Att gå ner på livet

Åh så bra! Magnus kom precis med förslaget öronproppar och då kom jag ihåg att jag ju fick öronproppar i någon reklam häromdagen. Hurra! Fast nu när jag sätter in dem blir jag lite rädd. Har aldrig använt öronproppar innan. Tänk om dem åker in i örat under natten och sen aldrig går att få ut igen? Eller tänk om det börjar brinna och jag inte hör brandalarmet? Hur mycket är en god natts sömn (hm, är det ett, två eller tre ord?) egentligen värd? Risken att ha kroniskt oranget öronvax och bortbränd hud?

Strålande. Hålls vaken av ett gäng övremedelåders män som sjunger kareoke så det hörs över hela stan. Just nu är dem inne på "I believe I can fly". Så mycket värre än såhär blir det nog inte.

Pratade en timme i telefon med mamma idag. Det är lite hemskt att det eviga övernalyserandet och panikreflexerna inte verkar lämna en trots att man levt över 50 år. Som när mammas nya pojkvän inte ringt på två dagar, ja, då drar hon slutsatsen att han antingen a) är död eller b) inte vill vara med henne längre. När han förvånat säger att "men, om jag inte hade velat vara med dig längre hade jag ju sagt det" blir mammas svar "alltså var du död". Usch, jag som hade hoppats att man lärde sig något på vägen.

Nä nu får dem fan ta och hålla käften.

Jag har ett jättelångt skrivbord och en stol med hjul. Så jag kan åka med stolen fram och tillbaka längs skrivbordet. Det får mig att känna mig jätteviktig.

Jag har träffat en kille som är för snygg för att dejta. Jag vet, det låter som ett lyxproblem och som att jag bara försöker skryta här i bloggen (vilket givetvis också är sant). Men han är så snygg att jag förvandlas till någon slags amöba med synfel runt omkring honom. Jag bara stirrar och i mitt huvud låter det "åh herregud, åh herregud, åh herregud". Det kommer helt enkelt inte att fungera.

Fan, Maria kom precis på mig när jag sprang ut till hissen för att spegla mig. Kände mig inte alls som Agnes i Fucking Åmål. Men vad ska jag göra, jag har ju ingen spegel i rummet! Och jag hade faktiskt kläder på mig. Kan inte jag hjälpa att min gå-ut-outfit är ungefär lika påklädd som andras sovkläder...

Läste i mitt horoskop för året att jag kommer vara orolig för att vara gravid 10 dagar efter Alla hjärtans dag. Ursäkta, men vilken singel är inte det? I och för sig hade jag bestämt mig för att helt ignorera den dagens existens nästa år eftersom jag uppenbarligen är helt inkapapabel att hantera den. Så tycker att det är mycket oförskämt av Cosmopolitan att ens föra det på tal. Ska nog stämma dem.

Ikväll har jag varit på mitt första extremvänstermöte. Dock tämligen ofrivilligt. Skulle gå på Amnestys första möte, som hade ersatts av filmvisning av en flyktingorganisation. Helt okej med mig, tänkte jag naivt, och såg fram emot att se en film som påstods handla om hur man "förvarar" flyktingar i Storbritannien. Ju längre filme pågick dock, desto mindre kom den att handla om flyktingar och desto mer kom den att handla om hur kapitalismen och "etablissemanget" konspirerat fram någon slags rasism/nazism genom media och utsugningen av tredje världen och arbetarklassen. När filmen var slut var jag i en smärre chock och förväntade mig att viss diskussion skulle uppstå under frågestunden med regissören. Alla verkade dock överväldigande överens om sanningen i allt filmen hade påstått. Höll nästan på att få en panikattack. Dessutom, det är en sak att vara anarkist, men man kan väl hålla sig till saken för det? Måste allt alltid handla om felet med "systemet", oavsett vilket ämne som var tänkt att behandlas? Lite smått intressant var det i alla fall och utan tvekan en upplevelse utöver det vanliga...

