Att gå ner på livet

Jag öpnnar aldrig mina brev för jag vet att det ändå bara är räkningar. Så innan räkningarna skulle betalas denna månaden gav jag en hög oöppnade brev till pappa (eftersom min bankdosa lägligt nog slutat att fungera). Han ringde dock och berättade att brevet från Radiotjänst inte var en räkning utan en uppmaning att anmäla tv-innehav. Jaha, men det skiter jag i, sa jag. Men, tänk om du ska bli politiker då, sa pappa. En sådan lömskt uträknande politiker vill jag ändå inte bli, tänkte jag då. Om jag ska bli politiker ska jag vara som folk mest är. Det vill säga snåla.

Har precis läst den där populära boken Underbar och älskad av alla och håller nu på att läsa Bitterfittan. Av dessa två böcker får man intrycket av att män hatar kvinnor, kvinnor hatar män samt att livet är allmänt skit, jobbigt och påfrestande. Konstigt, för det är inte det intrycket jag har fått. Av livet alltså. Dessutom, om jag var man skulle jag också hata alla kvinnor om de bara var bitterfittor hela bunten. Vilken tur att jag är en sån skinande solstråle mest hela tiden då.

Slutligen, kan man tänka sig att ligga med en kille med rött, långt, tvinnat getskägg? Svar:nej.