare men man har en tydlig och konsistent moral!

Som bara för att belysa mitt föregående inlägg utspelade sig precis följande diskussion i köket:

- Har du haft lektioner idag? frågar korridorare.
- Jag är student. Vissa dagar har jag lektioner, andra inte. Vad gör det för skillnad för dig? Hur skulle information om jag har haft lektion en viss dag eller inte på något sätt kunna tillföra något som helst i ditt liv? Vad exakt är det du vill komma fram till genom att undersöka huruvida jag, just idag, har haft lektioner eller inte? Varför kan du inte bara vara tyst? sa jag inte.
- Ja, har du? sa jag däremot.

Sedan följde än än mer bisarr konversation.

- Tycker du om gitarr? frågar korridorare angående att U2 spelar på Brit Awards.
- Eh, tja, jag tycker ju om musik, försöker jag.
- Har du prövat det där, maruijana? frågar korridorare helt plöstligt.
- Eh, ja, det har väl hänt, säger jag.
- Gitarrister tar det hela tiden. Dem måste ha det, säger korridorare.
-  Ehm, dem måste nog inte ha det. Dem kanske vill ha det. Men inte alla...
- Hihi, okej, jag vet inte, någon sa det till mig bara.

Hon kanske borde kolla upp sina källor lite bättre. Eller åtminstone bespara mig dessa sporadiska uttalanden.

Idag ska jag börja mitt nya ekonomiska liv. Den största förändringen går ut på att jag ska göra mina egna lunchmackor. Jag är oerhört exalterad över detta. Det fullkomligt sprudlar av kreativa och kulinariska men ändock ekonomiska smörgåsidéer i mitt huvud. Så gott, så billigt, men också så roligt!

Jag önskar dock att jag slapp dela kök med någon. Jag orkar faktiskt inte engagera mig i någon slags konversation så fort jag ska laga mat. Mina korridorare verkar dock känna sig tvingade att krysta fram något slags samtalsämne så fort vi är i köket samtidigt. Som att de har köpt en ny mobiltelefon. Jaha, vad får dig att tro att jag skulle vilja höra om det? Eller att det är curry i deras mat. Faktiskt, lägger de gärna till. Okej, ni är från Indien, jag fattar att det är curry i er mat. Jag bryr mig inte. Jag vill inte veta. Det är helt irrelevant information som inte tillför något till mitt liv utan bara tar en massa onödigt plats i min hjärna och sedan måste jag gå runt och veta alla dem här sakerna. Jag ser det som en inskränkning på min frihet att irrelevant fakta tvingas på mig.

Har precis varit på en föreläsning om Descartes och två, mycket okända, kvinnliga samtida kritiker av honom. Descartes dog som kanske bekant i Sverige, till följ av att drottning Kristina tvingade honom att gå upp extremt tidigt varje dag. Som någon poängterade, inte undra på att filosofi drar till sig personer med väldigt, ska vi säga avslappnad, inställning till arbetsrutnier, när en av filosofins främsta figurer bokstavligt talat dog av att gå upp tidigt på mornarna.

För övrigt är jag mycket nöjd med att ha överlevt årets alla hjärtans dag utan några fadäser alls. Tidigare år har denna dag visat sig vara till stora problem, framförallt i kombination med alkohol. I år dracks dock, i vetskap om detta, ingen alkohol alls (däremot åts det kopiösa mängder choklad) och det hela gick relativt smärtfritt (förutom viss magknip pga. nämnda choklad). Jag ser detta som ett enormt bevis på karaktärsstyrka (bortsett från chokladen då. (Fast det var ett jävla tjat om den där chokladen. Mådde visserligen rättså dåligt efter konsumerandet men herregud, det var ju alla hjärtans dag - det är meningen att man ska må dåligt.))

Det hela började som ett oskyldigt semlebak. Men utvecklades helt oplanerat till storstädning. Men oj oj oj vad bra det känns att ha städat hela köket! Och dessutom bakat semlor! Mina korridorare kommer att älska mig. Mer, alltså.

Traskade ner för att köpa sushi förut. Det var stängt, och på dörren satt en lapp som sa att det var stängt på grund av vädret. Jaha, men någon lyckades minsann traska dit för att sätta lappen. Smitare.

Okej, så min ex-pojkvän har gått med i någon slags sexkult och bor för tillfället på deras kursanläggning. Detta ger upphov till en uppenbar raggningsreplik, nämligen: "Jag var ihop med en kille, sedan gick han med i en sexkult." Frågan är bara om det verkligen är en så bra replik, eftersom det också kan reflektera tillbaka negativt på mig, typ "Vad fan gjorde du med honom som drev honom till detta?". Nu fråntar jag mig allt ansvar från detta smått chockerande beteende, men faktum kvarstår att få människor har pojkvänner som efter avslutat förhållande ansluter sig till en sexkult. Vilket också är lite smått mystifierande. Och äckligt.

Från en sak till en annan...Vårt brandalarm i köket piper efter nya batterier, men ingen av oss orkar göra något åt det. Vi vämner det inte ens sinsemellan trots det uppenbara pipandet, därför att vi vet att så fort vi börjar prata om det måste vi göra något åt det. Dock lite dumt om lathet förorsakar brand. Vi är dock inte så lata att vi inte längre orkar använda konventionella metoder för att ha sex - gå till krogen och ragga.