Annars är det jäkligt jobbigt att umgås med vänstermänniskor (och nu menar jag inte extremvänster). Dem får en att göra en massa goda gärningar. Som Jessica i min klass, häromdagen fick hon mig att anmäla mig för att ge blod. Jag vill inte ge blod. Det är mitt blod och jag gillar inte nålar. Kan jag få fortsätta vara en ond, utsugande kapitalist. Tack.

Vilken produktiv dag jag har haft idag. Började i och för sig bra med att Saroush och jag gick till gymet. Fick dock håll på löpbandet bara för att jag inte ville verka vek inför en kille och sprang på som bara den... Sedan bar det av för att leta reda på judiska studentföreningen och äta Rosh Hashana lunch med dem. Efter att ha letat i en och en halv timme efter det jävla huset (som skulle ligga på Guest Road 1, bara det är den satans vägen började med nummer 4), i regn och storm, gav jag upp. Gick och köpte en cosmopolitan och en kaffe istället. Gick sedan hem och tittade på Sex and the City. Åt en apelsin. Åt köttbullar. Somnade. Vaknade och gick och köpte glass. Tittade på vänner. Dags att sova.

Jag har en grekisk vän här som heter Sokrates. Det tycker jag är så sjukt fräckt. Vill bara säga hans namn hela tiden och helst i intelektuella sammanhang. Måste få honom att säga några smarta saker som jag kan citera i olika diskussioner. Så kan jag bara slänga ur mig typ "ja, som min vän Sokrates alltid säger" eller "som min vän Sokrates så riktigt uttryckte det" etc. Måste komma ihåg att ta med mig papper och penna när jag träffar honom nästa gång så att jag är redo när han kläcker ur sig något genialt.

Började dagen helt hysteriskt ambitiöst med att gå till gymet och sedan till biblioteket för att skriva ett CV. Biblioteket är för övrigt sjukt coolt med stora svarta widescreen-skärmar till datorerna. Betalade sedan 60 spänn för att skriva ut en massa CV i färg och begav mig muntert ut på stan för att söka jobb. Var väldigt sugen på kaffe och cigg, men höll ut därför att jag inte ville lukta rök. Fick blankt nej i alla butiker. De hade redan tillsatt ny personal. Blev mer och mer uppgivem och mer och mer röksugen. Tillslut gav jag upp och satte mig på Starbucks. För att sedan gå hemåt med en cigg i munnen. Så ser jag en Karen Millen butik och får någon slags impuls att försöka där. Men nu luktade jag både kaffe och cigg så vräkte i mig alla tuggummin jag hade och tuggade av bara den. Försökte gömma tuggummit i mungipan när jag gick in för att inte se nonchalant ut. Såg förmodligen ut som att jag snusade istället. Men! Jag fick en intervju! Ha! Synd bara att den är på Jom Kippur då jag fastar. Kommer att ha dålig andedräkt och en knorrandes mage. Kanske bättre än uppgivenhet och röklukt dock.

Dagens stora händelse är dock att jag hittade filmjölk i en matbutik. Kanske inte låter så upphetsande, men det ligger en hel del i den här upptäckten. Nämligen muffins. Muffins blir helt enkelt mycket bättre med filmjölk i. Mitt liv är så spännande.

Ni kan sluta att oroa er nu. Det är inget fel på mig. Jag tycker fortfarande att hämninglös konsumtion är något av det bästa som finns. Åkte på någon slags rehabilitering idag till ett gigantiskt shoppingcenter. Och om jag blev rehabiliterad. Sammanlagt spenderades fyra timmar och en summa pengar jag helst inte pratar om. Jag älskar att vara rik. Eller i alla fall att låtsas som att jag vore det.

