Att gå ner på livet

Såg precis reprisen av melodifestivalen och liksom igår känns det helt rätt att The Ark vann. Andreas Johnsson må vara en av de sexigaste varelserna på den här jorden, men låten var inte lika bra som i fjol. Och Måns är verkligen en smörare som man typ bara vill äta upp, men hans låt passar bättre på schlagergolvet på Nivå. Fattar inte hur så många kan ha röstat på hon den där satans lärarinnan. Liksom wow hon har ett vanligt jobb och hon skrev en låt, det måste hon vara ensam om i hela världen! Nä fy, så lättflirtad får man faktiskt bara inte vara. Annars tycker jag att hela startfältet höll en mycket hög nivå i år, liksom förra året också. Hoppas det fortsätter så. Själv kommer jag att se på finalen i England så jag kan rösta hur mycket som helst på Sverige! Roligast på hela festivalen var dock när Ola Salo bara gick förbi Carola när hon stod där med den där lilla fågeln. Ha ha, det är underhållning!

För övrigt har jag blivit amputerad. Nästan. Mitt finger kämpar sig kvar för att hålla sig fast vid min kropp sedan det så tragiskt klämdes i dörren. Dörren var helt stängd och mitt finger var emellan. Obeskrivlig, obeskrivlig smärta. Det hann gå några sekunder innan min chockerade hjärna lyckades skrika till Malin att öppna dörren och trots att det nu var två dagar sedan bultar fortfarande blodet i fingret. Så, för er som alltid har undrat hur det känns att ha en kroppsdel mellan en stängd dörr: det gör för jävla ont, stay away.