Att gå ner på livet

Årets idiotförklaring måste ändå komma från blogg.se. Då hela mina blogg försvann igår, bara sådär, skulle jag skicka ett mail om hjälp. För att få denna hjälp var man tvungen att svara på tre frågor:

1. Vad gjorde du?
2. Vad förväntade du dig skulle hända?
3. Vad hände?

Eftersom jag faktiskt inte hade gjort någonting kändes det som ett ypperligt tillfälle att ge igen för denna inkompetensförklaring av alla bloggare...

Skulle klä granen igår. Det gick ju väldigt bra. Pappa och jag var först ute och köpte lite nya kulor (riktigt läckra!). När vi väl kom hem hade han och David stora problem med att få granen på plats (vilket fick en att inse det absurda i att släpa in ett träd i huset). Väl på plats började vi pynta, men det tog inte lång tid innan hela granfanskapet välte och flertalet kulor krossades helt utan barmhärtighet. Men skam den som ger sig! Upp med granen igen och pyntingen fortsatte. Tillslut blev det en mycket grann gran som stod där och lyste i decembermörkret. Så allt var frid och fröjd och David och jag hade precis öppnat dörren för att åka hem då granhelvetet helt obefogat (vi stod typ fem meter ifrån) bara välte igen! Med alla nya fina kulor i! Jävla granfan asså, hoppas den brinner i helvetet.

Kvällen avsultades med Claes Malmberg på Harrys. Jäkligt roligt. Sedan några till glas vin med Frida och hennes kockvänner, en sväng till Sibyllas och en evighetslång promenad uppför alla backar i hela Göteborg (kändes det som). Nästa gång jag flyttar ska det vara till ett platt ställe.