När man kommer till ett helt nytt ställe har man fördelen att man kan ha vilken stil man vill utan att bli ifrågasatt - de andra vet ju inte om vilken stil man brukar ha. Följaktligen har jag hittills varit punk. Slet till och med sönder strumbyxorna häromdagen och vandrade omkring med och kände mig hur cool som helst. Synd att jag inte har så mycket punkkläder i garderoben bara, det kommer snart att avslöja mig. Jaja, bara att gå ut och shoppa igen då.

Alltså, tanter. Dem borde förbjudas. Eller i alla fall ha vissa restriktioner om när de får vistas bland folk. Gick in i mataffären idag och kände mig sjuk, miserabel och tyckte allmänt jävligt synd om mig själv. Beslutade mig därför för att baka muffins och ställer mig således vid chokladen för att hitta något passande. Så kommer en sådan där tant.

Tant: Det spelar ingen roll vilken du väljer, det kommer göra dig tjock ändå. Japp, sätter sig direkt på låren!

Synd att man inte får slå tanter. Eller nysa snor på dem.

Ikväll ska jag bowla. Har inte bowlat sedan jag var typ tolv år. Ser framför mig hur jag glider med längs hela banan. Kanske kan man få lite motion dock, så har man bränt en tredjedelsmuffin kanske. Tantfan.

Nu blir jag ännu mer rädd för mig själv. Jag shoppade faktiskt inte så mycket igår. Köpte bara skorna jag hade lagt undan plus en t-shirt och en brosh (hm, stavas det så måntro?). Det var faktiskt riktigt läskigt att gå hem utan en hel drös med påsar med vetskapen om hur mycket pengar som finns på mitt konto. Försökte också intala mig detta när jag gick omkring i affärerna (hade till och med struntat i biblioteksintroduktionen för att kunna shoppa!), försökte framkalla bilden av ett fullproppat bankkonto, men det hjälpte inte. Jag hoppas inte att jag håller på att gå igenom någon omedveten personlighetsförändring som kommer förvandla mig till en kvinnlig Lasse Åberg i Sällskapsresan. Eller tänk om jag skulle få för mig att ytlig materiell överkonsumption inte betyder någonting längre och typ skänka all mina ägodelar till frälsningsarmén. Usch, ryser av bara tanken.

För övrigt är jag sjuk. Förstår inte varför jag bara blir sjuk när jag är utomlands. Det är verkligen jättedåligt för då har man inga föräldrar som kan ta hand om en och tycka synd om en. Föräldrar är verkligen som bäst att ha just när man är sjuk (möjligtvis med undantag för själva produktionstillfället av en själv då). De har liksom inget val, de måste bara ta hand om en. Det spelar ingen roll hur äcklig man än är eller hur smittsam ens sjukdom råkar vara - de måste klappa på en och prata medlidande i timmar ändå. Nu får jag mest tycka synd om mig själv (vilket jag i och för sig är jäkligt bra på, men inte så stor idé att be mig själv laga mat eller mata mig med yogurt). Empati efterlyses!

Mina farhågor om morgondagens massiva pengatillskott visade sig vara underskattade. Höll idag på att köpa ett par skor på kredit. Det enda som stoppade mig var att jag inte uppfyllde kravet att ha levt i England de senaste året. Och tack gode gud för det, för det hade även inneburit att jag hade haft ett kreditkort på TopShop. Ja, precis. Ingen bra idé.

Träffade en spanjor igår vars favoritband är Kent. Något oväntat. Känns dock som att jag har kommit till precis rätt ställe...!

Imorgon är domedagen. Imorgon sätts allt på prov. Imorgon kommer finanskrisen på Wall street blekna i jämförelse. Imorgon är dagen då csn beslutat att ge mig pengar för sju månaders utlandsstudier. I en klumpsumma. Det är jättemycket pengar. Personen som beslutat detta borde omedelbart få sparken. De vet inte vem de har att göra med. Jag har redan sett ut ett par skor, ett högtalarsystem för iPoden samt bokat tid för tatuering. Har också avsatt tid på fredag för shopping och ska till Sheffield vintage fashion fair på lördag. Jag kan helt enkelt inte ha så mycket pengar på mitt bankkonto, det är emot naturlagarna. Jag är livrädd inför morgondagen. Skulle inte förvåna mig om jag får för mig att köpa en bil eller nåt. Be för mig. Snälla.

För tillfället är mitt rum täckt av reklam och erbjudanden som jag inte har stake nog att tacka nej till. Vissa är dock mer intressanta än andra. Som till exempel det lilla party-kittet jag fick idag innehållandes öronproppar, kondomer och ketchup. Vad mer behöver man?

Jag kan inte fokusera när jag shoppar. Vill bara ha allt. Nu när jag kommit till Sheffield har jag behövt inhandla en hel massa nödvändigheter. Som i slutändan även blivit en massa onödigheter. Som igår till exempel, när jag skulle in på Primemark för att köpa lakan. Kom ut med ett raffset. Strålande.

Har hittills även lyckats tappa och krossa två burkar lingonsylt. På två dagar. Den ena hann jag i alla fall använda två teskedar av. Vågar inte köp en ny burk nu, tror att de bär olycka med sig. Har även hunnit låsa ut mig en gång, tappa bort min rakhyvel, vrida fel på temperaturen till kylen så att allt frös och fick äta frusen keso till frukost (inte gott), ta taxi från Manchester till Sheffield därför att jag köpt för mycket skit på Ikea (dyrt) samt kallat min indiska rumskompis för indian. Men annars går det bra!

Ha! Jag visste att det inte var mig det var fel på! Forskare har nämligen visat att hetsätning härstammar från tiden då vi var jägare och hade en betydligt mer flukturerande tillgång till föda. Följaktligen var tvugna att äta allt som kom i vår väg och det är detta drag i den mänskliga naturen som även i vår tid orsakar ohämmad matkonsumtion. Slutsats, jag har inte dålig karaktär - det är den mänskliga naturen!

När vi ändå är inne på mat. Det är underligt att när man varit inne i över en timme i mataffären och spenderat fyrsiffriga summor att man ändå blir så otroligt överaskad och glad för den där femman eller tian man får tillbaka på sin vagn. Helt plötsligt känns det som att man har tjänat en femma eller en tia och ångesten över att man köpt för dyr mat (igen) försvinner nästan helt. Den mänskliga naturen som spökar igen kanske?

Jag måste ha rökt en jävla massa gräs innan jag skrev klart min b-uppsats i idéhistoria. Annars hade jag aldrig kommit på tanken att använda ord som "trancendental deduktion" eller "värdeidealistisk prgamatism" för att försöka förtydliga saker och ting. Det låter förvisso intelektuellt som bara den, problemet är att jag ska försvara skiten imorgon och jag förstår ingenting. Kanske det hjälper om jag dricker en flaska georgisk vodka?

För övrigt har min ekonomi överträffat alla bottenrekord som någonsin innehafts. Om någon råkar ha en cementblandare full med pengar går det bra att parkera den i mitt vardagsrum. Nu. Tack.

Har lagat lite mat från kokboken "Judisk mat i svenskt kök". Alla recept är dock för minst tio personer. Typiskt judar. Ska bara äta hela tiden.

Det är också intressant hur alla alltid avslutar sin tvättid i tvättstugan fem minuter före utsatt tid. I samma manér påbörjar alla också alltid tvättiden fem minuter efter bokad tid. Allt för att undvika att träffa en granne.

Funderar på att säga upp min prenumeration på GP efter frukstanvärd våldtäkt ifrån filmrecensenterna idag. Mrs. Doubtfire, bästa filmen någonsin, fick två ynka små fjuttiga, hånande fyrar! Detta är filmen som följt mig hela livet, alltid varit lika rolig och upplyftande. Alltid lika pinsam, alltid lika självklar. Jag förväntar mig en offentlig ursäkt ifrån GP.

Idag har jag för övrigt bestämt mig för att köpa en BH. Insåg igår att bara för att jag fortfarande har samma BH-storlek som när jag var tretton innebär det inte att jag bör gå omkring i samma BH som när jag var tretton. Har inte köpt BH på väldigt länge så det ska bli spännande att se om det ligger något nöje i det hela!

Det är konstigt det här med nakenhet. När man får vara det och så. På stranden är det till exempel helt okej att visa allt utom stjärten. Om man sitter ner vill säga. Vid bad eller promenader ska brösten åter döljas. Varför? Man är väl lika naken när man sitter ner som när man står upp? Det är inte okej att vara halvnaken inne i stan. Varför? Det är väl lika många främlingar på stranden som på stan? Om man inte är ett barn förstås. Häromdagen satt en naken liten kille på trottoaren och snurrade på snoppen mycket koncentrerat. Uppenbarligen okej om man inte har könshår. Annars inte alls okej. Till och med olagligt. Varför? Vad gör några hårstrån för skillnad för förbipasserande? Det är på det hela taget mycket förvirrande om reglerna kring när man får vara naken och när man inte får det. Mista övertramp kan få katastrofala konsekvenser. (Jag uppmuntrar inte vuxna män att sätta sig nakna på trottoarer och snurra på sina snoppar. Det var mer en retorisk fråga. Bara så att alla är på det klara med det.)

Har precis ätit ett kilo vattenmelon på ungefär tio minuter så kännes mig rätt tilltäppt. Måste verkligen plugga och städa, men kan inte riktigt förmå mig. Har även en irriterande finne på överläppen vilket inte ökar motivationen till ansträngning.

Hade stor diskussion med mamma idag på väg hem från Marstrand om vilken tid vi skulle åka till stranden. Jag tyckte att vi kunde bestämma att vi åker senast halv tolv. Det tyckte mamma var jobbigt. Tänk om man vaknar senare? Tänk om man somnar om? Ja, men då kanske du kan låta bli att somna om, försökte jag. Det tyckte mamma lät jobbigt. Jag försökte med argumentet att det är ju skönt att kunna planera sin förmiddag. Och man vill ju gärna ha en liten bit klippa att ligga på innan allt blir fullt. En parkeringplats vore inte helt fel heller. Men nej, mamma tyckte det var jobbigt att kunna få sova så länge hon ville. Jag börjar blir alldelles för vuxen...

Jag har försökt fly från min lägenhet några dagar och bosatt mig hos pappa där jag bland annat har lekt mamma och lagat mat åt min bror och min plastbror (underbart uttryck. Som om han vore en liten legofigur.). Har känt mig mycket vuxen, en känsla som abrupt försvann när jag åter kom hem och insåg varför jag varit så ivrig att lämna mitt hem. Jag försöker alltid upprätthålla en bild av mig själv som ordningsam. Framhåller jag att jag tycker ju om att ha det ordning, jag trivs helt enkelt inte med oordning. Det må vara sant. Men det ändrar inte det faktum att min lägenhet håller på att bli en sanitär olägenhet. Borde kanske tänka på att försöka upprätthålla min ordningsamma image även för mig själv och inte bara för folk som aldrig satt sin fot i ett rum jag varit bosatt i.
Malmö var trevligt i alla fall! Löpte lite amok med min nya kamera också...;P

Var hos tandläkaren idag igen. Både hon och jag fick skrattanfall av ljudet som uppkom när jag svalde med en sug i munnen. Lungt för henne att ha skrattanfall men inte för mig eftersom det är hon som står och petar i min mun med mycket vassa verktyg. Fick anstränga mig till mitt yttersta för att lunga ner både henne och mig. Nästan när-döden-upplevelse där!

Imorgon bär det av mot sydligare breddgrader. Närmare bestämt Malmö. Louise, jag och en himla massa skor. Kan bara gå dåligt för ekonomin.


Skor att ha i Malmö. Skla vara där i tre dagar. Borde nog rationalisera bort ett par...